Bloggarkiv

Amanda Audas-Kass
Jag är 29 år och just nu allra mest mamma eftersom jag är hemma med min son Arvid som är två månader. Till familjen hör också Ingrid, 4 år och min man Fredrik. Mitt jobb är att vara modersmålslärare i ett svenskt gymnasium i Helsingfors. Sedan är jag också prästfru, vilket nog är en ganska stor del av den jag är. På KP-bloggen kommer jag att ha ett tydligt tema: kvinnlighet och jämställdhet.

Ett svar

05.01.2013 21:56

Tack för alla kommentarer ni skrivit! Ska snart försöka lära mig hur man svarar på dem och förhoppningsvis får ni snart de svar ni förtjänar.

Den enda som ställt en konkret fråga i sin kommentar är Daniel J som nu ska få ett svar. Hans kommentar lyder:

Hej Amanda Intressant att läsa din blogg. anar att det finns en tanke bakom din presentation och fotot som jag hoppas att du skriver mer om. Jag tycker att det går lite stick i stäv mot det du skriver. Men det kanske är meningen? Jag tänker på att du identifierar dig först och främst som mamma (just nu) och väljer ett foto där du håller ditt barn. Sen också att du väljer att kalla dig prästfru och säger att det är en stor del av den du är. Det provocerar mig mer än själva bloggtexterna.. =)

Och ett riktigt kort svar av mig kunde lyda såhär: Kära Daniel J! Mitt val av foto och det faktum att jag kallar mig prästfru är till för just precis sådana som dig, så att det säkert finns något för alla att provoceras av. =)

Ett lite längre och lite sannare svar av mig kunde lyda såhär:

Enligt mig finns ingenting i mina bloggtexter eller i mina åsikter som är svårförenligt med att jag just nu känner mig som mamma mera än som något annat. Jag är för tillfället på heltid hemma med min son som i skrivande stund närmar sig tre månader och har varit mammaledig sedan början av september. Att vara hemma med en frisk och nöjd bebis är rosenskimrande underbart och jag stornjuter av den tillvaro som just nu är min, och/men jag är onekligen väldigt mycket mamma nu eftersom jag inte gör speciellt mycket annat för tillfället. Jag tror att alla föräldralediga vet vad jag talar om och jag tror att det får och kanske till och med måste kännas så i den här livssituationen. Jag ställer dig en motfråga: exakt vad i mina bloggtexter strider mot att jag trivs med att vara hemmamamma just nu?

Och angående bilden... Jag kunde ju skylla på Kyrkpressens redaktör som hade tillgång till bilden och valde den. Det är alltså inte min egen bild eller mitt eget val, även om jag naturligtvis fick godkänna den. Men det är egentligen helt onödigt att påpeka det där. Jag kunde istället säga att jag helt enkelt tycker om bilden. Jag tycker om ljuset och färgerna och att den är enkel. Och jag tycker om att min son finns med där eftersom jag är så sjukt svag för honom.

Och angående att jag kallar mig prästfru... Av någon anledning verkar jag stämma ganska dåligt överens med folks uppfattning om vad en prästfru är och/eller borde vara och därför tycker jag det är fräscht att kalla sig så. Jag är dessutom enormt lycklig över att få vara gift med den bästa man jag vet och därför lyfter jag gärna fram det faktum att han är min. Och en sista orsak: få saker leder till lika okonstlade och spontana samtal om tro som att säga att man är prästfru. Och onkonstlade och spontana samtal om tro är något av det allra bästa jag vet.

Hoppas du fick svar på dina frågor och att du fortfarande känner dig åtminstone lite provocerad. Annars blir det ju så tråkigt. Tack för att du läser den här bloggen, Daniel J! Och tack för att du kommenterade. Du verkar vara den enda man som gjort det hittills.

Daniel J
9.1.2013 21:16
Tack för svar.

Inget i dina bloggtexter strider mot att du skulle trivas med att vara hemmamamma. Det skrev jag inte heller.

Det var mest en reflektion kring vad man som man och kvinna väljer att lyfta fram när man ska presentera sig.
Eftersom bloggen nu handlar om jämställdhet.

Tycker t.ex. att din bloggtext om servering och barn var jättebra. Men en del av svaret på din fråga om varför det är så att du får frågan om barnpassning och servering och inte din man är att kvinnor ofta identifierar sig i relation till barn eller make.
D.v.s jag är mamma först, jag är hustru sen och till sist är jag jag också.

Det är få män som skulle presentera sig så. Bra eller dåligt låter jag vara osagt, men det sänder signaler och i din presentation sänder du andra signaler än i texterna. Det var det jag reagerade på.

Sen om det där med prästfru. Om din man kallar sig för lärarmake så kan jag låta det passera ;) men det jag tycker rimmar illa här är vilken kallelse som är viktigast, som du skrev i ditt första inlägg. Signalen som man får är att en prästkallelse är så viktig att familjen måste anpassa sig efter den.

Det kan vara så att det är sant. Men den lilla erfarenhet jag har av män som är gifta med pastorer/präster är att de inte alls på samma sätt förväntas vara en del av sin partners kallelse/yrke. Blir de kallade "Prästman" så är det nästan uteslutande med "glimten i ögat".

Tycker det är superviktiga frågor du tar upp och konstaterar att vi tyvärr har långt kvar till ett jämställd samhälle eller ännu mer till en jämställd kyrka.

/Daniel









uv60+
7.1.2013 14:40
om man vill läsa om prästfruliv kunde man läsa den prisbelönta boken IS av Ulla-Lena Lundberg,en mycket bra bok.

historia. När Emil Anton började skriva om den kristna trons historia i Irak upptäckte han sina egna rötter. Men boken resulterade också i en kamp med Gud som nästan kostade honom hans tro. 15.10.2020 kl. 16:01

Nekrolog. Det sociala engagemanget för de svagaste i världen utgjorde den bärande linjen för Ulf Särs under flera årtionden. Hans frånfälle var helt oväntat. 15.10.2020 kl. 17:14

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

Förändring. Brenda Serralde Luna föddes i Mexico City men bor i Borgå. Hon har upplevt en jordbävning, plötslig fattigdom och stor kärlek. Det svåraste var när hon förlorade sin mamma. 15.10.2020 kl. 15:33

Försäljning. Efter många års kämpande för att bevara församlingshemmet, men utan gehör, ger man nu upp den tanken. – Vi måste kunna gå vidare och utreda andra alternativ, säger Mats Lindgård. 15.10.2020 kl. 15:04

teater. När Josefin Silén står på musikalscenen i Mary Poppins gestalt är hon sval, lätt bitsk och värdig. Men i verkliga livet har hon insett att det är fruktansvärt tråkigt att alltid vara cool och stark. 14.10.2020 kl. 18:20

val. Inom utsatt tid har den ledigförklarade kaplanstjänsten i Pedersöre församling sökts av två personer. 14.10.2020 kl. 17:18

restriktioner. Offentliga tillställningar och allmänna sammankomster med fler än tio personer är förbjudna i Vasa sjukvårdsdistrikt till slutet av oktober. Församlingarna följer samma direktiv. Tre kyrkoherdar vittnar om en viss coronavana – men också om coronatrötthet. 14.10.2020 kl. 13:58

Kyrkpressen. Veckans nummer av Kyrkpressen innehåller två mindre förändringar. Den ena är estetiskt och den andra är kopplad till formatet. 13.10.2020 kl. 16:20

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Höst. "När peppen och inspirationen är borta är det ofta människorna runt omkring oss som blir stödet." 14.10.2020 kl. 00:01

konfirmandarbete. Under sommaren har unga haft roligt och känt sig trygga i skriftskolan. Det här framgår av en enkät som 16 000 ungdomar svarat på. De unga gav skriftskolan det nationella skolvitsordet 9-. 8.10.2020 kl. 16:24

covid-19. Begränsningarna baserar sig på beslut fattade av Vasa stads social- och hälsovårdsnämnd den 5 oktober och är i kraft till och med den 25 oktober. Samfällighetens ledningsgrupp har också gett anvisningar om att deltagare i församlingarnas gudstjänster och övriga evenemang ska använda ansiktsmask. 5.10.2020 kl. 22:26

profilen. Hon kom till Helsingfors som svar på någon annans bön. Frisören blev ledare för lärjungskolan. Nu vill Ida-Maria Pekkarinen skaffa mandat att fortsätta i en uppgift som känns som hennes. 1.10.2020 kl. 17:04

parrelation. Tua Mäenpääs man Frank hade i flera år varit otrogen mot henne. Idag präglas Frank och Tua Mäenpääs relation av lugn och trygghet, men vägen till ett nytt liv tillsammans har varit lång. 1.10.2020 kl. 10:08

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29