Det är en sorg att min skadade hjärna inte klarar av högläsning

Det är ungefär ett år sedan mitt vinterprogram gick i radion. Det var väldigt stressigt, på grund av att jag har jättesvårt att läsa högt från en bok eller t.ex. ett manus. Tänk om man bara kunde skriva ett manus (med två händer) och läsa som om det inte var någonting. Tänk!

Min hjärna hittar på olika ord som det inte finns i den tryckta texten. Afasin spökar. Det är en sorg för mig att jag inte egentligen ens nu kan läsa högt för mina barn. Jag tyckte verkligen om att läsa för dem! Jag kan läsa från högt från en bok, om jag koncentrerar mig riktigt mycket, men jag har verkligen svårt att koncentrera mig.

(Jag läser perfekt innantill. Då kommer min skadade hjärna inte på några konstiga ord.)

Och min pojke, som var fem år när jag fick hjärnblödningen, har fått helt för lite högläsning 😔 Tyvärr har han lite svårt med läsämnen, nu när han går i femman och böckerna i historia och omgivningslära är ganska svåra. Åtminstone har han lätt för främmande språk och matematik. Och stavningen är inte något stort problem, fast han inte läser böcker på fritiden. Det är åtminstone väldigt skönt.

Det finns ingen "silver lining" i den här berättelsen. Utom kanske det att jag och han läser varannan sida i skolböckerna, också de böcker som han ska läsa till bokrecension. Han är mycket snabbare än mig på att läsa högt, men han är också lat. Jag får övning. Säg inte till läraren ...