Bloggarkiv

Camilla Pagliaroli
Camilla Pagliaroli
Camilla Pagliaroli är uppvuxen i Österbotten men jobbet, livet och Gud förde henne ut i världen för drygt tio år sen. Nu njuter hon av ett långsammare familjeliv bland olivträd och vinrankor i Toscana.

Bagage-under över alla under

03.05.2012 08:05
Titeln låter kanske lite ambitiös, men för oss två som verkligen upplevde det hela, känns den faktiskt ganska träffande. Läs vidare och se om du inte håller med. Nu, drygt tre år senare, får denna historia oss båda att le och samtidigt känna oss ödmjuka inför en Gud som verkligen tog hand om alla detaljer!
När vi beslöt flytta från New York till Livorno för drygt tre år sen (som jag berättade om i första inlägget) gick vår resväg via Stockholm för att fira jul och nyår hos min syster och familj. Jeff, jag och fem resväskor, det var vårt samlade bohag då, resten var nerpackat i förvaring hos hans föräldrar tillsvidare. Och flyger man över Atlanten passerar dessa kappsäckar galant check-in och handbagagekontroller, men värre är det inom Europa, det visste vi ju.
Till vår, och min garvade resebransch-systers, överraskning, hade just det flygbolag vi köpt vår enkelbiljett med till Rom, beslutat höja på sina viktbegränsningar över jul och nyår, så kunde planera ta med oss nästan allt bagage vi släpat över Atlanten. Det visade sig att en av våra svenska fraktpilot-vänner ett stopp i Pisa ett par veckor senare, så han flög enkelt ner det resterande bagaget - kostnadsfritt! Och check-in agenten på Arlanda lät oss passera med vår resterande övervikt; med klyschan "det är ju i alla fall jul", log han bara och önskade oss trevlig resa.
När vi väl landat i Rom den kvällen hade vi bokat in oss över natten på ett litet hostell nära tågstationen, eftersom vi skulle åka tåg upp till vårt nya "hem" i Livorno följande dag. Vi tänkte ta taxi dit, och upptäckte att de italienska Fiat-taxibilarna inte var riktigt lämpade för storleken på vårt bagage, men vi hittade slutligen en chaufför som var villig att köra oss de några kvarteren vi hade till hostellet.
Följande morgon beslöt vi följaktligen att gå till stationen. Enligt karta och hostellreklamen skulle det ju vara gångavstånd, vetja! Men med fem rejäla resväskor (inklusive två "amirikatrunkar" som jag brukar kalla dedär jättekappsäckarna som amerikanska turister gillar att resa i Europa med) kändes de fem kvarteren inte alls lockande speciellt som det duggregnade, men vi visste ju hur taxisituationen låg till så vi bet ihop och började vår vandring.
Efter de första 50 metrarna, som kändes som 500 minst, och diverse plötsliga stopp för att räta upp och balansera lasten, kom vi äntligen runt första hörnet och fick se något helt otroligt: parkerad mellan två bilar längs denna lilla enkelriktade sidogata stod en gammal mastodont bagagevagn! Vi kunde inte tro våra ögon, och mina tankar gick direkt till dolda kameran. Vi såg
oss runt, men inte en själ syntes till på hela gatan.
Vi tog ett snabbt beslut, tackade Gud för hans provision och lastade fnissande på våra kappsäckar och Jeff körde lätt iväg vagnen längs gatan ända till stationen. Vi kunde inte sluta skratta! Vi kom fram till stationen bara några minuter senare, och medan vi väntade på vårt tåg, kunde vi till vår förvåning att "vår vagn" inte liknade de andra vagnarna där. Vår bagagevagn var gammal, rostig och mycket större än de andra, med andra ord precis lagom för att allt vårt bagage skulle rymmas med.
Jeff susar nerför gatan till tågstationen i Rom med vårt samlade bagage på den stora gamla vagnen.
Framme på Roma Termini, och kan konstatera att vår bagagevagn inte liknar någon annan på hela stationen...
Tack både Anna Lisa och Pirkko, roligt att få kontakt och uppmuntran av de som följer med mig under "min" månad.
Pirkko Träskbacka
13.5.2012 20:31
Hej,
Jag har sparat KP 26.4.12 på köksbordet för att inte glömma läsa din blogg. Nu på morsdagen när vitsipporna blommar och vi har en härlig grönska tog jag mig tid och satte mig brevid datorn och njuter! Tack Camilla att du delar med dig!
Anna Lisa Lönnqvist
3.5.2012 11:53
Gud Fader står för sina ord och löften i Bibeln. Han tar mycket väl hand om stora och små detaljer i våra liv, om vår tro räcker till en hel och personlig överlåtelse. Med önskan om en trevlig bloggmånad.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00