”Vad är då viktigast i vårt arbete, som gör att vi har rätt att vänta oss frukt? Det är att förkunna ett fulltonigt evengelium, att vara
villiga att söka Guds ledning och att vara frimodiga. För om vi väntar stora ting av Gud då vågar vi också nästan lika stora.”

Med dessa ord avslutade biskop emeritus Martin Lönnebo ett offentligt samtal i Göteborg med mig som samtalsledare häromdagen. Temat var ”Nycklar till framtidens kyrka” och det var Torslanda församling som stod som inbjudare. I Torslanda, som är ett expansivt område utanför Göteborg, står Svenska kyrkan i begrepp att bygga en helt ny kyrka. Under flera år har man satsat pengar och personella resurser inte bara i arkitekttävlingar och planlösningar för själva byggnaden utan också i en grundlig undersökning om vad människorna i detta område skulle vilja att församlingen satsar på och vad den nya kyrkan ska användas till. Ett lovvärt och imponerande initiativ! Som ett led i denna pionjärsatsning under devisen ”Innan vi bygger kyrka vill vi bygga församling” hade man alltså bjudit in Martin Lönnebo och mig till ett offentligt samtal.

Jag agerar ganska ofta moderator och samtalsledare i olika sammanhang, något som jag tycker mycket om att göra. Men det är särskilt roligt att få samtala med Martin Lönnebo. Jag har känt Martin sedan 1994 då jag var med och startade tidskriften Pilgrim tillsammans med Peter Halldorf. Martin Lönnebo har sedan starten ingått i redaktionsrådet för tidskriften. Jag har också haft förmånen att fått vara förläggare för flera av Martins böcker och har i samband med bokreleaser i Sverige fått åka land och rike runt och haft offentliga framträdanden med honom och ibland med honom och någon av hans medförfattare, t ex Stefan Edman och Tomas Sjödin.

Man vet aldrig riktigt var man hamnar i ett samtal med Martin Lönnebo. Ibland kan han vara tyst en lång stund och liksom vänta ut både publiken och sig själv. Ibland kan han fästa sig vid någon liten detalj i en fråga och sväva ut i en fantastiskt berättelse som inte alls verkar ha med ämnet att göra. Men vis av erfarenheten vet jag att jag aldrig behöver vara orolig att han inte ska hitta tråden igen. Jag vet ingen som så mästerligt kan integrera en till synes helt irrelevant historia till ett djupt resonemang och få ”poängen” att kännas bråddjup och meningsfull.

Så också denna kväll. Ett hugskott från ett tidigare, helt privat, samtal om vårt kommande gäddfiske i slutet av april utvecklade sig till en sanslös historia från Martins barndom som några minuter senare landade i en ecklesiologisk ”sanning” som ingen av åhörarna kunde undgå. Så arbetar en sann berättare från Västerbottens inland! I ett sådant läge är det bara att hänga med. Västerbottens inland, förresten. Visst är det märkligt att denna bygd - inom en radie på ett par mil - har producerat en hel rad av Sveriges främsta författare i sin generation. Torgny Lindgren, Sara Lidman och Per-Olov Enqvist är alla sprungna ur samma mylla som Martin Lönnebo. Kan det vara något med grundvattnet, tro?

Nu blev det här inte så mycket en text om "Nycklar för framtidens kyrkan" som en text om Martin Lönnebo. Men så är det att vara tillsammans med den mannen - man blir liksom uppslukad (i positiv mening). Bakom den lugna fasaden och den varma, kluriga blicken bor det en riktig spjuver. Jag önskar att också jag när jag är 82 år kan vara lika öppen, godhjärtad, närvarande och vidsynt som Martin Lönnebo. Och ha en sådan intellektuell spänst och energi och ett sådant förråd av goda berättelser. Det skulle vara en nåd att stilla bedja om.