Bloggarkiv

Anna Tikum
Anna Tikum
Anna Tikum har nyligen flyttat med sin fem månader gamla dotter Ronya och sin man Bertrand till Senegal. Följ med den första tiden i ett nytt land.

Franska

16.11.2011 21:01
Detta långa inlägg handlar om hur synd jag anser att det är om mig när jag måste plugga franska. Jag rekommenderar därför alla bloggläsare som har något vettigt att göra i dag att hoppa över just detta inlägg. För det är faktiskt inte alls synd om mig. 
Varje kväll innan jag går och lägger mig ber jag till Gud att ett litet under skulle inträffa under nattens lopp. Men varje morgon vaknar jag och kan konstatera att jag inte fått något bönesvar. Jag ber om ett språkunder. Att Gud skulle röra om lite grann där i hjärnans språkcenter så att jag plötsligt bara kunde prata flytande franska. Men Gud är inte alls samarbetsvillig beträffande den här saken. Och det tycker jag att Gud bara förlorar på. Tänk nu hur mycket mer jag kunde få gjort här om jag behärskade franska. Men lika envist som jag ber om detta lilla under, lika envist verkar Gud se till att det inte inträffar.
För att jag ska lära mig franska finns det bara ett enda sätt. Jag måste plugga. Och det är där problemet ligger. Hur mycket jag än kämpar så fastnar ingenting. Låt mig förklara.
För exakt ett år sedan var det redan klart att vi skulle hit till Senegal. Jag hade fått tjänsteledigt från mina arbetsuppgifter för att påbörja projektet att lära mig franska. Under novembermånad skulle vi också packa ihop allt vi ägde. Bertrand skulle nämligen vara i Kamerun hela december och redan från årsskiftet skulle vi till Frankrike på språkkurs. Så vi bodde denna tid i ett kaos bland flyttlådor.
Det var Tommy som hjälpte mig att komma igång med franskan. En bättre introduktion i det nya språket kunde jag inte få. Därför vill jag understryka att det inte var Tommys fel att jag, när vår tid tillsammans var slut, inte behärskade så mycket mer än hälsningsfraserna, de viktigaste verben och några uttryck. Det fanns en annan orsak till att jag inte lärde mig så mycket. Mitt i kaoset av flyttlådor och listor på allt som skulle göras upptäckte jag att jag var gravid. Då fanns det förstås så mycket annat att tänka på än franska. Jag mådde dessutom mest illa om förmiddagarna, just när jag och Tommy hade våra träffar. Så medan min stackars lärare tappert försökte lära mig att uttala krongliga franskaord knaprade jag i mig salta kex och krävde toalettpauser stup i kvarten. Men nånting lärde jag i alla fall.
Sen blev det en liten decemberpaus. Det var ett stort misstag. För när jag kom till Frankrike förstod jag absolut ingenting. Jag hade glömt allt under decemberpausen. Och jag hade ingen som helst lust att börja från början. Hela första veckan ägnade jag mig därför åt att sitta och sura på franska caféer. Det blev många café au lait och croissanter kan jag tala om. När jag väl kom igång med språkbadet började jag känna igen ett och annat som Tommy hade lärt mig. Men sex veckor är en alldeles för kort tid när man ska lära sig ett nytt pråk. Det krävs mer än så. Det som i alla fall hände med mig i Frankrike var att jag
fick inspiration. Jag började tycka om språket och kände att det här var nåt som jag ville satsa på. Så när jag åkte tillbaka till Finland och Bertrand till Senegal  (se första blogginlägget) lovade jag mig själv att aldrig någonsin släppa taget om språket.
Jag fick hjälp av Marie, en underbar fransyska som var bosatt i Borgå. Vi träffades en par gånger i veckan och pratade om dittan och dattan. Det var supereffektivt och stundvis kändes det nästan som om jag verkligen gjorde mig förstådd. Utöver sessionerna med Marie satt jag dessutom några timmar på en av gymnasiets franskakurser. Men sen, ja sen hände det som bara inte fick hända...
Franskan försvann! Igen. Den försvann samtidigt som Ronya kom till världen. Och tro mig, jag har vänt ut och in på min hjärnas alla skrymsel och vrår. Det jag lärt mig finns inte sparat någonstans. Det är spårlöst försvunnet. Dessvärre var det inte bara franskan som försvann. Jag tror bestämt att hälften av min hjärnkapacitet kom ut med moderkakan, och då med all säkerhet just allt det där som behövs när man ska hantera olika språk. Det blev klart redan på BB. När barnsköterskan skulle undervisa mig i spädbarnsskötsel uppfattade jag ingenting. Hon lär ha pratat svenska med mig. Jag såg att munnen rörde sig och jag uppfattade ord som bröst, mjölk och blöja. Men jag hade ingen aning om vad hon sade.
Sådär fortsatte det i flera veckor. Hjärnan vägrade fungera. En gång när jag satt och ammade kunde jag inte ens räkna. Jag kom upp till 15, men sedan var det stopp. Kom 17 före 16, eller tvärtom? Efter att jag i en kvart hade suttit och funderat på det bestämde jag mig för att kapitulera. Jag skulle aldrig klara att upprätthålla min franska med det lilla av min hjärna som fanns kvar samtidigt som jag skötte ett spädbarn. Franskan fick jag ta itu med sen när vi kommit till Senegal, tänkte jag.
Och nu är vi här. I landet där man måste kunna franska. Åter en gång börjar jag från början. Här under Afrikas heta sol sitter jag och pluggar franska hälsningsfraser och oregelbundna verb medan Ronya sover sina dagssömner. Det finns inga alternativ, tycker Gud. Ska man lära sig ett språk får man jobba för det. Inte ens för en nybliven, hjärndöd, ammande mamma som inte får sova om nätterna finns det nåd. Eller jo, lite hjälp har jag i alla fall fått. Hon heter Henriette.
Tillsammans med Henriett pratar jag franska några timmar i veckan. Kanske är det så att det är denna kvinna som är bönesvaret? Vad vet jag. Gud blir man aldrig klok på. Bönesvaren kommer ju aldrig i den form man ber om. Vad jag däremot vet är att min nya lärarinna inte går att lura. Hon genomskådade genast de olika knep som jag utvecklat för att få det att se ut som om jag kan språket. Jag har nämligen lärt mig att humma, nicka på huvudet och se väldigt intresserad ut när någon pratar med mig. Med jämna mellanrum skrattar jag dessutom lite grann och stundvis ser jag bekymrad ut. Det fungerar ganska bra. Alla tror att jag kan franska. Alla utom Henriette. Hon spänner blicken i mig när jag hummar lite för mycket, och då vet jag att hon vet. Ursäkten att jag efter Ronyas födelse inte har lika många celler kvar i språkcentret som tidigare går inte alls hem. Henriette har fött tio barn och det är inget fel på hennes språkcenter.
Egentligen har jag inga skyldigheter gentemot någon att ägna mig åt franska nu under min mammaledighet. Det är något som jag i princip ska börja med i februari när mammaledigheten är slut och jag börjar arbeta. Att lära sig det språk man ska arbeta på är enligt min arbetsgivare en del av arbetet och man får göra det på arbetstid, så de minuter jag lägger ner på att studera franska nu är bara på plus för arbetsgivaren. Men det är ju inte för dem jag pluggar. Jag gör det för min egen skull. Jag har nämligen tröttnat på att humma, nicka och planera in skratt på rätt plats när jag umgås med folk. Det vore så mycket lättare om jag faktiskt förstod vad jag diskuterade....
Ja, så här illa ställt är det med mig och min franska. Det är ingenting som jag är stolt över. Så ni kanske förstår varför jag varje kväll ber till Gud om ett språkunder.
Henriette har fött tio barn och det är inget fel på hennes språkcenter....
Anna Tikum
22.11.2011 11:47
Kaija: Jo, du har nog rätt....
Kaija
20.11.2011 23:45
Instämmer helt med Annika G. Jag har väl alltid varit lite yr men sen jag blev mamma är jag extra tankspridd. De e så många nya känslor och intryck man plötsligt ska handskas med för atti nte tala om nattsömnen som rubbas...Du prioterar med andra ord rätt tycker jag. Du sätter med hela din kropp och väsen Ronya på första plats. Du är mamma. Och sen blir du säkert oxå småningom en franskatalande mamma ;)
Anna Tikum
18.11.2011 11:21
Henna: Man ska, som sagt, akta sig för att be. Man har ingen koll på bönesvaren ju...
Ebba: Låter skönt med rehab. Hälsa alla som du läser för så mycket från mig!
Anna-Lena: Sant, senegaleserna verkar vara förstående beträffande den här saken.
Annika: Den var bra, "att hjärncellerna tagit mammaledigt". Det kan jag ju börja köra med för omväxling. Tack! : )
Sofia: Vad fint om du kan bli glad av min blogg! Du är bra du också!
Henry: Oj du skulle bara veta vad jag väntar på det där "ploppet". Jag lever i hoppet! Och som sagt, jag VILL ju lära mig,,, Lycka till med din kamp! : )
Henry Byskata
18.11.2011 11:08
Bon jour, Anna! Tack för ditt trevliga skriveri som gav mig igenkännandets glädje och litet skratt tillika! Du skriver så festligt och med ordentlig understatement:-) Visst kan du en hel del franska, du skrev ju om i din bok hur swahilin poppade fram efter en viss tid i Afrika igen...Jag har gått i arbis ett par år och kämpat med franskan, non tres bien:-) Men det är ett vackert språk och jag vill också lära mig mer. Je ne m´en souviens pas:-)
Sofia
18.11.2011 10:53
Tack Anna! Din blogg gör mig glad varje dag. Du är bäst!
Annika G.
17.11.2011 22:37
Hej Anna! Det är så roligt att läsa din blogg. Det känns inte som om du skulle vara såå långt bort även om du skriver om en helt annan värld. Men jag måste nog försvara dina hjärnceller... :) Jag tror inte de for ut med moderkakan. Däremot tror jag att de har tagit mammaledigt och sover istället för dig... ;) C. var allvarligt orolig för mig ett tag under värsta babytiden p.g.a. min glömska och koncentrationssvårigheter. Men när jag fick sova längre nätter igen blev det nog bättre. Hoppas du snart får sova lite mera iallafall! Lycka till! Kram!
Anna-Lena
17.11.2011 20:56
Jag måste säga att du verkligen har haft mer än vanligt otur med franskan. Lyckligtvis behöver du ju inte skriva ännu eller...? Och Senegaleser är de bästa personer att lära en ett nytt språk. Ska skicka någon tanke till pappa Gud då och då :) Tsemppiä!
Ebba Carling
17.11.2011 13:44
Mycket intressant att läsa din blogg och du skriver på ett så levande och medryckande sätt! Jag har läst en del av inläggen på våra syföreningsmöten (det är inte så många av deltagarna som använder dator så att de skulle kunna läsa själva).
Är för närvarande ledig från jobbet och deltar i en kurs för närståendevårdare på Norrvalla rehab center i Vörå - jobbigt för kroppen med all motion ... men säkert nyttigt. Ha det gott!
Henna
17.11.2011 1:26
Hahaaa! Dagens bästa skratt! Förlåt, jag förstår dig och ditt problem, men du skriver så roligt. Och bra! Jag kämpar på med samma sak, med en lärare som inte kan något annat än franska. Svårt är det, men vi får kämpa på. Fast jag har faktiskt inte bett för just den här saken ännu.... Måste testa. Kram!

helsingfors bokmässa. Vad är Gud? Är abort fel? Finns helvetet? Biskop Bo-Göran Åstrand fick sitta i heta stolen på Helsingfors bokmässa. Elever från Eklöfska skolan i Borgå och Lovisavikens skola hade förberett frågor om allt från hans jobb till jämlikhet, klimatet och varför gudstjänster är så långa. 24.10.2019 kl. 17:11

nytt från domkapitlet. Clas Abrahamsson förordnas som tf. kyrkoherde i Åbo svenska församling när Mia Bäck ska vara tjänstledig. Bland annat det här beslöt domkapitlet i Borgå stift vid sitt möte på tisdagen. 23.10.2019 kl. 19:08

kyrkslätt. Visste ni att den finlandssvenska menuetten är en del av vårt immateriella kulturarv? I Kyrkslätt tar både menuett och folkmusik plats i gudstjänsten. – Vi måste också få tjäna Gud med våra kroppar, säger kyrkoherde Aino-Karin Lovén. 23.10.2019 kl. 16:02

Borgå. "Det är svårt att få gehör för domkyrkoförsamlingens önskemål", säger domprosten Mats Lindgård, som nu avgår som ordförande för gemensamma kyrkorådet i Borgå. 21.10.2019 kl. 18:15

recension. ”Vad är ondska?” frågar Nathan – den vackra, begåvade – när ”gossarna” långt senare är samlade för terapisession med kändispsykologen. Svaret på frågan får läsaren själv söka efter, om det finns. 21.10.2019 kl. 13:15

MINNESSJUKDOM. Hennes stora kärlek försvinner, bit för bit, in i minnessjukdomens dimma. De lever i ett vidöppet nu. De lever i ett Getsemane. Hon lever allt närmare Gud. 19.10.2019 kl. 17:07

församlingsliv. Gud har humor, säger Lisa Enckell. I höst ställde hon upp i biskopsvalet i Borgå stift, nu har hon bland 45 sökande utvalts att sköta en ettårig församlingspastorstjänst i den finska församlingen i Berghäll. 18.10.2019 kl. 11:49

Tjänster. Jessica Bergström-Solborg och Alexandra Äng har sökt den lediganslagna kaplanstjänsten i Mariehamns församling. 17.10.2019 kl. 14:54

bistånd. 200 000 människor har varit tvungna att fly från sina hem i nordöstra Syrien. Kyrkans Utlandshjälp stöder en lokal samarbetsorganisation och hjälper flyktingarna förbereda sig för den kommande vintern. 17.10.2019 kl. 11:14

nedläggning. Petrus församlings Café Torpet har blivit omnämnt som ett av Helsingfors bästa caféer för barnfamiljer. Men verksamheten har kostat församlingen för mycket, och nu läggs caféet ner. 16.10.2019 kl. 11:38

ledarskap. Kvinnor som leder församlingar kan få kämpa för att bli tagna på allvar. "Jag har märkt att det finns situationer där mitt kön definierar mig mer än det ämbete jag representerar, " säger biskop Kaisamari Hintikka. 16.10.2019 kl. 10:59

Barn i kyrkan. Anne Koivula är ny präst i Petrus församling. Hon vill ge barnen plats i gudstjänsten så att de ska få känna att de är en del av kyrkans familj. 17.10.2019 kl. 00:01

hopp. Dagarna blir mörkare, men när timmarna med dagsljus blir allt färre vill kyrkan ta fasta på att vi kan dela ljus och hopp med varandra. 17.10.2019 kl. 00:01

verksamhetsledare. Han erbjöds ett proffskontrakt på halvtid som fotbollsspelare för Jaro. Men Per-Ole Hjulfors valde att engagera sig i bönehusen i Skutnäs och Risöhäll, först som tolk, senare som söndagsskollärare och predikant. Nästa vecka tar han över som verksamhetsledare för LFF. 15.10.2019 kl. 13:03

kyrkoherdeinstallation. På söndagen fick Kvevlax församling en efterlängtad ”permanent” kyrkoherde då Fredrik Kass installerades i tjänst. 13.10.2019 kl. 16:55

Mest läst

    FÖRSVARSMAKTEN. Fältbiskopen leder och övervakar Försvarsmaktens andliga arbete och ansvarar för den kyrkliga verksamheten och den teologiska linjen vid Försvarsmakten. 12.6.2023 kl. 08:49

    Kolumn. Under en vanlig söndagsgudstjänst, i mitten av mars, börjar en bekant melodi spelas från synten. Min hjärna och mun förbereder sig för att inleda ”Härlig är jorden …”, tills jag några sekunder senare inser att texten är på engelska och med ett annat budskap. Jag befinner mig långt hemifrån, och deltar i en gudstjänst i den protestantiska kyrkan i Oman. 31.5.2023 kl. 08:00

    MATTEUS FÖRSAMLING. – Jag tror att vår kärna alltid måste vara andlighet. Visst kan vi bjuda på brunch, men Fazers gör det bättre, säger Patricia Högnabba, som installeras som kyrkoherde i Matteus församling i september. 31.5.2023 kl. 19:31

    BLI PRÄST. Kirsi Saarinen jobbar vid polisen med att bekämpa svart och grå ekonomi och göra samhället mer rättvist – men hon drömmer om att bli präst. Just nu gör hon församlingspraktik i Väståboland. 6.6.2023 kl. 15:00

    Kolumn. Lena Blomstedt önskar, hoppas och vill att våra församlingar har en stark diakonal profil. Att var och en som kommer till vår kyrka stiger in genom en öppen dörr till ett välkomnande rum där någon ser, lyssnar och bekräftar. 31.5.2023 kl. 16:29