Vi tänder våra ljus

Catherine Granlund 07.11.2022

Vi kommer sent iväg till gravgården. Det är Alla helgons dagsafton. Mörkret har hunnit bli för mörkt. Mänskorna är inte mer än endimensionella skuggor som jag knappt urskiljer om de står stilla. De kan likväl vara träd som det hänger ljus i. Lyktor rör sig nästan utan händer som håller i dem, ljuslågor lyser vidsträckt över Malms gravgårds stora ytor, flämtar vid sina mörka stenar. Jag känner med händerna över gravplatsen och planterar min julros på en plats och ljungen på en annan. Ljusen tänder vi med frusna kroppar.

Och så står jag där: läser namnen på gravstenen (med ficklampa), böjer mig ner och skrapar ännu bort lite mossa från gravyren. Tacksam, jo.

Jag vet att de jag älskar som dött inte är här. Många av oss vet. Själen har vandrat vidare.

Men ändå är det viktigt att göra sig besväret, samla ihop familjen, köa för granris, ljung och ljus, pressa in sig i bilen, och väl där, när vi kört in på begravningsplatsen och långsamt kör längs den bilfyllda vägen kommer tacksamheten. Redan då kryper den fram djupt inifrån. Tacksam över alla lågor, tacksam för att den här möjligheten finns att konkret få visa att jag bryr mig, att få visa för barnen vem som gått före, nämna dem vid namn, tacksam för att så många vill göra detsamma, tacksam för alla flämtande lågor med vekar som sträcker sig upp mot all Trösts Gud. Tacksam för min tro. Jag är inte ensam. Jag har inte förlorat dem. Vi får mötas i Honom som själv är ljuset, på ett annat sätt, bortom min kunskap. De små lågorna som fladdrar i det annars kompakta mörkret ger mig oändligt med hopp. Ingenting kan förbli mörkt när ljuset möter det. Också i det mörkaste mörker, när jag inte mer ser klart, finns hopp när ljuset möter mörkret.

Vi är många som tänder ljus, vi är många som älskar, saknar, trevar i fickan efter tändstickor, plockar bort några torra löv. Heligheten rör vid. Också Gud blev konkret för att visa vad kärlek är.

Trots att själen vandrat vidare får vi vandra till våra gravar eller minneslundar och tända våra kärleksljus. Det gör livet större och heligheten skillrar i mörkret på jorden liksom stjärnorna i himmelen. Tack, tack för att jag får.

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00

STIFTSFULLMÄKTIGE. Anita Ismark fortsätter leda stiftsfullmäktige. Missnöje med att den konservativare kandidatlistan blev illa representerad i personvalen. 30.5.2024 kl. 18:45

SOMMARLÄGER. – Arrangörerna får akta sig, för jag tror det kommer mer folk i år än ifjol då de som avvaktade får höra att lägret funkar bra i Nykarleby också, tror Anna Finell. 29.5.2024 kl. 20:04

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02