Tankar om att växa

Karin Westerlund 27.08.2025

För en tid sedan tog jag en längre promenad genom Mainz botaniska trädgård. Jag valde undantagsvis att inte ta med en väska och inte använda hörlurar. Jag ville vara ensam med mina tankar en stund (något jag borde vara oftare). Efter att ha gått omkring i kanske fyrtio minuter stötte jag på ett väldigt stort träd precis vid stigen. Jag rörde vid stammen, och förundrade mig en stund över hur stabilt det kändes under min hand. Såklart är det stabilt, men det hade gått så länge sen jag verkligen rörde vid ett träd att jag hade glömt bort hur det verkligen känns. Känslan väckte många tankar om hur träd och människor på många sätt är lika, och hur människor borde sträva emot att vara mer som träden. Trädet är i många allegorier en symbol för styrka och uthållighet och just nu känns det som att jag uppskattar den tanken mer än tidigare.

Det tar länge för ett träd att verkligen växa upp till skyarna, att få en stam som är så stabil att den inte rubbas och för rötterna att gräva ner sig djupt. Medan trädet är ungt böjer det sig mer för vinden men står kvar. Ett träd kommer inte undan det skedet då det svajar. För att bli sitt stabila jag måste det först uthärda stormar och vintrar medan det rotar sig. Det gäller helt enkelt att hålla i sig när vinden viner och med tiden kommer en inre stabilitet som ger trygghet i osäkerheten.

Jag är inte där ännu. Jag är 23 år gammal och i en tid i livet då man måste fatta många beslut som kan vara viktiga i framtiden. Det hjälper inte att stora beslut för mig kan leda till stora känslor, jag känner allting väldigt starkt. Tröskeln är låg för att jag ska bli nervös över stora beslut och jag funderar om och om igen ifall det verkligen är rätt eller ej. Jag måste alltså komma ihåg att det är okej. Jag växer med varje dag för att bli starkare, men i och med den processen så svajar jag ännu med vinden. Trots att jag svajar, betyder det inte att jag fallit, träden som svajar sitter envist kvar i marken. Nu när känslorna är starka och besluten svåra att fatta gäller det för mig att hålla i mig. Bara rötterna håller så gör det ingenting att stormen blåser på, jag växer just nu och det gör mig starkare. En dag kommer de vindar som nu känns farliga knappt märkas av.

Alla träd jag gick förbi hade sin egen bark, och varenda en hade sina egna markeringar och berättar sin egen historia. Vissa träd har bark som är slät och fin, medan andra har väldigt tydlig, skrovlig bark. Träden med slätare bark hade ändå sina egna märken, som helt enkelt såg annorlunda ut. De större träden hade tydligare märken och ärr än de unga och vissa träd hade stora sprickor på grund av något det varit med om. Det påminde mig om människor.

Vi har också alla våra egna ärr. Ibland är de mer synliga än andra, och ibland tar de helt enkelt en annan form. Varje märke på våra kroppar är en del av vår berättelse, ett tecken på att vi har vuxit eller kanske någonting vi har överlevt. Ju äldre man är, ju mer man upplevt, desto mer tecken har man. Parallellerna är tydliga.

De här insikterna har jag tagit med mig hem och funderat på en del. Jag har kommit hem från mitt utbyte och ska flytta, påbörja ett nytt kapitel. Vindarna blåser och det känns tungt och skrämmande att hålla i sig, men jag klarar det. Det krävs starkare vindar än så här för att riva upp mina rötter. Jag har redan nu hack och linjer i min bark, men de är en del av vem jag är och visar att jag vuxit. Jag har bestämt att jag tänker bli lika stark som trädet jag lade handen på i Mainz, och vara lika stolt över hur just jag är unik.

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

musik. Tove Wingren är skivaktuell med sina två musicerande släktingar Patrick Wingren och Rickard Slotte. – Samarbetet är glatt och fyllt av tacksamhet, säger Tove Wingren 23.1.2023 kl. 11:18

pris. Gustav Björkstrand har skrivit tolv böcker "efter sin senaste pensionering". Han fick Tollanderska priset för sin nya bok om psalmförfattare, men också för hela sitt livsverk. 15.2.2023 kl. 10:02

OVAN I KYRKAN. Efter gudstjänstens inledning följer oftast syndabekännelsen. För en del känns den som ett slag i ansiktet. Varför ska man säga att man är syndig om man inte alls känner sig så? 26.1.2023 kl. 00:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22