Malena Björkgren är kaplan i Åbo svenska församling.

Vi sätter oss i ringen

Kolumn.

Vi är utspridda i en vidare ring än vanligt, men vi är tillsammans.

2.9.2020 kl. 00:00

Det var en annan kyla i luften imorse – dagen då skolorna i Åbo startade och (ovanliga) bilköer bildades på Mariegatan medan jag tog mig fram på cykel mellan bilar och trottoarkant. Det kändes nästan som skolstart även för mig. Det var inte klasskompisarna, men istället arbetskamraterna som jag skulle få träffa efter ett långt ”vår- och sommarlov”. Nåja, så mycket lov har det inte blivit, men faktum är att vi inte samlats till ett fysiskt möte med hela arbetslaget på fem månader. Vi har träffats i virtuella mötesrum och mindre grupper, men nu var det äntligen dags att mötas alla samtidigt under samma tak.

I början av dessa arbetskonferenser brukar vi göra en kyrie- och gloriarunda. Det är ett sätt att få dela – om man vill – hur man mår och känner sig just nu: Med vilka stämningar har vi startat vår dag? Rundan ger en möjlighet att dela också annat än jobbsaker. I kyriet berättar vi om det som känns svårt, som vi kanske oroar oss för. I gloriat nämner vi något vi är glada och tacksamma över.

Kyriet den här dagen är lika för många i gruppen: osäkerheten inför hösten. Kan vi starta vår verksamhet som planerat eller behöver vi tänka om?

Samma gloria delas också av flera: glädjen över att vara tillsammans igen.

Vi är utspridda i en vidare ring än vanligt, men vi är tillsammans med glada/utvilade/trötta/ivriga/värkande eller bortlängtande kroppar. Allt det som är du och jag just nu. Delandets ord i kombination med kropparnas närvaro föder en större värme och förståelse för varandra. Det här – är – vi. Det här brottas vi med i våra liv, det här hoppas vi på. Nu lägger vi allt i Guds hand. Eller påminner varandra om att det redan finns där. Hur hösten kommer att se ut vet vi inte, men ”Blott en dag” har vi.

Malena Björkgren

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31

Solf. Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga. 14.10.2020 kl. 16:30

korsholm. När psalmsången begränsas av säkerhetsskäl får traditionella koncept bli digitala. Körer i alla åldrar leder virtuell allsång under två höstkvällar. 7.10.2020 kl. 08:55

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

Kolumn. "Jag tänker mig att lärjungarna sitter tysta och lite molokna där bredvid Jesus när han talat, för det är så jag känner mig när jag läser orden. Hur ska jag kunna bli som ett barn igen?" 1.10.2020 kl. 11:29

Väståboland. Anders Frostenson framstår som gemytlig, känslig, begåvad och lite bohemisk. Han skrev psalmer under promenader, ibland med en stav i snön för att inte glömma. 1.10.2020 kl. 09:56

Borgå. Det är de små sakerna som kan vara avgörande, som att köpa ett sparkbräde till ett barn. Det vet Åsa Eriksson som jobbat många år inom diakonin. Nu står pensionering för dörren. 30.9.2020 kl. 16:18

Kolumn. "Vilken nytta har vi av att allting ser bra ut?" 30.9.2020 kl. 16:09

vanda. Att få utbyta tankar med jämnåriga är en del av livskvaliteten. En Må bra-dag för äldre har fokus på exakt det. 30.9.2020 kl. 15:56

Solf. I Solf får varje fyraåring en egen barnbibel. Församlingen vill uppmuntra familjer att läsa tillsammans. 1.10.2020 kl. 08:15

Kolumn. På söndag firar vi Mikaelidagen, änglarnas dag. Vi får fundera på hur vi kan vara änglar för de människor vi möter. 1.10.2020 kl. 08:00

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

Närpes. Hon hade jobbat med att stöda människor på många olika plan. Med tiden insåg hon att hon vill göra just det här, men från ett annat perspektiv. I juni vigdes Birgitta Lillbäck till diakon i sin hemkyrka. 30.9.2020 kl. 12:35

Kolumn. "De som är trygga i sin personlighet och i sin tro har lättare att acceptera och samexistera med andra som inte tycker och tänker som dem i allt", skriver Patric Sjölander. 30.9.2020 kl. 12:33

malax. – Jag har alltid bott nära kyrkan och hört kyrkklockorna kalla till gudstjänst. Från mommos köksfönster kunde vi se brudpar eller begravningståg skrida ner för kyrktrappan. 30.9.2020 kl. 12:32