Itohan Okundaye säger att hon inte kunnat berätta om beslutet än för sin son. – Han har haft så höga förväntningar.

Itohan och hennes fyraåriga son utvisas efter fem år i Finland

Asyl.

Itohan Okundaye är ett människohandelsoffer med en son född i Finland. Efter ytterligare ett avslag från Migri kan de hämtas när som helst av polisen.

1.2.2019 kl. 18:21

Itohan Okundaye berättade i en intervju för Kyrkpressen (KP 46/2017) om sitt liv i Nigeria, hur hon blev ett offer för människohandlare och tvingades till sexhandel i många år i Italien. Hon kom till Finland för fem år sedan, då gravid med sin son.

Efter otaliga avslag på asylansökningar har Migrationsverket nu gett avslag på hennes senaste ansökan och hon och sonen utvisas till Italien.

– Jag har egentligen inga ord för att beskriva hur det känns nu, säger Itohan Okundaye.

– De kan hämtas av polisen vilken dag som helst inom de närmaste två veckorna. Det går inte att ansöka om verkställighetsförbud i det här fallet, säger Catarina Mikkonen som är ordförande för Elpida rf, som hjälper människohandelsoffer.

Itohan Okundaye har rätt att överklaga till Vasa hovrätt, men det måste ske inom sju dagar efter att hon fått beslutet.

– Jag hade väntat mig ett annat besked. Jag har inte kunnat berätta om beslutet för min son. Han har haft så höga förväntningar och sagt: mamma snart får vi pappret och då ska jag få ett blått rum och en blå filt. Han har ansträngt sig hårt för att lära sig språket här.

– Itohan har varit upptagen i hjälpsystemet för människohandelsoffer i Finland, men det anses inte vara ett tillräckligt tungt vägande skäl för att hon ska få stanna, säger Mikkonen.

Unicef är oroat över att Finska myndigheter bryter mot FN:s barnkonvention som säger att barnets bästa alltid ska ställas i första rummet.

– I beslutet är hennes son omnämnd, men bara i förbifarten, att han hör till henne. Om hans ställning och sårbarhet finns ingenting, säger Mikkonen.

Migrationsverket uttalar sig inte i specifika fall, men får allmänna frågor om beslutsprocesser. På frågan om de följer FN:s barnkonvention uppger Migris asylenhet till Kyrkpressen: ”Ja. I varje beslut som rör en minderårig tar vi ställning till barnets intresse.”

Aldrig intervjuad

Under alla de fem år Itohan Okundaye vistats i Finland uppger hon själv och Catarina Mikkonen att hon inte blivit muntligt intervjuad en enda gång av någon på Migri. Inte heller av polismyndigheten i samband med en förundersökning om misstänkt grov människohandel som nu lagts ner.

– Hur i allsin dar kan man ha en förundersökning utan att höra målsägande? Det tycker jag är fullständigt vidrigt. Helt förkastligt! säger Mikkonen.

Samtidigt uppger Migrationsverkets asylenhet att ”i asylärenden hör Migrationsverket varje sökande individuellt och muntligt innan ett beslut fattas. Också beslut om utvisning måste föregås av att personen beretts tillfälle att höras. En förnyad ansökan kan avgöras utan att Migrationsverket träffar personen.”

Enligt Dublinförordningen ska det land en person först anlänt till ansvara för avgörandet i asylansökningen. I detta och många andra fall av människohandel är det Italien.

De hjälpsystem som ska fånga upp utvisade människohandelsoffer i Italien har konstaterats vara överbelastade och fungera undermåligt, vilket gjorde att Migri för ett par år tillbaka beslutade att ännu noggrannare än tidigare se över utvisningarna dit.

Migris asylenhet uppger till Kyrkpressen att ”Italiens mottagningskapacitet har vuxit i takt med att antalet asylsökande och immigranter har sjunkit efter 2017.”

– Av de tre kvinnor som Elpida försökt hjälpa men som utvisats till Italien är två tillbaka på gatan. Den ena har ett barn och den andra två. Då påstår Migri att de prostituerar sig frivilligt. Men vad skulle du och jag göra om vi inte hade mat på bordet åt våra barn? säger Mikkonen.

Itohan Okundaye känner ingen i Italien.

– Mitt enda hopp nu är Gud. Det finns inget han inte kan göra.

En längre intervju med Itohan Okundaye gjord i samband med Blomma-konferensen i Helsingfors i november 2017 finns här.

En intervju, också den från Blomma-konferensen, med Eva Biaudet om människohandel finns här.

Ulrika Hansson



Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkpressens webbesökare har fått svara på frågan om de brukar bikta sig. 13.1.2009 kl. 00:00

Ledare. Från första dagen har staten Israels existens varit hotad. 15.1.2009 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. Jag skalar potatis som får ångkoka medan jag steker upptinade gäddfiléer. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Varför saknar förtroendeorganen i Väståbolands församling representation från skärgårdsförsamlingarna? 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. – I det stora hela mår kyrkomusiken och musikerna bra, säger stiftsekreterare Jan Hellberg som ledde kyrkomusikdagarna. 12.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkostyrelsen i Sverige föreslår i en remiss att ordet “äktenskap” ska tas bort från den framtida vigselordningen. 12.1.2009 kl. 00:00

Världen. En av de kliniker som Kyrkans Utlandshjälp understöder i Gaza har förstörts av Israeliska missiler. 12.1.2009 kl. 00:00

Vaccin. Vilken roll har synen på hälsa i en människas liv? Har attityd till vaccin samband med andra övertygelser? Teologer och psykologer från Åbo Akademi och Åbo universitet startade ett nytt forskningsprojekt. 15.2.2018 kl. 10:11

Analys. Kari Latvus tror att ärkebiskopsvalets andra valomgång blir mycket jämn, men att biskop Tapio Luoma har ett litet försprång. Han hoppas på vassare frågor inför andra omgången. 8.2.2018 kl. 17:34

ärkebiskopsval. Borgå stifts biskop Björn Vikström och Esbo stifts biskop Tapio Luoma har gått vidare till ärkebiskopsvalets andra omgång. – Nu gäller det att kavla upp ärmarna, säger biskop Björn Vikström. 8.2.2018 kl. 15:05

psykopater. Beteendevetaren Thomas Erikson menar att vi träffar så många personer med psykopatiska drag att vi måste klara av att känna igen dem. 2.2.2018 kl. 09:20

ärkebiskopsval 2018. Ilkka Kantola är redo att förena sina riksdagserfarenheter och sin kärlek till kyrkan i en comeback i kyrkans lila. 30.1.2018 kl. 15:17