Recensioner

Tim Hughes: The ultimate collection

Johan Myrskog
17.10.2012
Äntligen! För första gången på länge har jag fått tag i en lovsångsskiva. Ivrigt sätter jag den i stereon och slappnar av. Tankarna får strömma fritt och musiken ta över. Oj vad skönt det är!
Lovsång är enligt kristen tro en tillbedjan till Gud i musikform. I dagens läge en mycket intressant genre. Så gott som varenda en sång har samma ackordföljd och texten är alltid baserad kring samma tema: Att upphöja Gud. Utan att överdriva alltför mycket så låter varje låt precis som den förra.

Tim Hughes musik är inget undantag. Hans låtar följer även de, samma mönster och inriktning. Klassiska snabbare poplåtar som Happy day och Holding nothing back blandas med lugnare sånger i stilen Here I am to worship och Everything, och man tycker att man har hört allt redan nästan innan man hunnit börja. Det är lättlyssnat och det är förutsägbart. Vad är det som trots allt känns så tidlöst och attraktivt i det?

För att uppskatta lovsång måste man förstå syftet med det. Huruvida man tar till sig det, beror helt och hållet på vad man letar efter. Ur ett musikaliskt perspektiv finns det inte mycket som känns spännande, men om man förstår att gå djupare än musiken i sig är det som om en helt ny värld skulle öppnas. Det handlar om något djupare än en trallvänlig melodi och intressanta arrangemang. Det handlar om ren och skär hängivenhet. En oerhörd passion för något större än en själv.

Hughes känns så ärlig då man reflekterar över hans texter. Han försöker inte få saker att bli mer komplicerade än vad de är utan går rakt på sak då han genom musiken formulerar sin bön till Gud. Bäst märks det kanske i låtarna Consuming fire och God of justice, där Hughes i sin ödmjuka stil ber om att Gud ska använda honom för att göra gott i världen. Det är något i hans sätt att skriva och framföra låtarna som känns väldigt inspirerat. Fastän lovsångsmusiken inte kommer in i sitt absoluta rätta element, då det inte är ett liveframträdande, så tycker jag att Hughes lyckas fånga magin, vilket inte alls är en självklar sak med någonting som är mer än bara musik. Tankarna går onekligen mot Gud då jag lyssnar på skivan, och det är väl egentligen det som är hela poängen.

Tim Hughes har lyckats med att samla de kändaste låtarna han åstadkommit under sin 15-åriga karriär. All glory är väl egentligen den enda låten jag inte kan låta bli att sakna, men annars känns skivan rätt komplett.
Man orkar inte lyssna på skivan hur mycket som helst. Långt ifrån. Men det är en skiva man ändå ständigt återkommer till. Varför? Den blir aldrig inaktuell. Om Gud är tidlös så är också sången till honom tidlös och därför går det inte att bli trött på den, fastän det ibland känns som det absolut tråkigaste man bara kan hitta i musikväg. Men det är trots allt frågan om så mycket mer.

Artist: Tim Hughes
Titel: The ultimate collection


Borgå stift. Rekrytering, stiftsgeografi och äktenskaplagen stod på agendan när alla Svenskfinlands präster samlades i Åbo denna vecka. 28.9.2016 kl. 09:27

asylpolitik. Prästerna i Borgå stift uttrycker sin oro över hur asylsökande och papperslösa bemöts av myndigheterna. 27.9.2016 kl. 14:20

religion. Så svarade Karen Armstrong på den göteborgska taxichaufförens kommentar att religionerna är ansvariga för alla krig i världen. 27.9.2016 kl. 11:47

Kyrkpressen. Kyrkpressen utlokaliserar sin redaktion till Åbo för att kunna vara med när alla Svenskfinlands präster träffas i Åbo i veckan. 26.9.2016 kl. 13:02

profilen. När Håkan Sunnliden slår upp ögonen vet han inte om han är levande eller död. Av jeepen eller av medresenärerna syns inte ett spår. Jeepen har störtat ner i ravinen. 23.9.2016 kl. 13:45

asylpolitik. De sex kyrkoherdarna i Esbo uttrycker i ett öppet brev till statsministern sin oro över hur bemötandet av asylsökande förverkligats i Finland. 22.9.2016 kl. 15:00

teater. Dennis Nylund gör en monolog som inte är någon enmansshow. 22.9.2016 kl. 14:09

Bok. Håret kommer oss så nära. Vad är du redo att betala för ditt? Sofia Torvalds har läst Maria Antas bok om hår. 22.9.2016 kl. 10:57

teater. Aldrig tidigare, inte under 56 år, har det satts upp en pjäs av Astrid Lindgren på Unga teatern. 22.9.2016 kl. 08:00

Kyrka. Den nybildade rörelsen Feministinen kirkko (den feministiska kyrkan) har skrivit ett öppet brev till biskoparna. 20.9.2016 kl. 15:12

Samvaro. Vi har levt under ”de talandes tyranni” tillräckligt länge, nu är det dags att värdesätta tystnaden igen. Det säger den danska psykoterapeuten och prästen Ilse Sand. 15.9.2016 kl. 10:39

Svenskfinland. Personer med dåligt omdöme har ibland fattat felaktiga beslut. Det kan Lina Laurent och Annica Lindström sluta sig till i första numret av Amos arv. 6.9.2016 kl. 16:07

profilen. Journalistiken har tagit Peter Fellman till de stora arenorna. Han brinner för sitt jobb men vet att livet är så mycket mer än titlar.– Min tro hjälper mig att se saker i rätt perspektiv. 6.9.2016 kl. 15:34

film. Över de bländande vackra skärgårdslandskapen faller snart en mardrömslik ridå. Kyrkpressens recensent har sett filmen Djävulens jungfru. 6.9.2016 kl. 14:00

radio. Från och med den 1 september hörs inte längre klockringning på lördag klockan 18 i Radio Vega. 5.9.2016 kl. 13:18

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07