Vad jag kan utantill

Min lista är plågsamt kort. Några diktfragment av Edith Södergran. En dikt av Runeberg (Den enda stunden), och den bara för att det är så roligt att föreställa sig att den handlar om en älg. Hur gick det sen och Vem ska trösta Knyttet.

Knappt något ur Fänrik Ståls sägner.

Välsignelsen. Fader vår. Trosbekännelsen. Väldigt lite ur Bibeln. De sista raderna i Kafkas Processen. (På finska.) Bitar av Kattresan.

Olof Lagercrantz skriver i sin bok Om konsten att läsa och skriva om barnkalas där han brukade lära ut sin morfar Hugo Hamiltons nonsensverser: ”En gammal mara / uti Sahara / åt korv med sked  …”

De läste versen tills alla kunde den. Åratal senare kunde han stöta på barnen som nu blivit vuxna, och blir mött med: ”En gammal mara …” Det vi kan utantill förenas oss.

I koncentrationslägren överlevde många själar genom att minnas tillsammans, genom att återkalla böcker, verser och matrecept.

Jag föreställer mig själv inspärrad någonstans där det inte finns en dator att googla fram nånting på, ingen bok att bläddra i. Vilka rader skulle jag mumla fram för att styrka mig själv och andra?

Från mjölkbutiken klockan fem ett litet mumintroll gick hem.
Katten sade: Jam, jag är snäll och tam.
Jag tror på Gud fadern, den allsmäktige.
Du sökte en kvinna och fann en själ.

Är det faktiskt nog?