"Det är positivt att vi förändras och förnyas och visar att vi vill vara med bland våra medlemmar"

Närpes.

Det var inte bättre förr, bara annorlunda. Kyrkofullmäktigeordförande tummar inte på budskapet, men vill hitta verktyg och metoder som för framåt.

19.8.2020 kl. 09:04

Håkan Westermark var nybliven pensionär – efter 26 år som vd och arbete med företagsrådgivning – när han fick frågan om han någon gång tänkt på att kandidera i ett kyrkoval. Det var inte en främmande tanke.

– Jag har alltid varit samhällsintresserad, säger han.

På den politiska meritlistan finns två perioder i stadsfullmäktige i Närpes, kandidatur i ett riksdagsval, och medlemskap i olika lokala politiska föreningar.

– Det här med religion och kristendom har funnits ganska nära under hela min uppväxt. Min mamma hade en stark tro och på den lilla orten där jag själv är uppvuxen fanns ett starkt frikyrkligt inslag.

Så han ställde upp som kandidat på listan En kyrka för alla.

– Det passade mig perfekt, för jag ser inget märkvärdigt med kyrkan. Den ska inte vara någon rymdraket, utan en helt naturlig sak som finns i vårt samhälle. Det finns en stor öppenhet, ett välkomnande, oberoende av vart man kommer inom församlingen

– Sedan tyckte nu den här gruppen att Håkan Westermark skulle passa som ordförande. Och det var en ny uppgift.

Han fick lov att sätta sig in i en ny organisation och de mindre bekanta delarna av församlingen verksamhet.

– Det jag kanske mest slogs av, det jag egentligen visste minst om, var hur bred församlingens verksamhet är – allt från barn och ungdom till sjukhusbesök och diakoni. Det är ingen liten organisation.

Behöver något hållbart att samlas kring

Församlingsmedlemmen ser begravningarna, dopen, bröllopen och gudstjänsterna, men inte nödvändigtvis allt församlingen gör för människor som behöver stöd, där samhället inte räcker till. Håkan Westermark noterar också att när det sker stora tragedier i ett samhälle samlas människor gärna kring en fast punkt.

– Ofta samlas man i kyrkor. Det här tolkar jag, utan att ens ha studerat teologi, som att människor har ett behov av att söka tröst någonstans, att hitta den fasta punkten där man får något för att orka i vardagen.

Som mest var Westermark vd för ett tiotal anställda. Innan dess hade han jobbat som näringsombudsman vid kommunen, på försäkringsbolag och vid Österbottens ungdomsförbund. Erfarenheterna i arbetslivet har lärt honom att förhandla, kompromissa, argumentera och leda människor.

– Församlingen avviker nog från den värld där jag hade jobbat tidigare. Det är inget fel med det, det handlar bara om att man lär sig systemen. Och tar små steg mot en förändring om så behövs.

Budskapet ändrar man inte på. Men församlingen får, liksom övriga samhället, vara beredd att anpassa sina verktyg och metoder. Till dem som säger ”det var bättre förr” svarar Håkan Westermark: ”Nä, det var bara annorlunda.”

Av nuvarande kyrkofullmäktige är det en stor del som liksom Westermark sitter sin första period.

– Det ser jag personligen som ett friskt tecken. Vi vet att det finns ett intresse för församlingen och kyrkans verksamhet.

Utmaningarna för Närpes församling är, liksom för många andra, bland annat sjunkande medlemsantal. Staden Närpes har en positiv befolkningsutveckling där arbetsinvandring och nyfinländare bidrar. Till församlingens målsättningar hör att knyta kontakter till de nya närpesborna.

– Positivt är att vi förändras och förnyas och visar att vi vill vara med bland våra medlemmar, säger Westermark.

Han framhåller att kyrkan och församlingen har en viktig roll i att hålla fram värderingar och vara fostrare.

– Jag tror att många unga människor nog uppskattar kyrkans verksamhet, det känns tryggt att ha i ryggen.


Fakta: Håkan Westermark

  • Född i Korsnäs år 1954, bor i Övermark, Närpes.
  • Ordförande i Närpes kyrkofullmäktige.
  • Pensionär, tidigare vd för Företagshuset Dynamo.
Emelie Wikblad

vanda. Jan-Erik Eklöf är verksamhetsledare för Stafettkarnevalen. Han är också kyrkligt förtroendevald och aktiv i HIFK. – Jag har svårt att säga nej, säger han 28.10.2020 kl. 09:56

Närpes. – På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid. 29.10.2020 kl. 12:14

Kolumn. Jag var inte utbränd. Men det var nära. Jag har varit så trött de senaste åren. Inte bara fysiskt, utan i själen. 28.10.2020 kl. 16:34

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31

Solf. Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga. 14.10.2020 kl. 16:30