Där alla bekymmer tycks åka ner i havet

lägergård.

Från lekarna på gräsplanen till kvällsandakterna på vinden; lägergården Jonnsborg bär på kära minnen för flera generationer.

19.8.2020 kl. 09:10

Lägergården Jonnsborg ligger nära Ulla-Maj Storsjös hjärta. Hon verkade länge som allt-i-allo – tog emot gäster, skötte nycklar och städning, stod i köket – samtidigt som hon jobbade som församlingsvärdinna i Sideby.

– Det är nog konstigt, när man kommer ner till Jonnsborg – det där lugnet där. Alla bekymmer och alla problem åker ner i havet, säger hon.

Också efter att hon flyttade från Sideby har hon varit med på läger vid Jonnsborg, senast förra sommaren lagade hon mat åt lägerdeltagarna. Speciellt har hon trivts på junior- och miniorlägren.

– Det är en så härlig åldersgrupp. Det var verkligen roligt.

Där lägergården Jonnsborg i Sideby står fanns tidigare en stor, fin villa. När församlingarna köpte tomten restes först det som kallades bastubyggnaden. Den första tiden kördes vattnet dit med tank och lägerdeltagarna sov på vinden och på golvet. Senare byggdes de små övernattningsstugorna. Lägergården har ingen anställd personal.

– I början grundades verksamheten på talkoarbete. Mycket byggande gjordes på talko, berättar Ulla-Maj.

En period var hennes man Rune Storsjö ordförande i styrelsen för Jonnsborg.

– Då fick vi kommunalt vatten dit. Det underlättade otroligt mycket.

Idag har församlingen sina läger här, och lägergården hyrs ut för grupper – men Ulla-Maj Storsjö tycker det är tråkigt att fler inte hittat hit.

– Det är en pärla som borde få mer användning.

Det är ingen lyxstandard på boendet – men åtminstone de yngre trivs.

– Det är många som återkommer år efter år och sedan blir hjälpledare. Barnen och ungdomarna har verkligen tagit Jonnsborg till sitt hjärta. Det är fantastiskt att församlingen ännu kan ha den här guldklimpen.

Hon hoppas att församlingen behåller lägergården. Den är inte dyr i drift – så länge det finns eldsjälar som orkar.

Ulla-Maj Storsjö fungerade länge som allt-i-allo vid Jonnsborg. Mycket sköts som talkoarbete. Foto: Jeanette Ribacka-Berg



Hit kommer de gärna

Hjälpledarna på sommarens konfirmandläger är levande bevis på att lägergården är ett ställe dit man gärna återvänder år efter år.

– Jonnsborg har allt en liten lägergård behöver förutom Internet – och det är bara bra. Det charmigaste med lägren där är trots allt frukosten och kvällstéet, då det bjuds på varm kakao och bröd från ett lokalt bageri, säger Isabelle Back.

Isabelle Back var själv på läger vid Jonnsborg som barn och den här sommaren blir hennes åttonde som hjälpledare.

– Nu efter så många år som hjälpledare har det blivit en tradition att åtminstone vara med på ett läger under sommaren. Det är roligt, mysigt och bra stämning under lägren eftersom vi har så driftiga ledare i Kristinestad, i barnarbetsledare Stina och ungdomsarbetsledare Jeanette.

I fjärde klass var Felicia Sjöstrand första gången på miniorläger vid Jonnsborg. De fyra senaste åren har hon hunnit vara hjälpledare på tolv läger.

– Jag tycker om att vara med barn och att få göra kreativa och roliga saker med dem, till exempel olika lekar.

Hon tycker om lägerområdet vid Jonnsborg, och det är mycket som lockar henne att återvända som hjälpledare.

Man får umgås och träffa olika människor, vara mycket ute.

Lekarna, simningen och bastun, den goda maten och kvällsandakterna uppe på vinden hör också de till charmen med läger på Jonnsborg.

Marie Lövholm lärde känna Jonnsborg redan i förskoleåldern då hon åkte på utflykt dit med söndagsskolan. Liksom Isabelle Back har hon de senaste åtta åren samlat på sig erfarenhet från ett ansenligt antal läger.

– Det är ett fint ställe och det finns alltid en speciell känsla hos en då man är på Jonnsborg.

Förutom att det är roligt att vara på läger ger det också erfarenheter hon kommer att ha nytta av i arbetslivet.

Till skillnad från de andra stiftade Tobias Eriksberg sin första bekantskap med Jonnsborg när han själv var konfirmand. Det var ett veckoslutsläger i april – vädret var sådär men lägret var ändå lyckat. Sommaren 2014 var han hjälpledare första gången och sedan dess har det blivit ett tiotal läger.

– Jag känner att man gör ett viktigt arbete på lägren genom att fungera som någon som är lättare att komma och prata med, genom att man är närmare i åldern med lägerdeltagarna än ledarna, säger han.

Han berömmer samarbetet med ungdomsarbetsledare Jeanette och de andra hjälpledarna.

– Det känns inte direkt som ett jobb utan mera som att man är en del av lägret, fastän med mera ansvar.

Miljön vid Jonnsborg är idealisk för läger, tycker han.

– På ena sidan ligger det öppna havet med en stenpir, där det hör till att ta sig ett dopp på varje läger.

På andra sidan ligger skogen och på den stora gräsplanen mellan huvudstugan och övernattningsstugorna brukar det lekas flitigt – ”flaggon” är en klassiker som hör till varje läger.

– Närmare stranden ligger en volleybollplan som också används aktivt. Det finns alltid något att göra på Jonnsborg, vilket skapar en god stämning för alla.

Hjälpledarna Felicia Sjöstrand, Emma Lillandt, Kira Pirttimäki och Tobias Eriksberg. Foto: Jeanette Ribacka-Berg


Jonnsborg lägergård

  • Finns i Sideby, cirka 40 km söder om Kristinestad.
  • Ägs av Kristinestads svenska församling. Styrelsen ansvarar för underhållet, en del sker på talko.
  • Huvudbyggnaden med kök, samlingssal och bastu invigdes 1987. Efter det har fem övernattningsstugor byggts.
  • Här ordnar församlingen alla sina barn-, tonårs- och skriftskolläger. Även en uppskattad plats för sommarsamlingar, födelsedagsfester, konfirmandträffar med mera.
  • Jonnsborg hyrs också ut till föreningar och privatpersoner och kan bokas via pastorskansliet.
Emelie Wikblad

jakobstad. Församlingsfaddrarna är församlingens utsträckta hand till de allra yngsta medlemmarna. Flera som vill axla den rollen behövs. 14.4.2021 kl. 10:08

Kolumn. Den senaste tiden tror jag att många av oss har tänkt på hur det riktigt ska bli med pandemin som härjar i vår värld och med de restriktioner vi har. Så är det i alla fall för mig. I skrivande stund ter sig nog åtminstone närframtiden synnerligen oviss. 14.4.2021 kl. 10:01

Borgå. För någon är dopet tradition, något som hör till. Någon annan minns den fina relation de haft till sin egen fadder. 14.4.2021 kl. 08:45

Kolumn. "Även ett digitalt möte får en annan dimension när vi på riktigt stannar upp och ger av vår egen tid", skriver Elefteria Apostolidou. 14.4.2021 kl. 08:30

vanda. – Det känns som att vi unga har lämnats mer som en sidotanke, säger Oscar Taht. 14.4.2021 kl. 08:30

Solf. Ebba-Stina Beukelman ville jobba i församling. Att det skulle vara som barnledare hade hon inte föreställt sig. 14.4.2021 kl. 08:30

Kolumn. Många var i början tveksamma till de nya streamade lösningarna, de kunde väl inte ersätta en traditionell gudstjänst? 14.4.2021 kl. 08:30

Solf. Våren för med sig stora förändringar i Solfs församling. Att många som jobbat i församlingen går vidare till annat innebär utmaningar, men församlingsrådet ser också möjligheter. 14.4.2021 kl. 08:30

Kristinestad. Vad är öramössor och ”mörksondagan”? Annina Ylikoski berättar om folkdräkter och om hur påskens traditioner vuxit fram. 31.3.2021 kl. 14:01

Kolumn. Jag har levt med psykisk ohälsa nästan hela mitt liv. Idag kan jag säga att jag mår bra, men tyvärr är det många som inte gör det. 31.3.2021 kl. 13:51

NÄRPES . – Det har varit tacksamt att jobba i ett team som fått saker och ting att hända, säger Olav Sjögård. 31.3.2021 kl. 13:41

Kolumn. En gång är ingen gång – två gånger är en vana, skriver Jessica Bergström, som är kaplan i Mariehamns församling. 31.3.2021 kl. 11:12

mariehamn. Vill man påverka måste man ställa upp och gå med, säger Julia Birney. Hon är första kvinnan som axlar posten som ordförande för kyrkofullmäktige i Mariehamn. 31.3.2021 kl. 11:09

Väståboland. När en samfällighet ska ta hand om tio kyrkor är det alltid någon av dem som måste fixas. Nu är det kyrkorna i Iniö och Korpo som står i tur. 31.3.2021 kl. 11:03

Kolumn. För ungefär ett år sedan var jag på resande fot, i en öken. Jag tittar på bilderna av den brunröda sanden som sipprar mellan mina fingrar. Jag kan nästan känna sanden i sandalerna. Het. 31.3.2021 kl. 10:17