Recensioner

Tynande själslivets motgift

Joanna Nylund

Dikter ska helst vara som gourmetmat: små utsökta, omsorgsfullt komponerade munsbitar att äta med andakt och alla sinnen på helspänn.

Kurt Högnäs (f. 1931) har dukat upp en delikat liten bankett i sin senaste samling dikter och prosadikter, hans första sedan Runebergsprisnominerade De bronsblå solarna (2011).

Precis som många andra i sin generation skriver Högnäs eteriskt men tillgängligt. Diktverket blir varken ett krångligt pussel eller en uppvisning i verbal akrobatik, som så ofta i modern poesi, utan ett bildspel som bjuder på lagom mycket motstånd innan det låter sig öppnas. Högnäs besjälar naturen och tingen och vandrar bland dem som en tolk. Ibland lakoniskt betraktande, ibland avfyrande ett slag som träffar läsaren rakt i mellangärdet: ”Döda fåglar/fullbordade i olja,/tavlor som ingen/ropat in.” På ett sätt som bara skickliga poeter kan lämnar Högnäs ofta en slags öronbedövande tystnad efter sig, och mycket riktigt säger han också ”Jag tror/inte på meningar,/men på tystnaderna efteråt/i vimlet/där av vålnader/på sanningarnas huvudskalleplats”.

Årstiderna, kusten, vinden, sanden, isen, dimman, rymden och naturens eviga cirkelrörelse bildar själva ramen för Högnäs iakttagelser. Han skriver sinnligt, känsligt och klarsynt. Naturens lugna varaktighet i kontrast till tidens – och därigenom också människans – obevekliga framåtrörelse bildar ett spännande kraftfält. (”På stranden mittemot har träden kommit i svävning. Det är den tid då de rör sig drömmande genom dagens timmar och husen mellan stammarna väntar på att ljuset tänds i kronorna.”)

Någonstans mitt i finns också jaget, lika outgrundligt och fascinerande flyktigt: ”Stundtals försvinner jag ur sikte/och blir ett eko någonstans för länge sedan” och ”En gång fanns jag inte, det känns fortfarande fullt möjligt.” Här finns aningar om åldrandet, som Högnäs nuddar vid med finurlighet (”Minnet/må vara ett ruckel/men glömskan/är dess olaga rivning”) och ord om döden, vackra och sköra som glas: ”I natt/när ditt andetag mot örat dog/efter att ha varat/från vår tids begynnelse/sköts jag upp i bana/kring mitt liv.”

Det känns ibland som om livet numera är så mycket hukande över smarttelefoner och så lite finsmakande för själen. Vi behöver poeterna mer än någonsin, till att läsa världen för oss och berätta vad de ser. Hjälpa oss att stanna upp och se, större och mera. Refug är en upphöjning i vägbanan men i själva verket en synonym till tillflyktsort. Och i bokform ett utmärkt motgift till vårt kollektivt tynande själsliv.

Refug – Dikter och prosadikter
Författare: Kurt Högnäs
Förlag: Schildts & Söderströms



Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53

jomala. – Det viktigt att låta glädje och humor blandas med andakt och allvar, säger Fredrik Erlandssson. Jomalas församling lägger en ny version av psalmen "Blott en dag" ut på Youtube varje dag. 30.4.2020 kl. 10:08

vägkyrkor. Sommarens vägkyrkokampanj är annullerad – men många kyrkor håller öppet trots pandemin. 28.4.2020 kl. 12:53

Understöd. Kyrkostyrelsen beviljade sammanlagt 150 000 euro i understöd till kyrkliga organisationer. 27.4.2020 kl. 16:03

Kyrkomötet. Kyrkostyrelsens plenum har beslutat att kyrkomötets första session för året hålls 10-14 augusti. 27.4.2020 kl. 16:33

Coronapandemin. Carolin Ahlvik-Harju, forskare i teologisk etik, säger att många människor får omvärdera sina liv på grund av coronakrisen. 23.4.2020 kl. 16:54

Coronapandemin. På dörren till kyrksalen är en lapp upptejpad: max 10 personer får vistas här. Församlingen har blivit inkastad i en ny, digital vardag. Samtidigt som man hittar nya vägar att nå ut till människor vill man värna om dem som inte rör sig på sociala medier. 23.4.2020 kl. 15:35

Coronapandemin. Det finns inga tecken på panik i stiftet. Efter att ha kollat läget med de flesta kyrkoherdarna är biskop Bo-Göran Åstrand både imponerad och bekymrad. 23.4.2020 kl. 12:41

esbo. Församlingarna i Esbo planerar att skydda femtio hektar skog intill nationalparken i Noux för tjugo år framåt. – Skogen skyddas, men församlingen får också intäkter för den. 23.4.2020 kl. 12:16

rättelse. I intervjun med biskop Bo-Göran Åstrand i nästa nummer av KP om läget i stiftet finns en felaktig uppgift. 22.4.2020 kl. 12:35

profilen. Du är frisk. Cancern kommer aldrig tillbaka. Det är ord som ingen sagt åt Minna Timmerbacka-Vidjeskog men som hon önskar att någon skulle säga. Men hon förstår också att ingen kan göra det. Även om hon nu kan lämna oron bakom sig faller hon tillbaka i den ibland. 22.4.2020 kl. 10:44

vikariat. Robert Lemberg kommer att vikariera stiftsdekan Magnus Riska från augusti 2020 till augusti 2022. 21.4.2020 kl. 15:37

livsfrågor. Det är aldrig för sent att gå skriftskolan, och man behöver inte vara säker på att man vill bli konfirmerad för att börja. Konformationsundervisningen från vuxna utgår från konfirmandens frågor och livssituation. 22.4.2020 kl. 00:01

Göra gott. Coronaviruset kom i vägen för Petrus församlings godhetshelg. I stället uppmuntrar de oss alla att sprida godhet till människor i vår närhet under hela våren. 22.4.2020 kl. 00:01

Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37

FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET. Finska Missionssällskapet kämpar med ekonomin och planerar en omstrukturering som kräver omställningsförhandlingar. Hela personalen omfattas. Uppsägningsbehovet uppskattas till högst en tredjedel av personalen. 22.9.2023 kl. 12:21

PSYKISKA PROBLEM. Familjerådgivningscentralerna har sedan 2020 besvarat enkäter om vilka trender som syns i familjerådgivningen. I enkäten 2023 sa 83 procent att klienternas psykiska problem har ökat. 20.9.2023 kl. 17:23

Replot. Replotherden Camilla Svevar jobbar nu i Vasa – och domkapitlet har inte hittat någon vikarie. 18.9.2023 kl. 16:13

kyrkoherdeval. Vanda svenska församling och Monica Cleve nådde förlikning om kyrkoherdevalet. Kristian Willis torde installeras som kyrkoherde i Vanda nästa år. 18.9.2023 kl. 15:50

tro. Prästen och själavårdaren Maria Widén lärde sig tidigt att vi är kluvna: vi vill göra gott men gör ändå så mycket ont. Hon kallar de sidor i oss själva som vi gärna vill förneka för ”bräkande får”. Dem får vi lära oss att acceptera och älska, liksom vi måste acceptera att lidande och smärta är en del av vårt liv. – Nåden hjälper oss att bli vän med det vi föraktar. 15.9.2023 kl. 17:00