Man kan inte stava “livräddare” utan “rädd”

Jag deltog i en FH1-kurs, alltså första hjälpen, som ordnades av Röda korset. Det var obligatoriskt för mitt jobb och det var riktigt roligt att delta och intressant att testa sin teknik för hjärt- och lungräddning på en docka. Eller, det var roligt när jag inte tampades med tanken om att vara i den situationen som verkligen skulle kräva de här kunskaperna.

Den psykiska hälsan nämndes som hastigast i teoridelen av kursen. Det stod (ungefär) “kom ihåg att värna om den psykiska hälsan, eftersom situationer som kräver första hjälp kan kännas tung”. Det var det. Det talades inte heller om vems psykiska hälsa som påverkas av situationen, och jag tror att det var ett medvetet val eftersom det måste vara tungt också för den personen som finns där och har en annan människas liv i deras händer.

Hjärnan behöver syre, och man har endast några minuter innan personen i fråga får permanenta hjärnskador. Man måste räkna med att några revben går sönder då man gör bröstkompressioner, och man måste göra det med hela sin vikt, men om man gör det för hårt kan personen ta skada. Det finns så många viktiga saker att komma ihåg, men det är omöjligt att veta ifall man verkligen kan hålla sig lugn i en akut situation.

Jag vet inte riktigt vad som skulle vara jobbigare i en livräddningssituation, att inte kunna göra något mer än att ringa 112 eller att ha kunskapen om hur man kan hjälpa och misslyckas. Det finns så många frågor och orosmoment, också om det “bara” gäller en hypotetisk situation. Det är tungt att tänka att besluten man fattar kan vara skillnaden mellan en annan persons liv och död.

Jag är glad att jag fick gå kursen. Jag är glad att jag har kunskapen. Jag påminner också mig själv om att det är okej att vara rädd, eftersom det kan vara otroligt allvarliga situationer som kräver första hjälp. Jag hoppas bara att jag aldrig behöver använda just dessa kunskaper, och att om jag blir tvungen, att jag kan hålla mig lugn och komma ihåg det jag lärt mig.

Jag vill också höja en skål för alla akutvårdare som gör det här varje dag. Varenda en är en hjälte. Tack för allt ni gör för oss.