"De som kommer är glada till kaféet, och vi kan förgylla deras dag"

pargas.

VÄSTÅBOLAND. Kaféet förgyller dagen i Pargas. – Jag får en jätteboost av energi av att ordna vårt kafé.

17.3.2020 kl. 08:30

Det började egentligen med en Cable-kurs, som hade som mål att samla frivilliga i Borgå stift och hjälpa dem hitta sina styrkor och intressen. I Pargas deltog ett tiotal personer, och de fick en idé: Även om du kanske har pengar så kostar det en hel del att gå ut och dricka en kopp kaffe – och har du inte pengar är det omöjligt.

– Så vi tänkte: Vad kan vi göra? berättar Monica Hedström-Järvinen, en av de frivilliga som sedan ett par år varit med och arrangerat församlingens gemenskapskafé ”Tillsammans – Yhdessä”.

Till en början var kaféet ett samarbete med stadens socialsektor och de båda församlingarna i Pargas. Men i höst flyttade det till församlingshemmet i Pargas, och hålls i församlingarnas regi. Det har betytt att utrymmet är större och gästerna fler.

– För var vi tio–femton, nu är vi mellan tjugo och trettiofem personer. När gästerna kommer står bordet dukat och de som kommer tycker det är trevligt att själva få plocka det de vill ha på sina smörgåsar.

Tänk om allt skulle kastas!

Den mat som serveras kommer från tre av ortens mataffärer, som ger av sitt matsvinn. De som kommer till kaféet får kaffe, smörgås och oftast också kaffebröd, och dessutom får de plocka med sig varor hem.

– Samarbetet med affärerna har fungerat jättebra. När jag ser på allt som står framme tänker jag: Tänk om allt det här skulle kastas i soporna! När vi har ett bord fullt med bröd och grönsaker och mjölkprodukter, och ett kylskåp fullt med varor.

Gästerna är alla slags människor, ungefär hälften talar finska och andra hälften svenska. Kaféet är inte riktat till någon speciell grupp.

Vad har det betytt för dig själv att vara med och organisera kaféet?

– För mig betyder det väldigt mycket. Klart att det tar energi också, när matvarorna ska hämtas från affärerna, allt ska plockas fram och sedan delas ut. Och man måste vara lite sträng ibland så det räcker åt alla. Men jag får en jätteboost av energi. Jess! Vi kan hjälpa, de som kommer är glada och nöjda, vi förgyller den dagen och kanske dagen därpå. När de som kommer får mat och bröd i kassen klarar de sig åtminstone den veckan till slut. Det ger en också positiv känsla av att vi på vårt sätt minskar på matsvinnet.

När de startade hade de några motton.

– Vi sa: Det här ska inte ta slut efter en termin, det ska vara låg tröskel och alla ska bli sedda. Det är många som behöver det.

Kaféet har inget andligt program, men pastorskansliet ligger precis intill och ofta är det någon präst som sticker sig in för att prata med folk.

– Alltid är det någon som då och då rycker en anställd i ärmen och står och pratar. Jag tror att det är mycket lättare att närma sig prästen på kaféet än att gå till pastorskansliet, säger Monica Hedström-Järvinen.

Text: Sofia Torvalds

jomala. – Det är lite spännande och lite nervöst, så mycket är nytt. Erica Långström har lämnat Jomala, församlingen hon storgillar, för att studera religionsvetenskap i Åbo. 16.9.2020 kl. 10:55

Väståboland. Jan Bambu Eriksson säger att kyrkan är en plats där du kan lugna ner dig och stänga ute världen. – Det blir en slags meditation. Och rutinerna är desamma, du stiger upp lite och sätter dig igen. 16.9.2020 kl. 10:35

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Kolumn. Jag erkänner direkt att jag inte skriver det här på grund av att jag själv skulle vara speciellt duktig på att lyssna på folk som bara klagar. Jag skriver för att det känns olustigt att rensning bland människor verkar vara något som normaliseras. 16.9.2020 kl. 09:32

Kristinestad. Vad kan jag göra av gamla strumpbyxor och Pringles-rör? Simone Öhman brukar locka till sig kreativa uppgifter var hon än är. I församlingen har hon också fått andra värdefulla erfarenheter. 16.9.2020 kl. 09:30

Kolumn. Camilla Svevar skriver om en höst då det gäller att ha både en A- och en B-plan, och funderar om vi nu kan få se en nystart för frivilligt arbete. 16.9.2020 kl. 09:19

Replot. Replot och Björkö kyrkor står mitt i sina byar, nymålade och klarröda. En som tillbringar mycket tid i dem är kyrkvaktmästaren Barbro Lähdesmäki. Någon som känner byns kyrka väl är också Jarl Nystrand, 16.9.2020 kl. 09:04

nykarleby. Gå på dejt med din partner – och lär er att kommunicera bättre. Kredu ordnar en kurs för friskvård i äktenskapet. 3.9.2020 kl. 15:36

Kolumn. För en tid sedan var frun på en äppelprovning. Efteråt kunde jag inte låta bli att ställa frågan: Nå, hur ser det fullkomliga äpplet ut? 3.9.2020 kl. 15:30

nykarleby. Varje kväll i Språkcaféet känns meningsfull, säger Melina Saari, som hoppas att vem som helst ska våga kika in en tisdagskväll och lära känna invandrare som längtar efter nätverk. 3.9.2020 kl. 15:26

sund-vårdö. Ibland blir det fel. Förlåt oss stressade redaktörer! Församlingsannonseringen för Sund-Vårdö föll bort ur detta nummer av Kyrkpressen (18/2020). Här kommer den digitalt i stället! Barnkören startar igen, friluftsgudstjänst, mässa i Taizéstil och mycket mer! 2.9.2020 kl. 15:07

Åbo. Deltagarna i Frukostklubben räds inga ämnen. De vill komma ifrån boskillnaden mellan religiösa och sekulära frågor. 2.9.2020 kl. 00:00

Kolumn. Vi är utspridda i en vidare ring än vanligt, men vi är tillsammans. 2.9.2020 kl. 00:00

Väståboland. I Pargas har församlingarna och staden samarbetat på ett lyckat sätt. Resultatet är familjekaféet Jolla som bjuder på otvungen samvaro för andra året i rad. 2.9.2020 kl. 00:00

sibbo. Klubbar för barn och deras föräldrar har startat i Sibbo. Isabella Munck hoppas på en så normal höst som möjligt. 2.9.2020 kl. 00:00