I Narnia ett nytt år!

Catherine Granlund 01.01.2024

Den som har läst Narniaböckerna av C.S. Lewis eller sett filmerna som gjorts grundade på dem, vet vad jag talar om när jag säger att när jag går ut ur mitt hus och in i Junghansparken i Grankulla stiger jag samtidigt ut ur garderoben och in i Narnias snörike. Lyktstolpen är där och lyser upp de tjocka lagren snö på var kvist och gren. Allt är inbäddat i det dunvita och vid rätt ögonblick hörs inga ljud, det är stilla och en intet ont anande människa kan inte föreställa sig Isdrottningens snara ankomst för att allt är så vackert. Den ensamme vandraren förstår inte hur nära bedrägeriet hon vandrar, helt uppslukad av skönheten. Och så går hon där och betraktar varje kvist och de dunlätta, kritvita lagren av ett språk som talar till djupet av hennes själ. Här mår hon bra.

Samma lilla skogsdunge ska om några månader svämma över av vitsippor och kvittrande fåglar som just nu har rest långt bort eller som tyst har burrat ihop sig i en trädklunga. Och här har vi för många år sedan traskat med våra hemmagjorda skyltar där vi skrivit: Bevara Junghansparken! Skyltar som tio år tidigare tjänade i första- majtåg med texten: Jesus lever. Och jag funderar hur åren går och vad jag nu skulle skriva på min skylt? Det skulle bli så många upprop och vädjanden att texten skulle bli oläsligt liten.

Jag vandrar några varv, rastlöst, för jag är medveten om att utanför mitt kvällsrike bland tystnadens snöbetyngda träd väntar en annan verklighet. Jag tänker att det nog är Narnias Lejon som är min enda räddning. Inte skönheten, inte klagovisorna, inte kunskapen, inte någonting annat i denna obeständiga värld. Som de sjuka tog tag i Jesus manteltofs får jag greppa Lejonets svans, be om rätt kurs ut ur skogen in i det nya året 2024. Och jag får lägga mina bördor och det gamla året vid Lejonets fot, bära fram mina önskningar, mitt hjärtas rop av nöd och tacksamhet inför det nya året hållande svansen, kanske lutande mig i det mjuka famntaget. Ett nytt år med Jesus, i medgång och i motgång. Tacksam att han lever!

Höst. "När peppen och inspirationen är borta är det ofta människorna runt omkring oss som blir stödet." 14.10.2020 kl. 00:01

konfirmandarbete. Under sommaren har unga haft roligt och känt sig trygga i skriftskolan. Det här framgår av en enkät som 16 000 ungdomar svarat på. De unga gav skriftskolan det nationella skolvitsordet 9-. 8.10.2020 kl. 16:24

covid-19. Begränsningarna baserar sig på beslut fattade av Vasa stads social- och hälsovårdsnämnd den 5 oktober och är i kraft till och med den 25 oktober. Samfällighetens ledningsgrupp har också gett anvisningar om att deltagare i församlingarnas gudstjänster och övriga evenemang ska använda ansiktsmask. 5.10.2020 kl. 22:26

profilen. Hon kom till Helsingfors som svar på någon annans bön. Frisören blev ledare för lärjungskolan. Nu vill Ida-Maria Pekkarinen skaffa mandat att fortsätta i en uppgift som känns som hennes. 1.10.2020 kl. 17:04

parrelation. Tua Mäenpääs man Frank hade i flera år varit otrogen mot henne. Idag präglas Frank och Tua Mäenpääs relation av lugn och trygghet, men vägen till ett nytt liv tillsammans har varit lång. 1.10.2020 kl. 10:08

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29

jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41