Vi tänder våra ljus
Vi kommer sent iväg till gravgården. Det är Alla helgons dagsafton. Mörkret har hunnit bli för mörkt. Mänskorna är inte mer än endimensionella skuggor som jag knappt urskiljer om de står stilla. De kan likväl vara träd som det hänger ljus i. Lyktor rör sig nästan utan händer som håller i dem, ljuslågor lyser vidsträckt över Malms gravgårds stora ytor, flämtar vid sina mörka stenar. Jag känner med händerna över gravplatsen och planterar min julros på en plats och ljungen på en annan. Ljusen tänder vi med frusna kroppar.
Och så står jag där: läser namnen på gravstenen (med ficklampa), böjer mig ner och skrapar ännu bort lite mossa från gravyren. Tacksam, jo.
Jag vet att de jag älskar som dött inte är här. Många av oss vet. Själen har vandrat vidare.
Men ändå är det viktigt att göra sig besväret, samla ihop familjen, köa för granris, ljung och ljus, pressa in sig i bilen, och väl där, när vi kört in på begravningsplatsen och långsamt kör längs den bilfyllda vägen kommer tacksamheten. Redan då kryper den fram djupt inifrån. Tacksam över alla lågor, tacksam för att den här möjligheten finns att konkret få visa att jag bryr mig, att få visa för barnen vem som gått före, nämna dem vid namn, tacksam för att så många vill göra detsamma, tacksam för alla flämtande lågor med vekar som sträcker sig upp mot all Trösts Gud. Tacksam för min tro. Jag är inte ensam. Jag har inte förlorat dem. Vi får mötas i Honom som själv är ljuset, på ett annat sätt, bortom min kunskap. De små lågorna som fladdrar i det annars kompakta mörkret ger mig oändligt med hopp. Ingenting kan förbli mörkt när ljuset möter det. Också i det mörkaste mörker, när jag inte mer ser klart, finns hopp när ljuset möter mörkret.
Vi är många som tänder ljus, vi är många som älskar, saknar, trevar i fickan efter tändstickor, plockar bort några torra löv. Heligheten rör vid. Också Gud blev konkret för att visa vad kärlek är.
Trots att själen vandrat vidare får vi vandra till våra gravar eller minneslundar och tända våra kärleksljus. Det gör livet större och heligheten skillrar i mörkret på jorden liksom stjärnorna i himmelen. Tack, tack för att jag får.
