Heliga ögonblick

Kolumn.

Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv.

22.4.2020 kl. 15:21

Orden slog ner som en bomb. ”Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser” (Hebreerbrevet 11:1, 1917).

Försenad öppnade jag dörren till Solf kyrka och samtidigt som jag trädde in i kyrkorummet läste prästen enligt den tidens sed söndagens inledningsord, vilket den dagen var från Hebreerbrevet. Orden träffade mig starkt och jag kunde inte tänka på något annat under gudstjänsten.

Det har gått en lång tid sedan dess, men fortfarande är den versen mitt favoritbibelord: ”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se” (Bibel 2000). Jag förstod inte orden intellektuellt, snarare talade de till mig känslomässigt. Och allt behöver man inte begripa rationellt. Mycket här i livet handlar om att greppa ord och sammanhang på ett känslomässigt plan.

Det gäller också andra viktiga ögonblick i mitt eget liv, som när jag under gymnasietiden upplevde kallelsen att börja studera teologi och när jag som ung och blyg studerande, rädd för att tala offentligt, fick det gudsmöte som gjorde att blygheten försvann.

Heliga ögonblick känns ofta så personliga att man inte gärna delar dem med andra, men under min tid som präst har jag ibland fått lyssna till eller läsa om andra människors motsvarande stunder i livet. Kanske borde vi mera frimodigt dela dessa upplevelser med varandra.

Sådana heliga ögonblick kan vi vara med om i olika sammanhang, men gudstjänsten finns till som vår möjlighet att öppna oss för Gud och det heliga i tillvaron. I gudstjänstens bibelord och böner, i psalm, sång, predikan och nattvardsgång, ger vi Gud möjlighet att tala till oss. Ofta upplever vi inget speciellt, men ibland kan något dröja sig kvar som ett heligt ögonblick för nuet och framtiden. Det är stunder som är viktiga att ta vara på.

Jag vill önska Dig en god fortsättning på påsktiden och våren, trots de märkliga omständigheter vi nu genomlever!

Berndt Berg

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51

Kolumn. "Om man är trygg kan man leka monster och spöken." 28.10.2020 kl. 11:18

vanda. Jan-Erik Eklöf är verksamhetsledare för Stafettkarnevalen. Han är också kyrkligt förtroendevald och aktiv i HIFK. – Jag har svårt att säga nej, säger han 28.10.2020 kl. 09:56

Närpes. – På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid. 29.10.2020 kl. 12:14

Kolumn. Jag var inte utbränd. Men det var nära. Jag har varit så trött de senaste åren. Inte bara fysiskt, utan i själen. 28.10.2020 kl. 16:34

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45