Klaus Härö säger att han i verkligheten var mer stridslysten än filmens Stefan.

Efter döden kämpar far och son för att mötas

film.

Klaus Härös nya film är en berättelse om tiden strax efter hans mammas död. Livet efter döden är en film där han vill se på huvudpersonerna med värme.

28.2.2020 kl. 10:24

Redan när Klaus Härö var i 10–11-årsåldern visste han att han vill jobba med film.
– Film gjorde ett oerhört stort intryck på mig. Samtidigt kom det, som en skänk från ovan, en uppfinning som hette VHS. Det kändes som om världen öppnade sig.

Hans pappa hörde till generationen som vuxit upp med att klara sig på lite och sade bestämt nej till att köpa en videobandspelare.
Familjen skaffade ingen video och det blev en skola i tålamod. Film blev något eftersträvansvärt för honom.

När han var 23 år blev hans mamma sjuk i cancer. Han var studerande, kom hem på veckosluten. Han hade aldrig tidigare sett någon bli sjuk utan att bli frisk igen.
– Jag tänkte att nu är det svårt, men sedan blir det bättre. Min pappa var en finsk pessimist och drog genast slutsatsen att det här kommer att sluta dåligt. Jag var besviken på att han tog ut allt i förskott.

Ett år senare ringde hans pappa och sade: Om du vill se henne i livet ska du komma nu.
– Min pappa och jag var på olika planeter. Där jag såg fram emot ett tillfrisknande såg han fram emot det oundvikliga slutet.

Det är minnena från den närmaste tiden efter mammans död som ligger till grund för Klaus Härös nya film Livet efter döden.
– Min pappa ville bara bort, men själv ville jag minnas mamma och knyta an till min pappa.

I filmen är det Stefan och hans pappa Nisse som väljer olika sätt att hantera den första perioden av sorg. Nisse vill få begravningen ur världen så snabbt som möjligt och ger sin son i uppdrag att säga åt människor som ringer och beklagar sorgen att de inte är välkomna på begravningen. Nisses syster dyker också upp och har sin egen syn på hur saker och ting ska skötas.
– En del i filmen är förstås påhittat, men en del av det mest absurda har faktiskt hänt på riktigt.

Själv var han mera stridslysten än filmens Stefan.
– Stefan är en renodling av den sida hos mig som ville agera diplomat.

Försonades med fadern
Klaus Härö hade en dålig relation till sin pappa i tonåren.
– Jag var länge bitter på honom för att han hade attityden ”jag har klarat mig själv så du ska också klara dig själv”.

Minnena från tonåren satt kvar och när han bad sin pappa om hjälp och pappan kort svarade ”nä” väcktes ilskan i honom varje gång.
– Ilskan var som när en långtradare bromsar. Den stannar inte genast, utan på grund av tyngden fortsätter den in i väggen. Varje gång kunde jag tappa besinningen.

Stefan (Martin Paul) och Nisse (Peik Stenberg) i filmen Livet efter döden. (Foto: Citizen Jane Productions)

– Min dåvarande flickvän, nuvarande fru, fick mig att börja fundera över hur jag kan vara kristen och tala om förlåtelsen om jag inte kan förlåta min pappa.
Han bad: Gud, hjälp mig att förlåta. Länge tänkte han att han kan förlåta när pappan tar initiativet, när han medger hur svår han varit. Men den dagen kom aldrig.
– Sedan kom dagen när långtradaren bromsade utan tyngd och jag inte längre blev arg utan i stället tänkte: stackars man som nekar till gemenskap.

Han kunde tycka om och tycka synd om honom, och kravet på att han skulle förändras lättade.
– Jag försonades med min pappa – inte i den meningen att vi aldrig skulle ha grälat sedan dess, men tyngden i ilskan var borta.

Härö upplever också att när han själv började se med större empati på sin far kunde pappan ibland ge honom små glimtar av värme.
– Han kunde säga mitt i bastubadandet eller fågelskådandet: ”Jag var nog ganska hård mot dig i tonåren.”

Hans far dog för fem år sedan.
– Det var en sorg, men inte en lika stor chock som när mamma dog.
För fadern var det viktigt att man skulle klara sig själv, men i dag har Klaus Härö ett yrke där han inte får något gjort ensam.

Film lär oss empati
Filmskapandet kallar han ”sitt världsliga kall”.
– Det kunde också vara att sälja skor eller programmera datorprogram. Oavsett vad det är, är det mitt kall att göra det här för min nästa, så gott jag kan.

Det som syns offentligt – glamourösa filmpremiärer – är bara en liten del av helheten. Efter premiären är det bara att bita ihop och börja om igen.
– Det är jobb, men mitt värde finns inte där och mitt liv är inte där. Det jag lever för är nådens rike, trons rike.

Film kan enligt honom öva upp vår förmåga att känna empati.
– Den har möjligheten att visa det vi inte ser i vardagen: att andra människors problem är lika viktiga som mina.

I Livet efter döden skildrar Klaus Härö verkliga personer. Det har fått honom att fråga sig själv om han gör det på rätt sätt.
– Men jag känner mig trygg i att jag har ett försonligt förhållande till dem, att jag ser med värme på dem och deras tillkortakommanden.

Erika Rönngård



Kyrka. Från och med årsskiftet heter Ålands norra skärgårdsförsamling Brändö-Kumlinge församling. 25.11.2009 kl. 00:00

Människa. Förbundet KFUK i Finland har fått en svenskspråkig ordförande, Pia Öhman, socialarbetare och skolkurator från Helsingfors. 25.11.2009 kl. 00:00

Samhälle. ”Försvara dem som hjälplösa. Var rättvis och ge rättvisa åt de fattiga och hemlösa.” Opinionsinstitutet Harris Interactive har på uppdrag av American Bible Society frågat amerikanerna vem som var källan till citatet som är hämtat ur Ordspråksboken, kapitel 31 verserna 8 och 9. 25.11.2009 kl. 00:00

Kultur. Kultur- och kyrkominister Stefan Wallin och Johannes församlingens kyrkoherde Stefan Djupsjöbacka gästade Fontana Medias bokhandel på måndag kväll. Se bilder! 25.11.2009 kl. 00:00

Samhälle. Svenska kyrkans reklam om bön har fått ett internationellt pris – Grand Prix i Epica 2009. 25.11.2009 kl. 00:00

Samhälle. I december sjuder Fontana Medias bokhandel av musik, samvaro och inspirerade samtal. I dag kommer minister Stefan Wallin och kyrkoherde Stefan Djupsjöbacka på besök. 24.11.2009 kl. 00:00

Världen. JF Kennedys brorson Patrick Kennedy är inblandad i en utdragen nattvardstvist. 24.11.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälps adventsinsamling stöder i år återflyttare i norra Uganda. 23.11.2009 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherde Jouni Lehikoinen från Mikaels församlingen i Åbo ställer upp i ärkebiskopsvalet. 23.11.2009 kl. 00:00

Samhälle. Forumet Religionernas Samarbete i Finland uppvaktade republikens president Tarja Halonen på FN:s barnkonventionsdag. 21.11.2009 kl. 00:00

Samhälle. I dag är det en viktig dag för alla barn och unga då FN:s barnkonvention fyller 20 år. Dagen firas på olika sätt runtom i Finland genom olika tillställningar och genom att barn och vuxna ingår ”Överenskommet” – avtal. 20.11.2009 kl. 00:00

Kultur. I dag firar vi kyrkoårets sista helg, domsöndagen. Nästa söndag är kyrkans ”nyår". Hur fungerar kyrkoåret egentligen? 22.11.2009 kl. 00:00

Kultur. Sjö Sofia, doktor i religionsvetenskap, får forska för 17 000 euro. Temat är kyrka, tro och mening i modern nordisk film. 20.11.2009 kl. 00:00

Kultur. Den enda svenska sammansättningen bland Finska Missionssällskapets körer, Borgå stifts egen Furaha, firar 35 år på lördag. 20.11.2009 kl. 00:00

Kyrka. Barnombudsmannen Maria Kaisa Aula tycker att kyrkan blivit vägvisare såväl i det finska samhället som internationellt. 19.11.2009 kl. 00:00

påven. En grupp katolska intellektuella anklagar påven för heresi, alltså irrlärighet. 3.5.2019 kl. 09:02

profilen. Hennes resa gick från en sträng tonårstro till en tid utan kyrkan, tills hon landade i tillit. På vägen har hon mött sorg, kärlek och underbara tillfälligheter. Ester Miiros har kommit till att dörrarna öppnas när tiden är rätt. 24.4.2019 kl. 12:18

sjukdom. För knappt två år sedan fick Tuija Tiihonen veta att hon lider av obotlig cancer. Sedan dess har hon börjat måla, blogga och be. Gud har inte gjort henne frisk, men Han har gjort henne hel. 18.4.2019 kl. 14:05

Påsktraditioner. Vilka traditioner hör påsken till? Hur kan påskfirande se ut i Esbo, Karleby och Senegal? Vi diskuterade med tre personer. 17.4.2019 kl. 14:20

Minnen. Påsken är Merete Mazzarellas favorithögtid. Den är både mörker och ljus. Hon minns allt från hemlagad memma till en ensam påsk som tolvåring. Och hon brukade älska påskalamm, men det fick ett abrupt slut. 17.4.2019 kl. 00:00