Jari Heikkilä är kaplan i den finska församlingen i Väståboland.

Från labbet till kyrkan

Väståboland.

Jari Heikkilä brukade sitta på labbet och studera virus, idag är han präst i Väståboland. Men en sak bär han med sig från sitt förflutna: han är noga med att tvätta händerna!

22.5.2020 kl. 09:28

När Jari Heikkilä började studera teologi frågade alla: varför?

– Jag tycker att det nästan är en diskriminerande fråga, säger han.

– När jag började studera matematik undrade ingen varför jag gjorde det, inte heller när jag började studera biokemi.

Inför prästvigningen för drygt sex år sedan ställde biskopen honom samma fråga: Varför teologi?

– Jag svarade: Varför inte?

Det svaret, säger han nu, var biskopen nöjd med och det hoppas han alla andra är också.

Innan Jari Heikkilä blev prästvigd gjorde han en lång karriär bland annat som biokemist. Han jobbade både utomlands och med forskning vid Åbo Akademi.

– Biokemi var roligt i början, under den gamla goda tiden. Jag nästan bodde i laboratoriet, jag jobbade kvällar och veckoslut för att det var intressant. Men sedan kom de stora pengarna in i bilden. Det blev tävling om samma stipendiepengar, det blev så hårt. Det var djungelns lag som rådde. Arbetet var fortfarande intressant, men det var inte längre roligt.

Då vågade han äntligen göra det han drömt om redan länge. Han började studera teologi vid Åbo Akademi.

Har du ångrat dig?

– Nej, tvärtom. Jag har ångrat att jag inte gjorde det tidigare. Jag hade längtat efter det länge, men jag vågade inte. Sedan kom jag till en punkt då jag insåg att det var nu eller aldrig.

När han började studera hade han inga tankar på att bli präst, men beslutet mognade snabbt.

– Jag hade inget ideal för vad det betydde att bli präst. Men jobbet har varit belönande. Det har gett mig mycket mycket mer än det jag gjorde förr.

Förr, säger han, satt han ensam på labbet och funderade. Varje dag fylldes av problem som skulle lösas.

– Idag jobbar jag med människor, och de har också sina problem. Man kan inte lösa dem, men man kan lyssna.

Det mest utmanande med att vara präst, tycker han, är att kyrkan också har problem, och ofta är det frågor man förväntas ta ställning till.

– Det är en gemenskap som innehåller mycket olika åsikter, och det är förstås utmanande. Man måste fundera ganska noga på vad man säger så man inte säger vad man tänker, ler han.

De sista femton åren som biokemist studerade han hur man kunde använda virus som hjälpmedel i forskning och cancerterapi.

– Vi har inte bara sjukdomsalstrande virus, virus finns överallt, virus är de mest förekommande organismerna på jordklotet. Virus finns överallt: i vatten, i jord. Virus är också våra vänner – deras egenskaper kan användas och de kan rädda livet på många.

Själv följer han med intresse med rapporteringen om det nya coronaviruset.

Är du själv orolig för att bli smittad?

– Folk har i många år sagt till mig att jag är paranoid för att jag är noga med att tvätta händerna och inte röra vid kranar och handtag på allmänna toaletter. Så det här livet är inget nytt för mig! Vem vill ha influensa eller förkylning om man kan undvika det? Min son, som studerar odontologi, har sagt till mig att kanske jag ändå haft rätt. I samband med studierna testade min son och hans studiekamrater vilken effekt desinfektionsmedel har på bakterier. Det visade sig att min son var den enda som inte hade bakterier på händerna ens innan han använde desinfektionesmedel – så han hade tagit till sig pappas lärdom!

Sofia Torvalds

Kolumn. Under min barndom på 40- och 50-talet umgicks man flitigt med grannar och vänner. Man besökte varann otvunget och flera gånger i veckan, ofta utan att meddela på förhand att man skulle komma på kvällskaffe. 11.5.2021 kl. 11:30

nykarleby. Uppdraget är att dekorera kyrkan. Maria Sjöblom hör till en grupp som kallar sig blomsterflickorna. 29.4.2021 kl. 12:31

Kolumn. ”Borta bra men hemma bäst.” Så står det på en sten utanför Kuddnäs, Zacharias Topelius barndomshem i Nykarleby. 29.4.2021 kl. 12:40

nykarleby. Sedan Henriette Fors flyttade till Jeppo från Danmark har hon varit aktiv i församlingen. Nu är hon ordförande för områdesgruppen, där hon vill jobba speciellt för barnen. 29.4.2021 kl. 12:34

KRISTINESTAD . Coronatiden har varit utmanande för både klienter och personal på serviceboendena. Kurt Högnäs tycker ändå inte att tillvaron känts alltför kämpig. 28.4.2021 kl. 00:00

Kolum. Så plötsligt kan ett liv vara slut. Gränsen mellan liv och död kan vara otroligt tunn och skör. För hans del blev det ett långt och innehållsrikt liv, men ändå var ingen av oss beredda. 28.4.2021 kl. 00:00

BERGÖ. På Bergö finns gott om berättelser. Iris Sjöberg samlar in och skriver ner dem. 28.4.2021 kl. 00:00

korsholm. Att få ta del av Kaj Löfviks naturintresse är en njutning i såväl ord som bild. Den här dagen skriver han på Facebook: ”Sol och värme för en frusen trädgård är som kärlek för en frusen själ, plötsligt är det som var snö och is ett blommande paradis.” 28.4.2021 kl. 09:30

Kolumn. "Nu är det vår och aldrig är väl Guds nåd så påtaglig? Det är kanske aldrig annars så lätt att se hela kristendomens budskap gestalta sig framför våra ögon." 28.4.2021 kl. 09:30

Borgå. De fick ställa in det mesta av sitt planerade bröllop – men ser ändå fram emot att bli gifta. 28.4.2021 kl. 09:30

Kolumn. En blå klänning och en känsla av förväntan. Solveig Halonen skriver om det vi inte kan välja – och om sakerna vi kan. 28.4.2021 kl. 09:30

Åbo. – Hon har öppnat dörrarna till en spännande värld! säger han. 19.4.2021 kl. 10:17

jakobstad. I över tio år levde Kenth Kummel och hans fru som i två olika läger. Hon var församlingsaktiv medan han föredrog kompisarna på krogen. 14.4.2021 kl. 10:14

MALAX . Leif Tast vill vara ett stöd för människor omkring sig. I församlingen önskar han sig låga trösklar. 14.4.2021 kl. 10:14

NÄRPES . Ingemo Gullans är en sann föreningsmänniska, men hon njuter också av stillhet och ro. 14.4.2021 kl. 10:25