Det sista mötet? Om att vara diakon nära livets gräns

Lena Blomstedt 19.09.2025

Att vara diakon i en församling och jobba mycket bland äldre är en rikedom, men det innebär också att ständigt röra sig nära livets sköra gränser. I själavården bland äldre märks det särskilt tydligt. Många av dem jag möter har redan levt ett långt liv och för flera är kroppen och orken på väg att ta slut. Ibland också livslusten. Ofta finns där erfarenheter och berättelser som den äldre behöver få dela. Många glädjeämnen, men även svåra upplevelser som satt djupa spår och som mer och mer upptar den äldres tankar och som behöver uttalas.

Att stiga in i deras liv, via hembesök eller på ett vårdhem, är alltid ett privilegium - men också en påminnelse om att mötet kan vara det sista. Man vet aldrig riktigt vad som väntar bakom dörren. Det kan vara en varm famn av igenkännande och glädje - "så roligt att du kom, jag har väntat så på dig" eller ett tungt rum fyllt av sorg, oro eller ensamhet där jag möts av en blick som säger "hjälp mig, jag känner mig rädd"

Samtalet kan handla om små vardagliga ting, om barn och barnbarn, om sjukdomar eller om en rädsla inför döden. Ofta är det just blandningen av det lilla och det stora som gör själavården så mänsklig och äkta. Men oavsett ämne känns det alltid viktigt att vara helt närvarande och lyssna på riktigt.

Ibland är det svårt att gå. Att hantera dessa situationer kräver ett inre förhållningssätt. Ett enkelt "Gud välsigne dig" eller "jag skall komma ihåg dig i bön" innan jag säger hej då. Ofta ber vi den bekanta "Herrens välsignelse" innan jag går. En hand på axeln eller en varm kram, som kan bli det sista avtrycket i en människas liv. Att inte spara på värmen och omsorgen.

Ibland kommer tanken - var detta vårt sista samtal? Var det här den sista gången vi bad tillsammans? Ibland kan jag bära med mig en känsla av otillräcklighet - borde jag ha sagt mer, stannat längre, formulerat bönen på något annat sätt?

När beskedet sedan kommer - kanske genom ett telefonsamtal, via en församlingsbo eller ibland först då jag läser dödsannonsen i tidningen - känns det ibland som en liten stöt i hjärtat. "Var det verkligen sista gången jag såg henne eller honom? Jag trodde vi skulle ses igen." Det blir en påminnelse om livets oförutsägbarhet och om hur bräcklig vår tillvaro är. Samtidigt känner jag tacksamhet över att ha fått dela något viktigt med just den personen.

Det här människonära arbetet innebär också att jag som diakon behöver vårda mig själv. När människor jag följer nära i vardagen dör, kan sorgen också sätta sig i min egen kropp. Därför är det viktigt att ha kolleger att dela erfarenheter med, att själv få ta emot själavård eller arbetshandledning. Vi diakoner kan behöva hjälp med att inte fastna i skuldkänslor eller i den tunga sidan av arbetet, utan istället se det fina och rentav heliga i att ha fått vara en del av någons sista tid.

Själavård och hembesök bland äldre lär mig ständigt något nytt om livet. Det lär mig att ta vara på ögonblicket, att inte skjuta upp det viktiga, att våga tala om döden men också om hoppet. Framför allt påminns jag om att varje möte har ett värde i sig - oavsett om det blir det sista eller bara ett steg på vägen. Jag får vara närvarande i stunden, möta männsikan där och då, med respekt, kärlek och ett lyssnande hjärta. Det är ofta nog.

Kanske är det just i detta spänningsfält, mellan slutskede och evigheten, som själavården blir allra mest meningsfull.

Lena Blomstedt är diakon i Sibbo svenska församling

Kyrka. Korset på Drumsö kyrkas klocktorn tas ner för restaurering. 8.5.2009 kl. 00:00

Världen. Religionens roll i Afrikas utveckling verkar positiv i ljuset av forskning. 8.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kvinnobanken, som grundades i maj 2007, väcker fortfarande stort intresse bland generösa privatpersoner och företag. 8.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Diskussionen om faddrar fortsatte på torsdagen i kyrkomötet då man förde remissdiskussion om ett ombudsinitiativ om fadderskap och dop. 7.5.2009 kl. 00:00

Nina Österholm. Det susar och brusar svagt från rör, ledningar och tuber. På tre skärmar kan man följa med hjärta, andning och syresättning. Tre kuvöser tar upp största delen av rummet. De påminner om jättefågelholkar av genomskinlig plast med varsin pytteliten fågelunge inuti. 7.5.2009 kl. 00:00

Ledare. I samband med diskussionerna om och kring det förestående biskopsvalet har det framförts varningar för en situation som leder till att en så kallad plan B snart är en verklighet. 7.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. – Barnets rätt är den vuxnes skyldighet. Barnet har rätt till skydd och omsorg, påminde pastor Hans Tuominen från Vanda med hänvisning till att FN:s konvention om barnens rättigheter fyller 20 år i år. 7.5.2009 kl. 00:00

Samhälle. Den ekonomiska recessionen har minskat toleransen, anser ärkebiskop Jukka Paarma. 6.5.2009 kl. 00:00

Teologi. Norstedts förlag använder en målning av den italienska barockmålaren Michelangelo Merisi da Caravaggio för att ange tonen till Jonas Gardells bok Om Jesus. 7.5.2009 kl. 00:00

Kultur. – Barnbiblar är ofta harmlösa bilderböcker med stympat innehåll. Vi ville skapa en visuellt tilltalande helhet och visa på Bibelns mångfald. 7.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Information och inspiration är nyckelorden när Kyrktorget åker på prosteriturné. 7.5.2009 kl. 00:00

Samhälle. Den ekonomiska recessionen har ökat splittringen mellan finlöndare och invandrare, anser ärkebiskop Jukka Paarma. 6.5.2009 kl. 00:00

Människa. – Jag har fortfarande sår efter min uppväxt. Samtidigt  tror jag att en sträng, kristen fostran skyddat mig från mycket skadligt. 7.5.2009 kl. 00:00

Samhälle. Sedan 1 maj är det möjligt att lyssna på radions andakter och gudstjänster direkt över nätet. 6.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Evangelisk-lutherska kyrkans högsta beslutande organ kyrkomötet är åter samlat. Delegat Helene Liljeström ger inblickar i förhandlinagrna genom sin blogg. 6.5.2009 kl. 00:00

biskopens julhälsning. Vem kan vi lita på? Den frågan ställs vi allt oftare inför idag när vi försöker skilja på vad som är tillförlitliga nyheter och vad som är medveten förvrängning av fakta. 24.12.2018 kl. 09:00

samkönad vigsel. Johannes församling i Helsingfors öppnar sina kyrkor för vigsel av samkönade par. Beslutet fattades på fredagen av församlingsrådet. 14.12.2018 kl. 19:21

Solf. Ann-Mari Audas-Willman, kyrkoherde i Solf, lämnar församlingen i början av nästa år. 14.12.2018 kl. 16:29

nyvald. Martina Harms-Aalto vill jobba för en församling som har högt till tak, låg tröskel och inget skräp som sopats under mattan. 14.12.2018 kl. 13:35

utmattning. Att stiga upp och gå till jobbet var en omöjlighet. Först var skamkänslan stark. I dag vet Johan Terho att han lärde sig något viktigt om vem han själv är. 13.12.2018 kl. 16:21