Idag är det måndag och en ny vecka har inletts. Jag är hemma i Örebro och tänker ta det ganska lugnt idag efter en intensiv vecka i Sigtuna med bland annat Tällberg Winter Forum som jag berättade om i mitt förra inlägg. Kanske tar jag en tur till Kvismaren, en fågelsjö och naturskyddsområde ett par mil från stan där det de senaste dagarna rapporterats både havsörn och kungsörn.

Men mitt sinne är fortfarande uppfyllt av det jag varit med om de senaste dagarna. Tällberg-konferensen, som handlat om de svåra och komplexa frågorna kring yttrandefrihet, demokrati och företagsamhet, avslutades lite inofficiellt med att en mindre grupp av konferensdeltagarna åkte in till konsthallen Magasin 3 i Stockholm för en specialvisning av en utställning av den kinesiske samtidskonstnären Ai Weiwei.

Ai Weiwei är född 1957 i Peking. På slutet av 1970-talet var han med och grundade den avantgardistiska konstgruppen Stars innan han 1983 flyttade till New York. Där umgicks han med exilkinesiska grupperingar av konstnärer, musiker och arkitekter, men blev en del av den amerikanska intellektuella och konstnärliga scenen. 1993 återvände Ai Weiwei till Kina och har sedan dess blivit en förgrundsgestalt i den kinesiska samtidskonsten. På senare år har hans engagemang för sociala förändringar i Kina tagit allt mer plats och han har kommit att bli en av regimens mest uttalade kritiker. Sedan mer än ett år sitter han i ”husarrest” och får inte lämna Peking. Han är dessutom förbjuden att verka på internet och att uttala sig i media.

När jag besökte utställningen blev det så tydligt för mig vilken roll konsten kan ha förändringsprocesser, inte bara för opinionsbildning utan när det gäller att fördjupa perspektiv och visa på de komplexa samband som finns till de historiska och kulturella kontexterna som alltid finns inbäddade i begrepp som ”yttrandefrihet, ”demokrati” eller ”fri företagsamhet”.

I sina konstverk utgår Ai Weiwei oftast från en kinesisk kontext men gör den tillgänglig även för en internationell publik. Hans verk har både en enorm känslighet samtidigt som de utsrålar en väldig kraft och tar upp ämnen som är angelägna för oss i Sverige/väst att få insikt i. Han använder gärna ikoniska föremål med stort kulturellt eller symboliskt värde för kineser och hanterar dem sedan medvetet utan hänsyn till deras värde.

Ett exempel är verket ”Stool” från 2008 (se bilden nedan). Den består av två pallar från Qingdynastin. Pallarna är befriade från sitt ursprungliga historiska värde och det ”nya” objektets funktionalitet och fysiska lagar är på sätt och vis satta ur spel. Här får han åtminstone mig att fundera på mina konventionella uppfattningar om kultur och ifrågasätta de etablerade värden som är förknippade med det. Naturligtvis är denna ganska enkla installation även en kommentar till den ofta bisarra realiteten i det kinesiska samhället där det ”moderna” Kina har vuxit fram på bekostnad av medborgarnas personliga frihet.

Och så där fortsätter det. I alla de verk som visas på Magasin 3 – en del av dem är videoinstallationer och en del konceptuella konstverk innefattande sociala experiment – lyfts på olika sätt Ai Weiweis engagemang för yttrandefrihet och demokratisering i sitt hemland.

Tänker ni besöka Stockholm i vår rekommenderar jag starkt ett besök på Ai Weiwei-utställningen på Magasin 3 i Stockholms Frihamn! Utställningen pågår t o m den 10 juni.