Simone Öhman jobbar med barnverksamheten i Kristinestads församling.

Tygrester, strumbyxor och ståltråd fick nytt liv som personer ur Bibeln

Kristinestad.

Vad kan jag göra av gamla strumpbyxor och Pringles-rör? Simone Öhman brukar locka till sig kreativa uppgifter var hon än är. I församlingen har hon också fått andra värdefulla erfarenheter.

16.9.2020 kl. 09:30

När Simone Öhman tog en paus i sina klasslärarstudier kom hon till Kristinestads svenska församling.

– Jag har varit en del i dagklubben – och sysslat med kreativa uppgifter och utmaningar, beskriver hon sitt arbete.

Hon har sytt julrekvisita, gjort pyssel, producerat videor. När barngrupperna fick ta paus på grund av coronapandemin har fokus legat mer på det kreativa.

– Stina kom en dag och sa: Vi skulle behöva stora dockor då vi berättar bibelberättelser i kyrkan. Skulle du kunna tänka dig att göra dem?

Församlingens ledande barnledare Christina (Stina) Caldén-Back och ungdomsarbetsledare Jeanette Ribacka-Berg låg bakom idén. Församlingen hade redan några dockor, men de tyckte de var så små att de inte syntes ordentligt.

– De hade en idé om att vi skulle göra basen av Pringles-rör och några plastkoner som de hade fått. Jag fick experimentera fritt och använda mig av allt jag kunde tänkas hitta i materialskåpen.

"Det är många olika moment. Ansiktet görs av gamla strumpbyxor, ögonen av tygrester, munnen målar jag och armarna har en ståltrådsstomme så att de ska gå att böja och ändra position på dem. Sedan ritar och syr jag kläder och skapar personliga frisyrer åt dockorna."


Även om just dockprojektet var
en ny erfarenhet beskriver sig Simone Öhman som en kreativ person, hon tycker om att pyssla och handarbeta.

– Oavsett var jag jobbar är det som att jag drar till mig lite sådana uppgifter. Det har varit väldigt roligt.

– Det är många olika moment. Ansiktet görs av gamla strumpbyxor, ögonen av tygrester, munnen målar jag och armarna har en ståltrådsstomme så att de ska gå att böja och ändra position på dem. Sedan ritar och syr jag kläder och skapar personliga frisyrer åt dockorna.

Hennes tips för den som blir inspirerad är: Kolla Pinterest, idea med någon, kolla materialskåpen. Och återbruka! Många gånger kan man återanvända sådant som annars skulle hamnat i återvinningen. Bara fantasin sätter gränser för skapandet.

Simone brukar få höra: ”Oj, hur kan du göra sånt där, jag skulle aldrig”. Själv väljer hon inställningen: våga prova! Ofta ser saker mer avancerade ut än vad de faktiskt är.

– Så sätter man sig ner och kliar sig lite i huvudet och blir lite frustrerad – vad har jag egentligen gett mig in på? – men sen blir det nog bra i slutändan, bara man låter processen ha sin gång.

Dockorna illustrerar olika personer i Bibeln och tanken är också att en docka ska kunna spela flera roller.

Dockorna lär också få en roll i Kristinestads traditionella levande julkalender, där olika fönster i staden förvandlas till kalenderluckor. (Men vad som kommer finnas i den luckan ska vi inte avslöja här.)


Foto: Jeanette Ribacka-Berg


Rätt plats att vara

Församlingens barnverksamhet var ganska ny för Simone Öhman när hon började jobba i Kristinestad. Hon växte upp utanför Stockholm och flyttade i skolåldern till Lappfjärd, som är hennes mammas hemtrakt.

– Man märker att det är en annan sammanhållning i en mindre kommun. Fler barn deltar i de aktiviteter och klubbar som ordnas.

Att det är hennes grej att jobba med barn har tiden i församlingen bekräftat. Men den här arbetserfarenheten har även gett henne nya insikter.

– Det blir lätt att man tänker: jag vill jobba som klasslärare, det är det jag ska göra i resten av mitt liv. Men man märker ju att det finns så många andra inriktningar eller arbetsplatser. Jag tycker att Stinas jobb och det jag gör nu är väldigt roligt. Det är något jag kunde tänka mig att jobba med även i framtiden.

Hon är tacksam och tycker hon haft tur som på vägen till att återuppta studierna får vara just här.

– Det är nog rätt plats att vara på, både med personerna och arbetsuppgifterna. Hela atmosfären är väldigt välkomnande och varm.

Emelie Wikblad

kvevlax. Ett samtal med kyrkoherde Fredrik Kass, som reflekterar över året som gått och blickar fram mot det nya år som börjat. 20.1.2021 kl. 13:36

Kolumn. "Om, tänker jag, men vet att det handlar om nu." 14.1.2021 kl. 15:55

Väståboland. Vad gör vi i praktikten om vi säger att vi tänker på de utsatta? Det är en fråga Henrica Lindholm gärna diskuterar. Hennes hjärta brinner för diakonin. 14.1.2021 kl. 15:49

jomala. Ofta satsar vi på den fysiska hälsan. Men Tabita Nordberg vet mycket om inre hälsa, och om tolv steg för att må bättre. – Det kräver mod att gå kursen Livsstegen, säger hon. 14.1.2021 kl. 15:38

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29

korsholm. När man pratar om julen i Senegal lär man sig egentligen mer om det finländska julfirandet än om det senegalesiska, tycker Anna-Lena Särs. 17.12.2020 kl. 09:46

Kolumn. Det verkliga Betlehem doftar kryddor och rökelse, inträngt med alla fyrtiotusen invånare på en enda liten bergsrygg bland kullar med olivträd. Hus på hus, som skokartonger travade mitt i ett landskap av kullar och dalar, där vägar och förtorkade ängar samsas om utrymmet. 17.12.2020 kl. 09:41

Solf. Vad har en barnkör, tre velomobiler och ett hotell gemensamt? Svar: De spelar alla en roll i Solf församlings filmversion av julevangeliet. 17.12.2020 kl. 09:35

Åbo. Nästa år firar Åbo svenska församling hundra år. – Vi är en församling som präglas av gemenskap, helighet, glädje och öppenhet, säger kyrkoherde Mia Bäck. 17.12.2020 kl. 08:59

Kolumn. "Sårbarhet är något vi människor har gemensamt." 17.12.2020 kl. 08:51

Väståboland. Kyrkokören har tagit paus och det blir en distansjul i Väståboland i år. Men grunduppgiften kvarstår. – Det är att föra fram glädjens budskap: tro, hopp och kärlek, säger kantor Hanna Lehtonen. 17.12.2020 kl. 08:43

Borgå. Hur skapar man delaktighet och värme under en virtuell gudstjänst eller sångstund? – Vi behöver tänka på tilltalet, säger Andreas Lundgren. 17.12.2020 kl. 08:37

sibbo. Johnny Aspelin är den som ser till att gudstjänsterna i Sibbo når ut via skärmarna. – Ljud- och bildkvaliteten är det viktigaste, säger han. 17.12.2020 kl. 08:24

Mest läst