Eva Kuhlefelt är diakon. Men hon började som litteraturforskare.

Eva Kuhlefelt var litteraturforskare och flyktingaktivist – och nu diakon: "Min väg till kyrkan var lång"

diakoni.

När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan,

19.1.2026 kl. 10:00

Eva Kuhlefelt, 47, hör till dem som i dag byter bransch och i mogen ålder blir diakoner. Hon är doktor och tidigare projektforskare i litteraturvetenskap. Vägen in i diakonin gick via frivillig- och senare flera års heltidsarbete med asylsökande och flyktingar. Hon minns morgonen 2018 då hon först ordnade nöd­inkvartering åt ytterligare en flyktingfamilj, och sedan mejkade sig hastigt för att gå och försvara sin avhandling om författaren Hagar Olsson.

Vigd till diakon i Borgå domkyrka på trettondagen. Hur kändes det?

– Stämningen där framme vid altaret är väldigt intensiv. Jag som har en helt annan bakgrund, och ingen kyrklig förankring över huvud taget, kände det stort och omtumlande. Jag visste inte heller riktigt hur jag skulle förbereda mig för det. Men vid en julfest mötte jag en erfaren präst som sade att ”det är Gud du möter där vid altaret”. Och i den stunden, den 19 december, blev det enklare att hantera nervositeten.

Du jobbade inom diakonin redan innan, men den gröna skjortan får du ha på dig först nu?

– Det är andra dagen nu... Ett smycke och ett tjänstetecken får man också bära först när man har blivit vigd till ämbetet.

Du blev medlem i kyrkan rätt så nyligen. Hur kom du till tro?

– Jag vill inte använda uttrycket ”komma till tro”. Det är sant att jag blev döpt för två och ett halvt år sedan, våren 2023. Många utgår då från att när man blir döpt som vuxen har man också kommit till tro som vuxen. Det har jag inte gjort. Jag har haft en väldigt barnslig och fundamental gudstro så länge jag kan minnas, från lågstadieåldern.

Gick du i kyrkan ändå?

– Nej. Mina föräldrar skrev ut sig ur kyrkan på sextitalet så jag är inte uppvuxen i ett aktivt kyrkligt hem. Och jag har alltid haft utmaningar med kyrkans linje i människorättsfrågor, och tror att jag har följt den utvecklingen mera än många i kyrkan. Det här har tagit mig 30 år. Det var en lång väg till kyrkan för mig.

Vad har ditt flyktingarbete betytt för dig?

– År 2015 höll jag på med min doktorsavhandling och var inte bunden av arbetstid som and­ra. När Röda Korset öppnade en förläggning här i Raseborg så kom det, någonstans ifrån, att jag skulle åka dit som frivillig. Det var då Gud kallade mig första gången. När jag ser tillbaka nu tänker jag så. Så började bussarna med flyktingar komma; det var en ganska kaotisk tid.

Sedan stannade jag kvar ett år och arbetade framför allt med barnfamiljer, blev småningom expert på papperslöshet och jobbade hos Röda korset i sex år.

När Ryssland startade sitt anfallskrig i februari 2022 var vi ganska många aktivister som upplevde att det blev ett slags bearbetning av allt som hade hänt efter 2015. Ukrainarna togs emot på ett annat sätt än andra asylsökande hade tagits emot.

Jag tänkte då helt pragmatiskt att om jag ska fortsätta arbeta med att hjälpa människor i nöd, så behöver jag någon kraftkälla som är synlig och erkänd, någonting som bär mig. Så i november 2022 bestämde jag mig för att anhålla om medlemskap i kyrkan, i min längtan efter ett sammanhang, en församling. Nu var det dags.

Karis (i Raseborg) är din hemort. Har du sett nya sidor av den som diakon?

– Jag har under det senaste åren arbetat huvudsakligen i Helsingfors och Åbo och har en tydligare uppfattning om Raseborg nu som en stad med två ansikten. Vi har det ganska privilegierade Raseborg och – den här and­ra sidan. Ett samhälle som på många sätt blomstrar kan bli en ganska plågsam kontrast när man upplever att man borde vara perfekt och så är man inte det.

Vilka nya behov möter du här?

– Allt fler människor i arbetsför ålder är i arbetslivet men får ändå inte får ekonomin att gå ihop. Allt fler faller mellan stolarna. Det viktigaste vi borde göra nu är mera uppsökande arbete; vid vårdinrättningar, i skolor men också i hemmen. Målgrupperna förskjuts, och vi måste ha fokus på dem som faktiskt behöver oss allra mest.

Text och foto: Jan-Erik Andelin


NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet i Borgå stift har beslutat om förändringar som påverkar församlingarna i stiftet. 20.11.2024 kl. 13:07

betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

betraktat. Det är en helt vanlig lördag förmiddag när vår 8-åring mitt i allt filosoferar över livet: ”Pappa, kommer du att finnas kvar när jag är 18?” 3.11.2024 kl. 18:37

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34

Alla helgons dag. Svenska Yle sänder en ljuständning på alla helgons dag. 1.11.2024 kl. 12:26

HJÄRTINFARKT. Hjärtinfarkten i slutet av september kom utan förvarning. Kyrkoherde Tomi Tornberg är bara 44 år men anpassar sig nu till ett liv med hjärt- och kärlsjukdom. – Jag har fått lära mig att ingen är oersättlig. Nu äter jag samma mediciner som mina äldre församlingsbor. 30.10.2024 kl. 08:00

Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

musik. Marcus Granfors magnum opus föddes ur en separation – som landade i ett äktenskap. Han är en rektor från Vasa, men också frontfigur för The Heartbeat Band. Ett band som spridit vackert vemod sedan 2013. 9.10.2025 kl. 11:44

ledarskap. Som direktör vid en marknadsföringsbyrå gick Niklas Anderssons liv på höga varv. Sedan kom coronapandemin. Sedan frågade hans mopedgrabb därhemma om inte de skulle gå på Alphakurs tillsammans. 7.10.2025 kl. 15:58

diakoner. Borgå stifts biskop Bo-Göran Åstrand vigde igår nya medarbetare till kyrkans tjänst. 6.10.2025 kl. 11:41

LIVSFÖRVANDLING. Trygve Stålstedt växte upp med en alkoholiserad far. När han var vuxen och fick egen familj blev han själv alkoholist. Nu är han nykter och lever sitt andra liv. – Jag vet att människor kan förvandlas, men förvandling är skrämmande. 2.10.2025 kl. 15:01

BISTÅND. USA och flera stora europeiska länder skär i biståndet. Det leder nu till att KUA får se över hur många man har råd att ha på huvudkontoret i Helsingfors. 2.10.2025 kl. 11:54