Joel Halldorf är docent vid Teologiska högskolan Stockholm.

Gud fanns hela tiden och nu märks han

Bok. Tänk om religionen behövs för att bygga ett gott samhälle. 2.11.2018 kl. 14:16

Författaren och teologen Joel Halldorf ville skriva en enkel, folkbildande bok som också är lite konstruktiv. Gud: Återkomsten handlar om att Gud är tillbaka i samhällsdebatten. Äntligen! tycker en del. Inte igen! tycker andra.

Lite som i ”Sagan om konungens återkomst”?
– Jag tänkte att titeln ska låta som en film: ”Gud: Återkomsten.” För mig är det liksom Sagan om konungens återkomst, för vissa andra The Empire Strikes Back, alltså någonting negativt. Så vi har lite olika syn på vilken film det är som utspelar sig, ler Halldorf.
Han berättar att han precis föregående dag fick ett samtal av en man som ville köpa tio stycken böcker för att dela ut till vänner och arbetslag. Äntligen en bok den svarslösa troende kan ta till i hetsiga religionsdebatter!

– De senaste åren har religionsfrågor lyfts också av politiska partier. Man vill förbjuda böneutrop, man vill förbjuda religiösa skolor – det blir en känsla av att det har gått för långt. Pendeln svänger från tolerans till intolerans. Då behövs saklighet och balans, säger Halldorf.

Egentligen handlar boken inte så mycket om Guds återkomst som om religionernas nya synlighet.
– På 1900-talet trodde vi att samhället var på väg att bli sekulärt. Religionen ignorerades och osynliggjordes. Den verklighetsbilden håller inte längre. Religionerna är här, de gör väsen av sig, och de är här för att stanna.

Är den allmänna uppfattningen att vi lever i en sekulär tid även om vi egentligen lever i en postsekulär tid?
– Det finns en sammanblandning här. Man är rädd för att religionerna ska återkomma, man säger att vi måste bevara det sekulära samhället. Men samhället är inte sekulärt. Samhället är pluralistiskt och postsekulärt. Däremot är staten sekulär, och det är någonting annat. Man blandar samman stat och samhälle. Det är ingen av oss som skriver om de här frågorna som vill ha en religiös stat. Men vissa verkar tycka att vi ska ha ett sekulärt samhälle och att religionen helt ska privatiseras. Det skulle bli ett väldigt förtryckande samhälle. Där skulle man förbjuda religiösa möten, man skulle förbjuda religiös förkunnelse på gatorna och kanske religiösa symboler. Och det är en väldigt obehaglig och totalitär samhällsvision, menar jag.

När medier rapporterar om religiösa samfund är det ofta för att det hänt något upprörande – sexuella övergrepp till exempel. Hur allmänbildade är svenska journalister när det gäller religion?
– Det finns ett enormt kunskapsunderskott hos journalister. Journalistiken har ju legat nära det man kallar den kulturradikala traditionen. Kulturradikalismen var väldigt kritisk mot Svenska kyrkans makt. Det fanns skäl till det. Men det är ett problem att journalister idag inte har kompetensen att hantera den religiösa mångfalden. De kan inte det de skriver om. Man kan skriva väldigt initierat om politik och idrott, men religion kan man skriva om bara när det gäller något spektakulärt och otäckt: övergrepp och våld. Det betyder att folk får en väldigt ensidig bild av religion. All vardagsreligiositet går helt under radarn.

Det sägs till exempel att Trumpväljarna är religiösa. Men du gör skillnad på religiös identitet och religionsutövande.
– Finns det ett samband mellan religiös identitet och säg främlingsfientlighet och nationalism? Ja, inom vissa religiösa traditioner. Men tittar man på svensk frikyrklighet finns inget sådant samband. Svenska frikyrkliga är mer positiva till invandring och moskébyggen än sekulära. Tittar man på Trumpväljarna så ser man att de nationalistiska värderingarna – till exempel att identiteten som ”vit” är mycket viktig – var något 60–70 procent av Trumpväljarna kryssade för. Bland religiösa väljare var de här värderingarna inte lika viktiga. Så den nationalistiska konservatismen både i Sverige och USA appellerar mer till sekulära konservativa än till religiösa konservativa. Det vi ser med Trump är alltså konservatismens sekularisering.

Vad kan vi göra åt att religionen fått dåligt rykte?
– Mina svärföräldrar har berättat hur det var förr, när min farfar var pingstpastor i Linköping. De säger ofta: ”Det var så skönt när din farfar kom till stan, för han kunde prata med kommunalråden och man kände att man var normal som pingstvän.” Jag har aldrig riktigt förstått vidden av det där. Kyrkorna måste alltså anstränga sig för att bli en samtalspartner i lokalsamhället: lära känna folk, tala med journalister, vara en normal del av samhällslivet. Det är viktigt att man också visar att man vill vara med och bygga ett gott samhälle, att man bryter isoleringen.

Du skriver att Jesus var revolutionär. Hur menar du?
– Vi tänker idag att idén om människans lika värde, att alla människor har ett unikt och okränkbart värde, är något självklart. Men tittar vi på historien och globalt så ser vi att det inte alls är så. Det normala har varit väldigt hierarkiska samhällen där vissa människor haft mer värde än andra. Så var det också i det antika Rom, där de fria männen hade ett människovärde. Men slavar, kvinnor, barn – de hade inget människovärde, dem kunde man mer eller mindre handskas med som man ville. Så kommer Jesus och säger till dem som inte räknades: Det som ni har gjort för dessa mina minsta, det har ni också gjort för mig. Han identifierar de fattiga och utsatta med Gud. Det är revolutionärt. Att vi inte ser det har att göra med att den här revolutionen har segrat. Vi ska inte ta den för given.

– Tittar vi på samhällets historia så har vi händelser som avlöser varandra på ytan. Under händelserna ligger ideologier, strömningar, trender i tiden, och under dem en mentalitet. Den mentaliteten är fortfarande kristen. Jag skulle säga att den håller på att tonas ut betänkligt, men den lever kvar. Mycket av det vi uppfattar som självklart goda värderingar är en kvardröjande kristen mentalitet. Om den försvinner – det uppfattar jag som den stora utmaningen.

Hur kunde en god, postsekulär politik se ut?
– Det behövs ett kunskapslyft. Den svenska religionspolitiken är utformad för att reglera den svenska statens relation till Svenska kyrkan, en enhetlig religiös aktör. Idag är det inte en religion, det är religionerna. Man måste hantera den här pluralismen, och då måste man kunna göra lite mer kvalitativa bedömningar: vad är det här för slags religion, vad är det här för slags gemenskap, kan vi samarbeta och samverka med dem? Det kräver mycket mer kunskap och mycket mer relationalitet. Tjänstemän och politiker måste känna aktörerna och kyrkorna måste också jobba på de här relationerna. Det finns en bra bild: två händer. Ena handen måste hålla borta den destruktiva religionen, den som är extrem och våldsbejakande. Men all religon kan inte behandlas så, för då göder man snarare extremism och motståndsidentitet. Så den andra handen ska sträckas ut till vanliga religiösa så att vi inkluderar, så att vi säger att vi är tillsammans i detta projekt: att bygga ett gott samhälle.

Sofia Torvalds



ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04

heliga platser. I en avförtrollad värld, en värld där människan är allestädes närvarande, spanar vi efter glimtar av helighet. Mikael Kurkiala vill klä glimtarna i ett språk där vi verkligen kan mötas. – Så fort vi har definierat något har vi låst in det. När vi gör det så dödar vi det. 23.10.2023 kl. 10:05

webbplats. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har förnyat sina webbplatser, evl.fi och evl.fi/plus. 19.10.2023 kl. 17:44

JULHÄLSNING. Plötsligt bara hände det. Jag hade kommit in på domkapitelsgården här i Borgå. Jag hade bråttom med en arbetsuppgift och det hade börjat skymma. Den korta biten av stenläggning på gården hade blivit glashal. Jag snubblade och föll raklång med ansiktet mot marken. Det blev svart. 21.12.2024 kl. 16:41

protest. För vissa är Uppenbarelseboken kanske Bibelns mest motbjudande bok. Andra får något lystet i blicken då de pratar om odjurets märke och de yttersta tiderna. Forskaren Mikael Tellbe tror att Uppenbarelseboken egentligen är en bok av tröst, som manar till protest – mot materialism, rasism och konsumism. 1.1.2025 kl. 08:00

UTNÄMNING. Jakobstads svenska församlings kantor Lisen Borgmästars har tilldelats titeln director cantus. Borgmästars erhöll titeln i samband med kören Cantates julkonsert i Pedersöre kyrka på lördagskvällen. Cantate är en av de körer som Borgmästars dirigerar. 21.12.2024 kl. 19:14

FINLANDS SJÖMANSKYRKA. Elefteria Apostolidou från Borgå stift blir Finlands Sjömanskyrkas präst i Tyskland. Hon blir stationerad i Frankfurt och ledande präst i arbetet. 17.12.2024 kl. 16:01

julfirande. Olyckligtvis har siffrorna i telefonnumret där du kan anmäla dig till julaftonens firande kastats om i papperstidningen. Här hittar du rätt nummer: 050 568 65 98. 16.12.2024 kl. 12:07