Fred Wilén jobbar som tf. kyrkoherde i Matteus församling.

Fastforward i fastan

Rannsakan.

"Men så blev det inte – funderar jag med hälften av Geishaplattan i handen."

5.4.2019 kl. 13:51

Igen har det hänt! Småhemliga löften som jag gav mig själv vid askonsdagen har inte hållit. Jag tänkte, i år igen, försöka låta bli allt onödigt som godis och snacks under fastan – men så blev det inte – funderar jag med hälften av Geishaplattan i handen.

Jag vet att fasta inte handlar om någon religiös bantningskur, utan om att kunna avstå från något. Att lägga saker i deras rätta ordning, att våga se in i sig själv. Att städa upp och ge plats för Jesus.

Jag tror att det här med att ge plats för Jesus fungerar bättre om man är lite hungrig – i ett däst tillstånd finns det inte rum för något annat längre. Hungern handlar om att få möta den mänskliga Jesus som vandrar mot sin tragedi.

Det är någonstans här som jag varje år får stanna upp och fundera på Guds genialiska idé med att låta Sonen få en mänsklig form. Att låta honom finnas bland oss en tid och att låta honom känna allt det där som du och jag känner. Att vara en del av något, eller att bli övergiven. Att bli förstådd eller att vara missförstådd. Att känna sig säker och trygg, eller att till och med uppleva att Gud vänt en ryggen, som Jesus gjorde. Gud kan genom Jesus veta hur det är att vara människa, hur det känns när man inte lyckas hålla sina små eller stora löften. Hur det är att vara du eller jag.

I mitt vardagliga tilltal i bön till Jesus känns det lättare att tala med någon som vet hur saker är. En som också har tagit den där lättare vägen och låtit bli att göra saker grundligt.

Den lila färgen som vi ser i kyrkorna under fastan fungerar som en påminnelse för mig om att stanna upp och fundera lite på vad som händer med mig just nu. I katolska kyrkor har jag sett hur man sveper in Jesus på krucifixen med lila tyg och på det här sättet tvingar oss att skärpa blicken på vår mästare.

Fred Wilén arbetar som tf. kyrkoherde i Matteus församling.

Hans favoritplats i stan är stränderna runt Drumsö – havet fascinerar alltid.

Fred Wilén



sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35