Fredrik Kass är kyrkoherde i Kvevlax församling.

När jag hinner ifatt mig själv

Kolumn.

Just nu är jag på väg att trycka in pausknappen för några dagar. En årlig retreat har för mig blivit något av ett måste, skriver Fredrik Kass.

25.11.2020 kl. 19:38

Just nu är jag på väg att trycka in pausknappen för några dagar. Jag är på väg på retreat långt bort hemifrån. En årlig retreat har för mig blivit något av ett måste. Det handlar om att under några dagar vika tid för bön, tystnad, läsning, vila, motion och gemenskap. Under ett par dagar får jag tid att tänka utan att det är något annat som pockar på.

Det är en tid när jag på något vis hinner fatt mig själv. Jag stänger av telefonerna och blir onåbar, men inte onå­bar för Gud eller onåbar för mig själv. En årlig retreat innebär en större paus och den brukar jag ta.

Men så behöver vi också de mindre pauserna i vardagen, och de tycker jag är svårare att ta. För tempot skruvas upp under terminens gång och då kan det vara svårt att förmå sig att bromsa in.

Det svåraste med de små pauserna i vardagen handlar om att kunna vara närvarande i stunden, oberoende av om det handlar om att pussla med barnen, eller om det handlar om att läsa en bok eller springa en länk.

När tempot är för högt tenderar jag att tänka på något annat eller befinna mig någon annanstans än där jag just då är. Och då tappar jag kontakten till min medmänniska och till mig själv. Och jag missar så lätt Guds närvaro.

Vi får väl ta och hjälpa varandra med pausknappen. Jag brukar ta barnen till hjälp. Genom att släcka ner datorn, lägga bort telefonen och slå mig ner på golvet och pussla. Eller sparka en boll tillsammans. Då blir det paus.

Text: Fredrik Kass

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

Kolumn. "Jag tänker mig att lärjungarna sitter tysta och lite molokna där bredvid Jesus när han talat, för det är så jag känner mig när jag läser orden. Hur ska jag kunna bli som ett barn igen?" 1.10.2020 kl. 11:29

Väståboland. Anders Frostenson framstår som gemytlig, känslig, begåvad och lite bohemisk. Han skrev psalmer under promenader, ibland med en stav i snön för att inte glömma. 1.10.2020 kl. 09:56

Borgå. Det är de små sakerna som kan vara avgörande, som att köpa ett sparkbräde till ett barn. Det vet Åsa Eriksson som jobbat många år inom diakonin. Nu står pensionering för dörren. 30.9.2020 kl. 16:18

Kolumn. "Vilken nytta har vi av att allting ser bra ut?" 30.9.2020 kl. 16:09

vanda. Att få utbyta tankar med jämnåriga är en del av livskvaliteten. En Må bra-dag för äldre har fokus på exakt det. 30.9.2020 kl. 15:56

Solf. I Solf får varje fyraåring en egen barnbibel. Församlingen vill uppmuntra familjer att läsa tillsammans. 1.10.2020 kl. 08:15

Kolumn. På söndag firar vi Mikaelidagen, änglarnas dag. Vi får fundera på hur vi kan vara änglar för de människor vi möter. 1.10.2020 kl. 08:00

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

Närpes. Hon hade jobbat med att stöda människor på många olika plan. Med tiden insåg hon att hon vill göra just det här, men från ett annat perspektiv. I juni vigdes Birgitta Lillbäck till diakon i sin hemkyrka. 30.9.2020 kl. 12:35

Kolumn. "De som är trygga i sin personlighet och i sin tro har lättare att acceptera och samexistera med andra som inte tycker och tänker som dem i allt", skriver Patric Sjölander. 30.9.2020 kl. 12:33

malax. – Jag har alltid bott nära kyrkan och hört kyrkklockorna kalla till gudstjänst. Från mommos köksfönster kunde vi se brudpar eller begravningståg skrida ner för kyrktrappan. 30.9.2020 kl. 12:32

larmo. När Nils ”Nisse” Johansson blev svårt sjuk i cancer fylldes han av mörka tankar: – Men Guds ord helade mig. 21.9.2020 kl. 10:17

vanda. ”Sjung sorgen” är en konsert om det som vi alla någon gång drabbas av. Sorgen är unik, men upplevelsen kan vi kanske dela. 16.9.2020 kl. 11:03

jomala. – Det är lite spännande och lite nervöst, så mycket är nytt. Erica Långström har lämnat Jomala, församlingen hon storgillar, för att studera religionsvetenskap i Åbo. 16.9.2020 kl. 10:55

Mest läst