Vid vilken ålder skulle du stanna?

Kolumn.

”Om du skulle stanna vid en ålder – vilken väljer du?” frågar kortet i spelet. Var tonåren de bästa? Studietiden, smårbarnsåren eller yrkeslivet?

19.8.2020 kl. 09:11

Jag sitter och väljer konversationskort till ett vänskapsspel. Det är första veckan i augusti och Solf församlings konfirmationsläger på Klippan i Munsala. Jag plockar med korten och läser de olika påståendena och frågorna. På ett kort står det ”Om du skulle stanna vid en ålder – vilken väljer du?” För unga konfirmander är frågan inte så lämplig, de har inte erfarenhet av så många åldrar så det kortet väljer jag bort. Men jag börjar fundera på det själv.

Frågan är hypotetisk men man kan tolka den som att man ska välja vid vilken ålder livet ska ta slut, när man ska dö. Så är det knappast tänkt, tanken är väl att man med den erfarenhet man har av olika åldrar ska välja när det var som bäst. Nu vet inte jag hur det är att vara 65 år, 70 år eller 80 år och jag minns inte hur det var att vara under 12.

Av mitt 57-åriga liv är det ganska lite jag minns egentligen. Barndomen var överlag sorglös, trygg och glad tillsammans med föräldrar och tre systrar. Ungdomen tillbringade jag med bästa väninnan från morgon till kväll under oändliga diskussioner kring mer eller mindre viktiga frågor, tills vi valde olika skolor efter högstadiet. Livet rullade på med utbildning, giftermål, barn, yrkesliv, vuxenstudier, nytt yrke och nu också barnbarn.

Mitt valspråk har blivit ”Allt har sin tid”. Så står det i Predikaren i Bibeln och jag har citerat det många gånger under de senaste åren. Psalm 306 i psalmboken ”Tack min Gud för vad som varit” uttrycker så fint hur allt i livet hör till, både ljusa och mörka stunder, tider som varit och tid som kommer och stunden som är nu.

Så, jag tänker att jag inte vill stanna vid någon speciell ålder, nu väljer jag den ålder som är, med såväl det lätta som det svåra, det mörka och det ljusa. ”Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, idag hjälper Herren”.

Kristina Örn är diakon i Solf församling.

Text: Kristina Örn

vanda. Lucas Snellman uppskattar många saker med Vanda, inte minst gammaldags och mysiga miljöer. – Oj, har ni det så där! säger många jag berättar för. 3.3.2021 kl. 00:00

Åbo. Lars-Runar Knuts har varit medlem i församlingsrådet i 46 år. – Och aldrig har jag känt mig som en gummistämpel. Jag har faktiskt kunnat påverka. 22.2.2021 kl. 15:50

sibbo. Livet är intensivt för Linda Sandström, mamma till fyra barn. Hon har frikyrklig bakgrund, men hittade Sibbo svenska församling i tonåren. 18.2.2021 kl. 11:59

Kolumn. "Glöm hur hemsk polion var, så slutar folk ta vaccin. Glöm hur hemska världskrig är, så börjar folk brösta upp sig." 18.2.2021 kl. 11:55

Borgå. – Om vi tänker att det vi själva gör inte har någon betydelse så gör ingen något för miljön, säger Mira Soukka. Enkla val har betydelse. Ekofastan är här! 18.2.2021 kl. 11:43

Gemensamt Ansvar. Många har hört om insamlingen Gemensamt Ansvar. Men vad händer med pengarna i praktiken, här hemma och utomlands? 18.2.2021 kl. 11:37

Kolumn. "Aldrig har vi varit tvungna att välja så mycket som i dag." 18.2.2021 kl. 11:24

korsholm. – Äntligen! Processen har pågått i över ett år. Det säger Rune Lindblom om valet av kyrkoherde till Korsholms svenska församling. Mats Björklund tillträder kring påsk. 18.2.2021 kl. 10:57

Solf. Hur är det att börja året med hela familjen i coronakarantän? Sovmorgnar och mera skärmtid får tummen upp av barnen, det tråkigaste har varit att inte få träffa kompisarna. 5.2.2021 kl. 12:57

Kristinestad. Eivor Kronlöf i Lappfjärd är en av de aktiva frivilliga i församlingen. Bäst fungerar det när man får göra det man vill, säger hon. 5.2.2021 kl. 11:24

Kolumn. ”Allt har sin tid” är ett tema som Predikaren och den svenske kompositören Börje Ring filosoferar kring. En människas liv har olika skeden som är tydliga: barndom, ungdomstid, vuxenliv och ålderdom. 5.2.2021 kl. 11:02

korsholm. Den kan vara väntad eller komma plötsligt. Ibland sprider sorgen ringar över ett helt samhälle. I församlingen finns lyssnande öron och stödjande händer. 5.2.2021 kl. 10:56

pargas. Sara Grönqvist sitter hemma i Pargas och jobbar på distans med att koordinera Kyrkans samtalstjänst. – När vi får prata om oss själva mår vi bättre. 5.2.2021 kl. 10:45

Kolumn. "Dagtid sökte de skydd i grottor eller bakom stora stenblock" 5.2.2021 kl. 10:43

Kolumn. Jag är svag för norska äventyrsdokumentärer. Kvinnliga äventyrare som trotsar väder, vind, ensamhet, matbrist och mörkrädsla för att följa drömmen om fjället eller skogen, skriver Jessica Bergström, som är kaplan i Mariehamns församling 5.2.2021 kl. 10:42