Askonsdag och sportlovsresa

Catherine Granlund 06.03.2023

Det är sportlov. Jag promenerar med min familj längs med en gata i Ljubljana. Vi är hungriga och söker ett matställe. Klockan är litet före sju på kvällen och mörkret har redan lagt sig. Plötsligt riktigt nära intill börjar kyrkklockorna dåna, skalla och klinga. Ljudet upptar allt luftutrymme och det omöjliggör samtal. Vi rör oss ner mot ett torg och kommer bakifrån till kyrkan som rungar och kallar och berättar åt Sloveniens huvudstad att det är askonsdag och fastetiden börjar.

Folk strömmar mot kyrkan och jag märker att den skära, vackra stenkyrkan är Franciscan Church of the Annunciation, (byggd på 1600-talet och renoverad 1993) - söt som en tårta. Den som jag fått upp då jag googlade sevärdheter innan vi reste. En strid ström mänskor tar sig uppför trapporna och in genom de tunga dörrarna medan kyrkklockorna dånar och rungar ut sin kallelse. Jag följer efter och tränger och vrider mig in mellan alla mänskokroppar, blir ställd vid bakre väggen, ser ingenting av kyrksalen, fler mänskor stegar in, jag iakttar handskakningar och nickar till hälsning, pressas ännu mer mot väggen, hör en kör med ljusa röster längst framme. Tonerna lyfter mot det höga taket och jag ser till min förvåning att det mest är mänskor i 20-30-års åldern omkring mig. Våra tomma nordiska kyrkor ekar ihåligt i mina inre rum.

Ännu fler kommer in. Omtumlad står jag i den täta massan och inom mig bubblar snart tacksamhet. Jag är så lycklig där i stunden. Kören tystnar. En stillhet sänker sig medan kroppar fortfarande rör sig, söker sig närmare in mot kyrksalen, nickar. Jag skulle vilja ropa ut min glädje över att dessa mänskor samlas här. Tack, tack, tack för att det finns ställen i världen, i Europa där man går i kyrka, där fastan inleds i folks medvetande, där Jesus predikas och nattvard delas ut. Kanske ritas kors av aska i pannorna och kanske ångrar någon någonting och får ta emot nåd.

Senare när vi har ätit vår middag och genar över samma torg i gråsvart kullersten, står ännu några klungor av unga vuxna och samtalar i mörkret. Mässan är slut men umgänget fortsätter. Ljubljanica-floden flyter tyst förbi under broarna och jag har också inlett fastan i mitt hjärta.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

Personligt. – Jag har en sida som litar starkt på Gud – och en som lätt faller i tvivel, säger konstnären Robert Hedengren. 17.4.2025 kl. 13:59

katolska kyrkan. Påven Franciskus, 88, är på lång sjukledighet. Efter hans tolv år som ledare för den katolska kyrkan är det mänskligt sett dags att tänka på vem som kommer att efterträda honom. 16.4.2025 kl. 10:57

PÅSK. Vi bad tre personer redogöra för ett viktigt bibelställe i påskberättelsen. De sökte sig till berättelserna om sista måltiden, Judas och Petrus. 14.4.2025 kl. 17:37

Via crucis. I sin gestaltning av Jesus har Elias Edström tänkt på manlig vänskap och hur den tar sig uttryck. Lärjungarna låg ju i famnen på Jesus. Det fanns en närhet. 14.4.2025 kl. 18:00

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Nytt från domkapitlets sammanträde 10 april 2025. 11.4.2025 kl. 10:56