Vem är jag, utan mina prestationer?
Det kommer tider i människans liv, när vi befinner oss mer på sidan av vägen, än på vägen. Vi kan glida av vägen pga av arbetslöshet, ensamhet eller sjukdom. Vardagen fylls av tomhet. Det finns ingen plats att åka till på morgonen, ingen uppgift som väntar. Detta kan vara omvälvande och svårt. Att sitta hemma ensam med sin kaffekopp då de andra går till jobbet, är skönt ibland. När det pågår en längre tid gör de inre sår. Att ha många år kvar till pensionen, och ofrivilligt sitta hemma arbetslös,är inte rätt. Det är inte rätt, hur man än vänder och vrider på saken.
Just nu blir ca 100 människor arbetslösa varje dag. Siffrorna gör mig orolig. Det gör ont. En till människa som sitter hemma sysslolös. En till familj som har svårare att klara sig ekonomiskt. En gemenskap, och en trygghet som faller bort från människans liv.
Jag vill be en stilla bön för dessa personer. Ge dem mod, kraft och tillit. Gud bär oss.
I Jesajas bok står det: Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand. ( Jes 41:10) Gud lovade att gå med oss alla dagar till livets slut. Han lovade inte att vägen är lätt eller stenfri. Men han har lovat att gå med oss.
