Sara George är diakoniarbetare i Sibbo svenska församling.

En sliten jumppamatta

Kolumn.

"Vilken nytta har vi av att allting ser bra ut?"

30.9.2020 kl. 16:09

Det var en tisdag kväll och jag satt på min jumpamatta i väntan på att kyrksalen i Söderkulla kyrka långsamt skulle börja fyllas av människor. Jag tittade på de vackra ljusen, jag hade tänt i lyktorna. Det började skymma lite där ute. Det var stämningsfullt i salen. Ett saligt lugn började falla över mig. Sedan märkte jag min matta. Jag började putsa och dra loss lösa strimlor av min jumpamatta, så att den inte skulle se så sliten ut. Varför bryr jag mig egentligen om hur min matta ser ut? Det är ju rätt tufft när den ser så sliten ut, då tror alla att jag svettats och jobbat hårt på den för att få bättre kondition och må bra. Fastän i verkligheten måste jag erkänna att den blivit under en hel massa flyttlådor och grejs när vi flyttade till ett nytt hem nu i början av sommaren.

Inget är någonsin som det ser ut. Vi bär alla med oss lite lösa strån, smuts här som var, guppar och knölar. Eller kanske ser din jumpamatta allt för perfekt ut? Vilken nytta har vi av att allting ser bra ut? Själv känner jag bara mer stress och press, ångest och oro av att försöka hålla upp någon viss fasad. Jag bestämmer själv över mig och vad jag vill vara och hur jag vill presentera mig för andra. Det facto såg min jumpamatta bättre ut när den var lite sjabbig och använd. Det är ju såna vi är, använda, slitna, sönder, osymmetriska och ofullständiga helt enkelt.

Min kropp är mitt tempel, hur än den ser ut utåt, men på grund av att den är så värdefull och skapad till Guds avbild bör jag ta hand om den. Med rätt föda, både fysiskt, psykiskt och andligt kan jag finna det verkliga jag som jag blivit skapad till. Min jumpamatta får gärna se använd ut och jag ska se till att härefter också använda den ordentligt i stället för att den murknar någonstans på bottnen av flyttlådor.

När människor började smyga in i salen blev jag uppväckt från mina tankar. Vi fick tillsammans varva ner och tacka Gud för att vi är så underbart skapta.

Sara George

korsholm. Kom för att blir inspirerad av musiken, kom för samvaron, kom för andaktsstunden. På randen mellan sommar och vardag bjuder söndagskvällarna på musik i Korsholms kyrka. 5.8.2020 kl. 09:04

korsholm. När det är sommar kan en präst sitta på tre stolar, men i höst hoppas Korsholms svenska församling kunna välja vem som ska ta över kyrkoherdestolen. 5.8.2020 kl. 09:00

Kolumn. I bilradion sjunger Bee Gees ”How deep is your love” och jag kommer att tänka på några rader från en annan liten sång, ”så hög, jag kan ej nå över den, så djup jag kan ej nå under den ...” 5.8.2020 kl. 08:30

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

Väståboland. Vi har inte så många borgar och slott i Finland – men kyrkor har vi. Guiden Magnus Sundman ser Finlands historia passera i skärgårdens kyrkor. 18.6.2020 kl. 13:36

vanda. Församlingen har kontaktat personer över 70 år för att kolla om de behöver hjälp i coronatider. – De flesta har tackat, en del har blivit verkligt arga. 17.6.2020 kl. 15:05

Kolumn. "Livet är bäverfärgat teddytyg med neongröna spikes" 17.6.2020 kl. 14:57

Borgå. Inte ens coronaviruset kan hindra ungdomar från att bli konfirmander. I Borgå kombinerar man en undervisningsvecka med kortare läger. 17.6.2020 kl. 14:47

Pensionär. Han är fjärde generationens församlingstjänare i Munsala. Nu går Ulf Sundstén i pension från jobbet som kaplan i kapellförsamlingen. 17.6.2020 kl. 01:00

Kristinestad. Ett tiotal arbetare krävdes för den första och kanske största utmaningen i konserveringsprocessen: att få ner altartavlorna från väggen i Kristinestads kyrka. 17.6.2020 kl. 09:19

livsberättelse. Hon började sitt arbetsliv som missionär, fortsatte som rektor för medborgarinstitutet, och slöt cirkeln som diakon. Åren i Kongo och broderns sjukdom är två saker Ebba Carling kan se präglat hennes liv. 17.6.2020 kl. 09:04

Kolumn. "Det var fantastiskt tyckte jag, att det som hade varit obrukbart och dött hade kunnat förvandlas till ett så fint ställe." 17.6.2020 kl. 09:04

kvevlax. – När jag gick uppför kyrkgången tänkte jag: tack gode Gud för att det åter får öppnas kyrkdörrar och folk får samlas. 17.6.2020 kl. 08:33

kvevlax. De fick upptäcka vad en låg tröskel kan göra. I Kvevlax församling är planen att fortsätta strömma gudstjänster också när kyrkan öppnat för gudstjänstbesökare. 17.6.2020 kl. 08:31

Kolumn. Hur blir det när den sommar vi sett fram emot blir annorlunda än vi tänkt? En hel del av livet är att se fram emot, men en hel del är också att vara närvarande här och nu. 17.6.2020 kl. 08:31

Mest läst