Bloggarkiv

Anna Tikum
Anna Tikum
Anna Tikum har nyligen flyttat med sin fem månader gamla dotter Ronya och sin man Bertrand till Senegal. Följ med den första tiden i ett nytt land.

Familjetillökning

15.11.2011 17:59
Häromdagen kom Bertrand hem med en höna. Så bra, tänkte jag, ett steg närmare det romantiska liv som jag tänkt att vi ska leva här. Jag har drömt om att vi på vår gård ska ha massvis med små lyckliga kycklingar. Hönor ska strosa omkring och picka i sig olika ekologiska läckerheter. På morgnarna, efter att vi vaknat av vår egen tupps kukkeliku, går vi ut och plockar famnen full med färska ägg att steka till frukost. Där i morgonsolen springer små söta hundvalpar och viftar på svansen medan jag iklädd mitt vita nattlinne plockar färska salladsblad från vårt frodiga trädgårdsland. Och ja, en get finns också med i drömmen. Jag hade tänkt att getmjölk till frukost skulle passa in i vårt römantiska liv.
Men efter att jag har bekantat mig med vår nya familjemedlem börjar jag tvivla på att det ska bli något av min dröm. Hönan har bara varit till bekymmer. Jag vet inte hur många gånger vi redan har jagat den utanför vår gårdsplan. Dessutom hade jag glömt bort att jag ju är livrädd för allting som har vingar och näbb. Ja, jag lider av fågelfobi. Det är nåt med dem. Speciellt med måsar och kråkor. Deras hemska och stirriga ögon gör mig alldeles darrig. Och nu har jag upptäckt att vår bruna höna har precis samma blick. Den hatar mig. Jag vet det. När jag är ensam på gården kommer den hotfullt nära på ett sätt som den inte
närmar sig någon annan. Jag är säker på att den har planer på att skada antingen mig eller Ronya. Bertrand tar mig inte alls på allvar. Han bara skrattar när jag säger att det är något skumt med hönan och att vi därför måste göra oss av med den.
I natt, när jag åter vakade med min lilla ängel, var jag så nära att smyga mig ut i mörkret för att öppna porten och låta monstret "rymma". Men jag vågade inte. Bara tanken att möta den där blicken i månskenet gav mig hjärtklappningar. Men nånting måste göras. Jag vill helt enkelt inte att hönan ska tillhöra vår familj. Det är ett som är säkert.
Närmare än så här vågade jag mig inte det hemska monstret.
Anna Tikum
16.11.2011 20:53
Kaija: Din kommentar är försvunnen???!!
Anna Tikum
16.11.2011 20:49
Camilla: Du verkar veta vad jag talar om! Skygglappar låter lite kul!
Katti: Ja, vår hemhjälp tyckte som du, en kompis....
Emma: : )
Anna- Lena: jag har inget emot att nacka den själv.. : ) . Om jag bara vågade. Den rymmer när grannbarnen glömmer att stänga porten.
Kaija: Du kommnterade höninlägget på frukostinlägget... Så kan man också göra!
Anna-Lena
16.11.2011 18:51
:) Camilla har en poäng med att du kan be hemhjälpen tillreda hönan. Det finns säkert någon manlig granne som kan tänka sig att nacka den om hon inte vill själv. Men då blir det ju inga ägg...

Flyger den över muren eller rymmer den genom porten?
Emma
15.11.2011 21:31
Haha.. That story made my day.
Katti
15.11.2011 21:02
Hönan vill säkert ha kompisar! Man kan bli lite stirrig av att vara ensam.
CamiilaB
15.11.2011 18:27
Vilken underbar berättelse. :)) Fast jag kan förstå din motvilja inför fenomenet hönögon. Jag upplevde precis samma sak då vi bodde i Holland. Då brukade stora och läbbiga duvor ibland sätta sig på fönsterblecket utanför makens och mitt sovrum. Sen satt de där och stirrade på mig när jag råkade gå förbi. Men jag jagade envist bort dem genom att smälla med fönstret, så efter nån vecka tog de tillflykten till nån av våra mera duvvänliga grannar där. Men de där röda stirrande ögonen var hemska! Och duvorna var stora som tjädrar. Nästan iallafall.

Kanske du kan be din man att sätta skygglappar på hönapönan, så slipper du se dess ögon. :) Eller se till att den snubblar ner i grytan i misstag. Och istället ta hem några söta små kycklingar. För de borde väl ha snällare ögon. Åtminstone för ett tag...

Nekrolog. Det sociala engagemanget för de svagaste i världen utgjorde den bärande linjen för Ulf Särs under flera årtionden. Hans frånfälle var helt oväntat. 15.10.2020 kl. 17:14

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

Förändring. Brenda Serralde Luna föddes i Mexico City men bor i Borgå. Hon har upplevt en jordbävning, plötslig fattigdom och stor kärlek. Det svåraste var när hon förlorade sin mamma. 15.10.2020 kl. 15:33

Försäljning. Efter många års kämpande för att bevara församlingshemmet, men utan gehör, ger man nu upp den tanken. – Vi måste kunna gå vidare och utreda andra alternativ, säger Mats Lindgård. 15.10.2020 kl. 15:04

teater. När Josefin Silén står på musikalscenen i Mary Poppins gestalt är hon sval, lätt bitsk och värdig. Men i verkliga livet har hon insett att det är fruktansvärt tråkigt att alltid vara cool och stark. 14.10.2020 kl. 18:20

val. Inom utsatt tid har den ledigförklarade kaplanstjänsten i Pedersöre församling sökts av två personer. 14.10.2020 kl. 17:18

restriktioner. Offentliga tillställningar och allmänna sammankomster med fler än tio personer är förbjudna i Vasa sjukvårdsdistrikt till slutet av oktober. Församlingarna följer samma direktiv. Tre kyrkoherdar vittnar om en viss coronavana – men också om coronatrötthet. 14.10.2020 kl. 13:58

Kyrkpressen. Veckans nummer av Kyrkpressen innehåller två mindre förändringar. Den ena är estetiskt och den andra är kopplad till formatet. 13.10.2020 kl. 16:20

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Höst. "När peppen och inspirationen är borta är det ofta människorna runt omkring oss som blir stödet." 14.10.2020 kl. 00:01

konfirmandarbete. Under sommaren har unga haft roligt och känt sig trygga i skriftskolan. Det här framgår av en enkät som 16 000 ungdomar svarat på. De unga gav skriftskolan det nationella skolvitsordet 9-. 8.10.2020 kl. 16:24

covid-19. Begränsningarna baserar sig på beslut fattade av Vasa stads social- och hälsovårdsnämnd den 5 oktober och är i kraft till och med den 25 oktober. Samfällighetens ledningsgrupp har också gett anvisningar om att deltagare i församlingarnas gudstjänster och övriga evenemang ska använda ansiktsmask. 5.10.2020 kl. 22:26

profilen. Hon kom till Helsingfors som svar på någon annans bön. Frisören blev ledare för lärjungskolan. Nu vill Ida-Maria Pekkarinen skaffa mandat att fortsätta i en uppgift som känns som hennes. 1.10.2020 kl. 17:04

parrelation. Tua Mäenpääs man Frank hade i flera år varit otrogen mot henne. Idag präglas Frank och Tua Mäenpääs relation av lugn och trygghet, men vägen till ett nytt liv tillsammans har varit lång. 1.10.2020 kl. 10:08

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56