Tröst och ljus
Vi har firat kyndelmässodag - en dag när alla stearinljus som skulle användas under kyrkoåret välsignades. I söndags lästes texten om Symeon upp ur predikostolen.
I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Den helige Ande hade uppenbarat för honom att han skulle få möta Messias, Frälsaren innan han dör. Nu hade han kommit, ledd av Anden till templet och träffade föräldrarna till Jesus. Han tog barnet i sin famn och såg det, kände det och visste att tiden var inne, att löftet var fullbordat.
Så många av mina bekanta visar nuförtiden bilder på sina barnbarn. De små söta ansiktena, munnar som söker ett bröst, slutna ögon, fullständigt beroendeskap av de vuxnas händer och kärlek. Doften av ett spädbarn, jag känner den fast mina barn nu är vuxna.
Så valde världens Frälsare att komma till oss.
Nu kunde Symeon tryggt lämna jordelivet. Israels och hela världens Tröst vilade i hans armar. Bokrullarna från forntider rullades upp för hans sinne där alla profetior om Messias finns nedskrivna. Den helige Ande kanske pekade på några specifika ställen i hans inre, fyllde honom med visshet om att världens ljus var här. Är här.
När vi tänder våra stearinljus eller kökslampor får vi tacka för att Ljuset, något större bär oss. Gud valde att ge sin son för att vi skulle få liv och förlåtelse. Vi får också vara ledda av Anden i vår vardag – som Symeon på sin tid. Vi får be att Gud leder oss till tröst och att ge tröst och uppmuntran. Vi får låta oss ledas till platser och beslut som är tänkta för oss och för våra medmänniskor omkring oss. Israels Tröst, barnet som vilade i Symeons knotiga händer, växte upp och tog sitt kors och är hela världens tröst. Det känns att det är viktigt nu att leva nära Jesus. Mycket av det självklara har blivit osäkert. Vi får, medan vi inväntar Messias andra tillkommelse, vänta på Guds Ande och hans ledning i vår vardag, öva oss i lyhördhet och i att låta oss älskas. Söka Kristusdoften.
