Rune Lindblom är präst i Korsholm. När han inte har prästskjortan på sig kan man också få se honom i motorcykelhjälm.

Han jobbar i ”den ultimata församlingen” – som nu söker ny herde

korsholm.

När det är sommar kan en präst sitta på tre stolar, men i höst hoppas Korsholms svenska församling kunna välja vem som ska ta över kyrkoherdestolen.

5.8.2020 kl. 09:00

Man kan säga att Rune Lindblom vet vad prästjobben i Korsholms svenska församling går ut på. I sommar har han på en gång haft alla tre: kyrkoherde, kaplan och församlingspastor.

Gudstjänsterna och förrättningarna ska hållas, annars är sommaren i församlingen lugnare än resten av året. Den här sommaren bidrar även pandemin till den lugnare takten. All körrelaterad verksamhet ligger på is, sommarallsångerna flyttade till nätet.

Men Rune Lindblom säger att den här tiden också har visat ännu tydligare att församlingen är en viktig aktör i människors liv. Dels som ett mötesforum, en plats dit det är naturligt att komma och träffa andra. Dels som en utsträckt hand, via hembesök, andakter på sjukhus och boenden.

– Att församlingen upprätthåller den personliga kontakten och verkligen finns där och träffar människor, människor som annars skulle vara väldigt ensamma – det är jätteviktigt, säger han.

Han blev präst efter att ha kämpat med tanken under hela studietiden.

– Jag brukar säga att Gud tvingade mig – men då sätter jag kanske för mycket ansvar på Gud. Det bara föll sig naturligt. Jag startade från att det där ska jag absolut inte bli och det slutade med att jag ansökte om prästvigning.

Han har fått pröva på prästens olika roller i församlingen. Från församlingspastorn, som ”bara är en präst”, till kaplanen, som ofta har egna ansvarsområden och leder team, till kyrkoherden som leder hela församlingsarbetet.

– Jag trivs bäst som den här radprästen.

Rune Lindblom har tre barn, och just nu är det barnfamiljslivet som präglar hans vardag.

– Man hinner inte så mycket vid sidan av träningar i balett och amerikansk fotboll. Jag är präst på jobbet och busschaufför hemma.

Sökandet efter ny herde fortsätter

Församlingen är nu i övergångsskede från undantag till det nya normala. Och mer nytt är på väg. I höst fortsätter Korsholms svenska sökandet efter en ny kyrkoherde.

– Vi satte igång processen i våras, men eftersom tanken är att vi ska ha ett kyrkoherdeval där församlingen får välja blev det paus, säger Rune Lindblom.

Valarrangemang och pandemirestriktioner gick inte ihop. För att kunna ordna ett riktigt val behövs öppna gudstjänster dit församlingsborna får komma och lyssna på och träffa kandidaterna.

Hurdan är en bra kyrkoherde?

– En bra kyrkoherde som chef är någon som lyssnar, men litar på att de anställda kan bära ansvar för sitt område. En bra kyrkoherde ur församlingsbornas perspektiv är förstås en andlig ledare. En bra kyrkoherde från kyrkans synvinkel är en bra administratör.

Själv känner Rune Lindblom just nu inget driv att bli kyrkoherde utan ”t.f.”.

– Kyrkoherdeskapet är en utmaning att kombinera med att vara barnfamilj. Man tvingas kompromissa alltför mycket på båda hållen.

Den som blir vald till församlingens nästa kyrkoherde kommer till en centralt belägen landsbygdsförsamling. Med tre präster är Korsholms svenska är en medelstor församling med finlandssvenska mått. På många sätt den ultimata församlingen att jobba i, enligt Lindblom – tillräckligt stor för att ha ett team av kollegor att bolla med, inte så stor att man försvinner i mängden.

– Församlingen är så liten att du lära känna stora delar av församlingsmedlemmarna under tiden i jobbet. Det är en aktiv församling, via vår kör- och musikverksamhet når vi hundratals människor. Det är ingen enprästförsamling där allt ansvar faller på dig, utan du har lite chans att specialisera dig och göra projekt och hitta på eget.

Emelie Wikblad

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51

Kolumn. "Om man är trygg kan man leka monster och spöken." 28.10.2020 kl. 11:18

vanda. Jan-Erik Eklöf är verksamhetsledare för Stafettkarnevalen. Han är också kyrkligt förtroendevald och aktiv i HIFK. – Jag har svårt att säga nej, säger han 28.10.2020 kl. 09:56

Närpes. – På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid. 29.10.2020 kl. 12:14

Kolumn. Jag var inte utbränd. Men det var nära. Jag har varit så trött de senaste åren. Inte bara fysiskt, utan i själen. 28.10.2020 kl. 16:34

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45