”Jag känner befrielse, lättnad och vemod”

Stavnedläggning.

Biskop Björn Vikström lade ner sin biskopsstav i en välfylld domkyrka idag.

25.8.2019 kl. 15:02

I en festmässa i domkyrkan i Borgå höll biskop Björn Vikström idag sin sista predikan som biskop i Borgå stift.

I sin predikan sa Vikström att tårar inte är ett uttryck för svaghet utan för empati och medkänsla – och att tårarna ibland kan följas av en liknande vrede som Jesus kände när han reagerade mot att offerkulten i templet i Jerusalem, som hade kommersialiserats och försatt fattiga och rika i ojämlik situation. Vi känner igen samma vrede i oss själva, sa biskopen.

– När minoriteter förtrycks, när regnskogen brinner och flyktingar sänds tillbaka till sina hemländer.

Han sa också att den här dagen – hans sista som biskop – är en laddad dag för honom själv.

– Jag känner befrielse och lättnad över att få lämna uppdraget över till min efterföljare, men också vemod.

Han tackade för det stöd han fått av sin hustru Mia, av kolleger, vänner och släkt. Han tackade särskilt för alla dem inom kyrkan som oförtröttligt ställer upp för den även när de får höra att kyrkan har motvind och att en kristen hör till en förgången tid.

– Jag tackar Gud för er, sa biskopen.

I slutet av mässan lade biskop Björn Vikström ner sin biskopsmitra (den biskopliga huvudbonad som Björn Vikström varit känd för att inte använda), sin biskopsstav, sin biskopskåpa och sitt biskopskors. Han blev välsignad av domprosten Mats Lindgård och Stiftsfullmäktiges ordförande Heidi Juslin-Sandin, och sedan trädde Lindgård ett emerituskors runt hans hals.

Björn Vikström lämnade kyrkan medan kören sjöng en glädjesång: ”Låt oss gå i frid och tjäna Gud, låt oss gå i Herrens namn!”

Från första september blir Björn Vikström lärare vid teologisk etik och religionsfilosofi vid Åbo Akademi.

”Vi slutar medan vi fortfarande är glada”

Idag lämnar Björn Vikström och hans fru Mia biskopsgården i Borgå.
– Overkligt, skönt och vemodigt.
Så sammanfattar Björn Vikström sina känslor när de sista gästerna lämnat biskopsgården. Hans dag började med porträttavteckning, fortsatte med festmässa och sedan med kaffebjudning i biskopsgården, där många vänner och kolleger fanns på plats för att tacka och säga farväl.
Vikströms hustru Mia Björkgren-Vikström citerar skrattande prins Daniel: hennes känslor är ”all over the place”.
– Det känns samtidigt helt rätt och samtidigt vemodigt. Jag är så glad över alla som delat den här dagen med oss, säger hon.
Båda är överens om att det var skönt att Björn Vikström från början angav en tidsgräns för sitt biskopsuppdrag.
– Nu kan vi sluta medan vi fortfarande är glada.
På kvällen sätter de sig i bilen och åker till det nya hemmet i Åbo. På sommarstugan har de något som påminner om tiden i biskopsgården. Björn Vikströms morbror plockade på 70-talet med sig ekollon från den ek – ett vårdträd – som biskop Max von Bonsdorff i tiden planterade vid biskopsgården i Borgå.
Ett av ekollonen är idag ett litet träd vid paret Vikströms sommarstuga i Kumlinge.
Sofia Torvalds



Utmärkelse. Karolin Wargh, kantor i Solfs församling, är årets kantor. – Det känns helt otroligt och väldigt roligt. Jag hoppas att jag genom den här utmärkelsen kan föra fram hur viktigt det är med orgelpedagogik, säger hon. 8.8.2019 kl. 16:23

på djupet. Var tredje vecka träffas en diskussionsgrupp som behandlar teologi, filosofi och psykolog i Malax. Gruppen kallar sig Amici in spiritu och fungerar som en motkraft till samtidens ofta ytliga och aggressiva diskussionsklimat. 29.7.2019 kl. 10:00

gemenskap. Hanna Mithiku vill att kyrkan ska leva som den lär och att förkunnelsen om alla människors lika värde ska synas i församlingsarbetet. Det har fått henne att ställa upp som förtroendevald, och i dag är hon ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige i Helsingfors. 25.7.2019 kl. 08:30

sjukhuspräst. I det kyliga, kliniska kaos som sjukhus och sjukdom kan innebära finns det personer som bygger altaren och andas empati. 25.7.2019 kl. 08:30

förrättningssamtal. ”Nästan terapeutiskt” och ”rutinmässigt” är ord människor använder för att beskriva samtalet med prästen inför sin bröllopsdag, sitt barns dop eller en anhörigs jordfästning. De flesta har positiva erfarenheter, men hos några har mötet lämnat en besk eftersmak. 24.7.2019 kl. 10:57

teater. På Kyroboas möter vi en predikant som är osympatisk redan från början. Under liten himmel är en obehaglig berättelse om maktmissbruk och svårigheten att säga ifrån. 11.7.2019 kl. 14:55

ledarskap. Teemu Laajasalo leder ett brokigt stift där församlingarna trots sina skillnader ställer samma fråga: Hur kan vi tala om evangeliet så att det blir relevant för människor i dag? 11.7.2019 kl. 00:01

sorg. Jan-Erik Nyman hade varit präst i ett år när han förrättade sin första jordfästning. Det svåraste som präst har varit att möta den sorg som kommer oväntat – och att inte gömma sig bakom yrkesrollen när sorgen kommer nära. 27.6.2019 kl. 10:20

sorg. Sorgen är inget att skämmas över – eller att vara stolt över, säger Fritjof Sahlström. Den är en del av livet. Men han tror vi behöver våga dela berättelser och ge rum för sorgen i vardagen. 27.6.2019 kl. 10:00

sorg. Pamela Granskog skriver om sorgen i att mista en förälder och om hur man talar om för sina barn att deras mormor inte kommer finnas hos dem. Hon tror det är nödvändigt att tala med barn om döden – för henne var det en viktig bit i den egna sorgeprocessen. Samtidigt måste vi ge dem hopp. 27.6.2019 kl. 10:00

livsberättelse. En natt under Bosnienkriget drevs Emina Arnautovic genom en svår frontlinje. Granaterna regnade ner runt henne och dottern hon bar i sin famn. – Då tänkte jag att om jag överlever måste jag göra något av mitt liv. 11.7.2019 kl. 12:00

musik. ”Jag är ju bara från Kokkola”, kan Nina Åström tänka när hon rör sig bland musikvärldens stora eller spelar i ett fängelse. Efter trettio år i branschen och ett femtontal skivor ger hon ut sitt första album på svenska. 28.6.2019 kl. 15:34

pride. Elva ledare för kyrkliga organisationer och väckelserörelser stöder en insändare som publicerades i tidningen Itä-Savo där fyra kyrkoherdar ifrågasätter kyrkans engagemang i Pride. 25.6.2019 kl. 17:33

jourhavande präst. I sommar har prästerna jour på begravningsplatserna i huvudstadsregionen och hoppas på att få samtala med besökare och anställda om livet, döden och allt som ryms däremellan. 27.6.2019 kl. 00:01

kaplansval. Johanna Björkholm-Kallio har valts till kaplan i Jakobstads svenska församling bland tre sökande. Församlingsrådet valde henne i går kväll med rösterna 7 mot 6 för Jan-Gustav Björk. 20.6.2019 kl. 10:06

tro. Prästen och själavårdaren Maria Widén lärde sig tidigt att vi är kluvna: vi vill göra gott men gör ändå så mycket ont. Hon kallar de sidor i oss själva som vi gärna vill förneka för ”bräkande får”. Dem får vi lära oss att acceptera och älska, liksom vi måste acceptera att lidande och smärta är en del av vårt liv. – Nåden hjälper oss att bli vän med det vi föraktar. 15.9.2023 kl. 17:00

mission. Tre män med ett gemensamt barndomsland och en längtan efter att hjälpa. Det är allt som behövs för att ge ut en ljudversion av Bibeln på ett språk man inte själv behärskar. Ben Fernström, Rune Särs och Johan Lassus har tagit vid där deras föräldrar missionärerna slutade. 14.9.2023 kl. 19:00

kyrkoherdeinstallation. På onsdagskvällen fick Matteus församling i Helsingfors en ny permanent kyrkoherde då Patricia Högnabba välsignades till tjänst. Församlingen har bland annat profilerat sig med ett starkt ungdoms- och musikarbete och det genomsyrade också hela installationsmässan. 13.9.2023 kl. 23:26

PEDERSÖRE. Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin. 13.9.2023 kl. 19:00

tro. Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld. 13.9.2023 kl. 10:00