Mari Nurmi har tillbringat många timmar på färja för att nå ut till de barn som går i församlingens klubbar.

Barn behöver kravlös samvaro

Väståboland.

Mari Nurmi har jobbat i tre år med barn i skärgården. Nu väntar nytt jobb i Åbo. – Barn är barn vart man än går, de vill bli sedda och bemötta, säger hon.

9.12.2020 kl. 00:00

Barn- och ungdomsarbetsledare Mari Nurmi sitter på färjan på väg till Houtskär när hon blir intervjuad. Hon har delat sin tid mellan Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö under tre års tid.

Hur ser en vanlig dag ut när du jobbar i skärgården?

– Jag planerar en ganska full dag nu när jag ska till Houtskär. Jag besöker dagiset en gång i månaden, berättar en bibelberättelse och så sjunger vi. Sedan har jag juniorklubb där vi till exempel bakar, pysslar, leker och äter mellanmål. Barnen får vara med och planera vad vi ska göra under året.

Sammanlagt 60 barn träffar hon i alla de klubbar som ordnas i skärgården, och församlingen har ett gott samarbete med alla skärgårdsskolor. Församlingens verksamhet är efterfrågad och omtyckt.

– Om man ser till hur många barn som går i skolorna i skärgården så är det en hög procent som deltar i församlingens verksamhet.

Hon tror inte att det i första hand beror på att det ordnas lite program överlag.

– I Nagu finns bland annat idrott, konst, musik och stadens barn- och ungdomsverksamhet. Jag tror att det som lockar med församlingens verksamhet är att man får komma precis som man är, det krävs inget extra. Du behöver inte ha olika talanger för att delta. Barn behöver en plats där de kan leka och vara sig själva.

I och med att Mari Nurmi i början inte kände till alla lokala ställen har barnen ryckt in.

– Jag visste inte var man kan simma i Korpo centrum, så barnen fick visa mig. Man ser på barnen att de är stolta över det de har. Sällan märker man en sådan stolthet i större städer. På Iniö visade barnen mig en utsiktsplats uppe på berget där man kan se ända till Åland.

Storstan väntar

Det blir svårt att lämna barnen när Mari Nurmi efter årsskiftet börjar jobba i Åbo svenska församling.

– En del vet om att jag är på väg, och de tycker inte om det. Vi har lärt känna varandra väldigt bra. Jag har förklarat att det inte är något fel på dem, utan att det är den långa arbetsvägen det beror på. Och de förstår att det är lång väg.

Mari Nurmi är bosatt i Pargas och när hon blir ungdomsarbetsledare i Åbo svenska församling förkortas arbetsvägen betydligt.

– Och så kommer jag att ha ett arbetslag närmare mig, och ett team med den andra ungdomsarbetsledaren. Ett eget team har jag saknat en aning i och med att jag jobbar för fyra olika kapellförsamlingar.

I Åbo kommer hon att ha ansvar för arbetet med barnfamiljer och barn i lågstadieåldern samt en del konfirmandarbete. Arbetet med barn ser hon som ganska allmängiltigt.

– Barn är barn vart man än går, de vill bli sedda och bemötta.

Mari Nurmi

  • Intressen: Fotografering och matlagning.
  • Livsmotto: Att försöka hitta något som gör en nöjd, den livsglädjen smittar av sig.
  • Känner sig mest hemma vid vattnet. Jag är uppvuxen i Lojo vid en stor sjö, och varje dag vistas jag vid havet i Pargas.
Ulrika Hansson

Kolumn. Frågan berör oss alla, men det finns inget allmängiltigt svar på den, eftersom svaret beror på i vilken livssituation man befinner sig, skriver Lars-Runar Knuts. 16.9.2021 kl. 14:22

Åbo. Benjamin Häggblom är ny präst i Åbo svenska församling. Han har inte ångrat
yrkesvalet en dag. – Min iver och längtan har bara vuxit. 16.9.2021 kl. 14:20

Kolumn. Vi inbjuds att komma till Jesus med våra bördor – men gäller det också för den som bara har obetydliga bekymmer? 16.9.2021 kl. 11:52

Kristinestad. 700 dagar på 7 år. Så lång tid visar tullstämplarna att Karl-Gustav Söderlund vistades i Baltikum på 1990-talet. Han körde ner en stor mängd hjälpsändningar från Kristinestadstrakten till sjukhus och barnhem framför allt i Litauen. 16.9.2021 kl. 11:43

NÄRPES. ”Utbilda dig till kantor!” Det är ett tips som Sam Lindén ofta har gett dem med musikintresse. ”Där har du utlopp för allt och kan utforma ditt arbete rätt fritt.” 16.9.2021 kl. 11:27

korsholm. Ossi Pursiainen minns när stora barnkullar, byoriginal och gårdfarihandlare befolkade området kring Korsholms kyrka. Under fortsättningskriget vaktade hans far ryska krigsfångar. 15.9.2021 kl. 17:08

Kolumn. "Sorgen är en väg att gå tillsammans med den som dött." 15.9.2021 kl. 17:04

korsholm. Susanne Broända är konstnär. När hon insjuknade i ME blev hon tvungen att anpassa sig till nya villkor. 15.9.2021 kl. 17:00

sibbo. Församlingen har alltid varit en trygghetsfaktor för Tua Pasanen från Sibbo. Bland minnesvärda ögonblick i kyrkan är ett extra starkt: hennes dotter som vandrar ensam med ett ljus i en helmörk kyrka. 15.9.2021 kl. 16:55

Kolumn. "Den här flytten har definitivt varit energikrävande på många plan, mest ändå på det emotionella." 15.9.2021 kl. 16:49

vanda. Ilse Stenius pratar gärna engelska, också med Oxforduttal om hon är på det humöret. Hon tog initiativet till en engelskspråkig bibelstudiegrupp i Vanda. 15.9.2021 kl. 15:56

BORGÅ. Lotte Stolt ville hjälpa familjer som kämpar ekonomiskt, så hon tog saken i egna händer. Det resulterade i 156 presentkort till lokala restauranger. 15.9.2021 kl. 15:25

BORGÅ. – Efter en brand är skogen kusligt tyst, inget hörs förutom någon gren som knäcks. Linus Stråhlman var med i släckningsarbetet vid skogsbranden i Kalajoki. 2.9.2021 kl. 12:05

Kolumn. "Då konturerna av levande människor växer fram blir åsikterna färre och mindre tvärsäkra." 2.9.2021 kl. 11:59

sibbo. Camilla Ekholm som är kyrkoherde i Sibbo har valt att se hoppfullt på hösten. Och pandemin har lärt henne några mycket viktiga saker. 2.9.2021 kl. 11:56