Gott nytt hjärta

Som yngre stöpte vi nyårslyckor av tradition i vårt hem. Det var spännande att se hur det smultna tennet vi slängde i diskhon, fylld med kallt vatten, förvandlades till ett konstverk i form av en hund, en ängel, ett spretigt trassel. Och någon visste att de små smulorna betydde pengar.

Senare som ung vuxen blev nyåret en tid då jag hade ett behov av att vara ensam och få ro att begrunda det år som varit. Efter att jag kommit till tro blev det ännu viktigare – med en ny dimension: att få lämna, förlåta, be om förlåtelse, helt enkelt försonas med det år som gått för att kunna börja på nytt. Jag påverkades av den judiska högtiden Yom Kippur där man allvarligt går igenom sitt inre och sina relationer inför den stora försoningsdagen. Att försonas med sin nästa och med Gud är väsentligt. Inte bära på den tunga bördan av gammalt groll.

De senaste tio åren har övergången till det nya kyrkoåret, strax innan advent, skapat ett behov hos mig att stanna upp. Innan jag går in i advent behöver jag domen och påminnelsen om att livet här på jorden har ett slut. Det är betydelsefullt hur jag lever och vilka val jag gör. Skuld och nåd, dom och frikännande får sin djupaste mening när de speglas i varandra. Det blir att reflektera över det som varit, ett behov att stämma av, lämna för att få nåd att gå in i något nytt. Jag tror att jag försöker skydda mig från att någon besvikelse blir kvar och närs och skickar sina rottrådar runt mitt hjärta och skapar bittra ogenomträngliga väggar som hindrar mig från att ta emot kärlek och ge kärlek. I ordspråksboken står det i kapitel fyra: ”Mer än allt annat – vakta ditt hjärta. Ty hjärtat styr ditt liv.” Det skrev jag med svart textiltusch på min röda bomullsblus för över trettio år sedan och samma bibelställe ramade min lärare Asta Särs in åt mig med en bild på diakonismycket hängande över en sten av röd granit, då jag blev färdig diakon.

På något sätt handlar allt detta trevande om att få vara en bristfällig mänska som längtar efter en stor famn som omsluter och en kärleksfull Gud som säger: Det är över nu. Det blir bra. Något nytt har kommit.

Och tänk! In i den famnen får vi alla gå med våra ofullständiga liv. Kristus säger: Kom. Allt är färdigt.