Alltid i mitt minne, alltid med mig!

Vi talar om saknaden, vi lyssnar, vi tröstar och deltar i sorgen. Så många och fina möten vi får vara med om samtidigt som vi vet att det bottnar i sorg.

Sorg är känslorna vi upplever när vi saknar någon som varit betydelsefull för oss. Alla relationer kan ta slut och när de gör det, uppstår ett tomrum, en saknad, kanske en förargelse, en ilska eller en lättnad. Vi kan vara ledsamma, sorgsna, nedstämda när vi sörjer och saknar. Om sorgen föregås av smärta och sjukdom kan det också finnas en viss lättnad bland känslorna. Alla känslor är tillåtna och viktiga.

Då vi har en relation till en annan människa delar vi tankar, känner känslor och spenderar tid, mera tid eller mindre tid, med varandra. En del relationer är långa och vi blir nästan som en del av varandra. Andra relationer är kortare men känslorna kan vara starka och relationen tät. Det vi upplever och minns är värt att helgas, värt att stanna upp vid.

Vår relation tar inte slut för att den som dött är borta, vi förblir alltid någons barn, någons älskade eller vän. Så länge vi minns någon finns han eller hon kvar, Livet övervinner döden, det som vi delat finns alltid kvar!