Kerstin Kronqvist har inte ångrat sitt beslut att flytta. – Det är nådigare att bli gammal i Mariehamn, säger hon.

Rättspsykiatern: Vi kan förändras

mariehamn.

Som rättspsykiater har Kerstin Kronqvist sett människans mörkaste sidor. Men jobbet har inte ruckat på hennes gudstro eller hennes tro på möjligheten till förändring.

9.12.2020 kl. 00:00

– En av orsakerna till att jag inte accepterar dödsstraffet är att vi då ger upp möjligheten till förändring, då säger vi att den här människan aldrig kommer att förändras.

Det säger pensionerade rättspsykiatern Kerstin Kronqvist. Hon är bosatt i Mariehamn, men jobbade hela sitt yrkesverksamma liv i Helsingfors, nästan hälften av den tiden inom rättspsykiatrin. I början av 1990-talet var hon den enda rättspsykiatern på medicinalstyrelsen och läste alla rättspsykiatriska utredningar som gjordes i Finland.

– Under en vanlig arbetsdag läser en rättspsykiater rättegångsprotokoll och andra bakgrundsuppgifter, intervjuar den åtalade, går igenom psykologiska undersökningar och sammanställer utlåtandet till domstolen.

Det var ofta fråga om grova brott såsom brott mot liv och sexualbrott.

– Brott mot barn är extra tungt.

– Förutsättningen för att orka med jobbet är att man är professionell, har en grundlig utbildning och också har jobbat med sig själv, men trots det vill våldet tära på en.

– Det var egentligen känslan av att nu räcker det som gjorde att jag lämnade det jobbet vid millennieskiftet.

Det är viktigt att också jobba med annat.

– Annars riskerar man att få en mycket märklig människosyn. Jag hade en privat mottagning också, för att hålla kontakt med den vanliga verkligheten.

Hur orkar man?

Det som fått Kerstin Kronqvist att orka är en okuvlig tro på att det går att få kontakt.

– Jag minns en disputation där opponenten började från grunden och frågade: Hur föds människans jag? Svaret är ”i växelverkan”, det är så vi blir människor.

Omständigheterna för de åtalade hon mött genom åren följer ofta samma mönster av en trasig bakgrund.

– Typiska brott i Finland är att någon blivit knivad bland ett gäng karlar som supit. Och de har ofta vuxit upp i ett hem som varit likadant.

Syftet med domen är att visa både för den åtalade och för allmänheten att på brott följer straff, att så här ska man inte göra.

– Men om de åtalade är för sjuka för att förstå vad de har gjort och förstå att de straffas är följden meningslös både för dem och samhället. Rättspsykiatrins uppgift är att identifiera dem och se till att de får vård. Det är både klokare och humanare.

Hon har inget svar på om vi alla i en pressad situation kunde begå allvarliga brott.

– Mitt motto är: Gud led mig till dem som söker sanningen, men fräls mig från dem som hittat den.

Kerstin Kronqvists föräldrar var från Purmo, de var troende och hon har haft en barnatro med sig hemifrån. Hennes jobb har inte äventyrat hennes tro.

– De uttryck för mänskligt elände som finns är det vi själva som ställer till med på ett eller annat sätt.

Hur resonerar du när oskyldiga drabbas?

– För mig är Gud inte så väldigt personifierad, det är inte en vitskäggig farbror som för bok över vad vi gör. När brott begås handlar det för mig mera om: Vart har empatin och kärleken till medmänniskan försvunnit?

Det kristna evangelikala stödet för Trump i USA har hon mycket svårare att begripa.

– Det övergår min fattningsförmåga. Att man inte kan se hur illa han behandlar sina medmänniskor, sitt land och hela världen.

Ulrika Hansson

Kolumn. "Jag har otaliga gånger försökt hålla butiksköpta örter vid liv, men de dör på två, tre dagar." 3.3.2021 kl. 00:00

vanda. Lucas Snellman uppskattar många saker med Vanda, inte minst gammaldags och mysiga miljöer. – Oj, har ni det så där! säger många jag berättar för. 3.3.2021 kl. 00:00

Åbo. Lars-Runar Knuts har varit medlem i församlingsrådet i 46 år. – Och aldrig har jag känt mig som en gummistämpel. Jag har faktiskt kunnat påverka. 22.2.2021 kl. 15:50

sibbo. Livet är intensivt för Linda Sandström, mamma till fyra barn. Hon har frikyrklig bakgrund, men hittade Sibbo svenska församling i tonåren. 18.2.2021 kl. 11:59

Kolumn. "Glöm hur hemsk polion var, så slutar folk ta vaccin. Glöm hur hemska världskrig är, så börjar folk brösta upp sig." 18.2.2021 kl. 11:55

Borgå. – Om vi tänker att det vi själva gör inte har någon betydelse så gör ingen något för miljön, säger Mira Soukka. Enkla val har betydelse. Ekofastan är här! 18.2.2021 kl. 11:43

Gemensamt Ansvar. Många har hört om insamlingen Gemensamt Ansvar. Men vad händer med pengarna i praktiken, här hemma och utomlands? 18.2.2021 kl. 11:37

Kolumn. "Aldrig har vi varit tvungna att välja så mycket som i dag." 18.2.2021 kl. 11:24

korsholm. – Äntligen! Processen har pågått i över ett år. Det säger Rune Lindblom om valet av kyrkoherde till Korsholms svenska församling. Mats Björklund tillträder kring påsk. 18.2.2021 kl. 10:57

Solf. Hur är det att börja året med hela familjen i coronakarantän? Sovmorgnar och mera skärmtid får tummen upp av barnen, det tråkigaste har varit att inte få träffa kompisarna. 5.2.2021 kl. 12:57

Kristinestad. Eivor Kronlöf i Lappfjärd är en av de aktiva frivilliga i församlingen. Bäst fungerar det när man får göra det man vill, säger hon. 5.2.2021 kl. 11:24

Kolumn. ”Allt har sin tid” är ett tema som Predikaren och den svenske kompositören Börje Ring filosoferar kring. En människas liv har olika skeden som är tydliga: barndom, ungdomstid, vuxenliv och ålderdom. 5.2.2021 kl. 11:02

korsholm. Den kan vara väntad eller komma plötsligt. Ibland sprider sorgen ringar över ett helt samhälle. I församlingen finns lyssnande öron och stödjande händer. 5.2.2021 kl. 10:56

pargas. Sara Grönqvist sitter hemma i Pargas och jobbar på distans med att koordinera Kyrkans samtalstjänst. – När vi får prata om oss själva mår vi bättre. 5.2.2021 kl. 10:45

Kolumn. "Dagtid sökte de skydd i grottor eller bakom stora stenblock" 5.2.2021 kl. 10:43

Mest läst