De senaste tio åren har för skådespelaren Cecilia Paul varit en intensiv, tung och omtumlande resa som nu gestaltas i den ordlösa föreställningen ren_essens.

Skådespelaren Cecilia Paul: ”Jag vill inte längre förminska mig”

PERSOLIGT.

Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras.

14.1.2026 kl. 10:12

Allt började kanske med hennes tredje graviditet för ungefär elva år sedan.

– När jag väntade min dotter – jag visste inte då än att det var en flicka – blev jag plötsligt jättemedveten om den katolska kyrkans patriarkala strukturer, som jag inte tänkt på tidigare.

Cecilia Pauls farfar konverterade till katolicismen, och hennes pappa och hans bröder har varit aktiva och bärande församlingsmedlemmar i katolska kyrkan i Finland. När hon växte upp gick familjen i kyrkan varje söndag.

– När min dotter sedan skulle döpas riktade prästen allt han sa bara till min man. Jag fick rollen av den heliga modern som tar hand om hemmet. Och när något dokument skulle undertecknas sa jag till min man: Har du en penna? Då sa prästen att min man ska skriva på först.

Hon krympte ihop till ett russin och kände: så här kan jag ju inte göra, klart det är min man som ska skriva på först. Men hennes man sa: Du ska skriva under, här är pennan.

– Men den där känslan var så bekant för mig: att jag ska hålla mig i bakgrunden och förstå min plats, herrarna sköter om allt. Efter det blev jag väldigt medveten om att det här är något jag måste jobba mig bort från.

Samtidigt bar hon på ett annat tungt arv: en cancergen som gjorde att risken för bröst- och äggstockscancer var hög. Också det arvet var hon tvungen att ta itu med.




Cecilia Pauls uppväxt i den katolska kyrkan får plats på scen.



Om att hitta sin essens

Redan för elva år sedan stod Cecilia Paul i kö för att operera bort äggstockarna.

– Men sedan började jag läsa på om vad det handlar om och förstod att även om man bär på en cancergen så krävs en trigger för att cancern ska bryta ut. Den kommer inte från ingenstans.

Då började hon medvetet jobba på att våga ta plats, hitta sin essens och förstå vad hon mår bra av. Hon sa så småningom upp sig från Svenska teatern, där hon kände att hon inte kom till sin fulla rätt.

– Jag gjorde allt för att inte behöva gömma mig och göra mig mindre än vad jag är. Mitt temperament kommer från min holländska mamma: rättframt och spontant. Jag känner att jag gjort mig mindre hela mitt liv, både på grund av min katolska uppfostran och på grund av den finländska, mer inbundna kulturen.

Hon började gå i terapi.

– Jag har alltid älskat att se målarfläckar på folks kläder, att gå på konstutställning och vara i konstnärers arbetsrum. Min terapeut sa: Varför målar du inte själv? Jag svarade att det leder ju ingenvart ändå. Hon sa att det kunde leda till välmående och lycka för mig själv. Och jag var: vah?

Sedan dess har hon målat och ritat – och numera gör hon också keramik.

– Det är de stunderna då ingen stör mig. När jag läser och jobbar stör barnen mig hur mycket som helst – men när jag målar förstår de att det är heligt.


En knöl i bröstet

För några år sedan förlorade hon sin kusin i självmord. Samtidigt gjorde hon på Lilla teatern föreställningen Min fantastiska väninna, som gjorde att hennes egen kamp med katolska kyrkan kom henne väldigt nära. Sedan upptäckte läkarna ett myom i hennes livmoder. Det opererades bort, och samtidigt avlägsnades äggstockarna på grund av cancerrisken. Fem veckor senare upptäckte hon en knöl i sitt bröst.

Hon blev allvarligt sjuk i cancer och genomgick åren 2023–2025 vård och cellgiftsbehandlingar och flera stora operationer.

– Under sjukdomstiden upplevde jag verkligen att man kan vara andlig och troende fast man inte hör till en kyrka. Jag har aldrig upplevt ett så starkt ljus och kärlek och närvaro som jag kände när jag var sjuk – och en känsla av att vi alla är kopplade.

Det var också en period då hon tvingades börja hushålla med sin energi.

– Vem vill jag ge den åt? Vad får jag energi av? Vad äter upp min energi? Jag eliminerade allt som fick mig att må dåligt. Jag var tvungen att lyssna på mig själv för att överleva.

Hon lämnade sociala medier och slutade läsa nyheter. Hon var ute i naturen varje dag. Hon mediterade.

– Jag dansade omkring i korridorerna på sjukhuset med min droppställning när jag fick cellgifter. De sa: Vilken rörlig patient!

– Men jag ville inte sitta i den där stolen som ett offer. Jag ville inte ens kalla cellgiftet för gift. Jag tänkte i stället att det här är det som rensar ut dåliga saker ur min kropp: nu ska jag rensa ut allt som vi burit på i min familj i generationer.

Några dagar efter behandlingen gick hon alltid i bastu för att svettas ut allt, och sedan i kallbad för att skölja bort det.

– Det har verkligen varit en resa. Det känns att jag burit på så många generationers trauma. Det känns att de här grejerna inte är mina egna – nu måste jag programmeras om för att inte föra det vidare.


Vad av denna resa kan andra människor se hos dig?

– Inte så mycket. Det mesta har skett på insidan. På djur ser man förändringar så tydligt när de byter skepnad. När en kräfta byter skal gömmer den sig. Fjärilen blir larv och puppa och sedan fjäril. Och det syns.

På oss människor syns förvandlingen sällan utåt.

– När jag blivit frisk från cancern var det en så svår känsla att inse att jag själv var helt förvandlad men att ingen annan var det, och världen var likadan som förr – fast ännu värre.

– Det var en kris för mig – att vad var det för idé att jag räddades till livet? Men det handlar också om att landa i nuet. Jag är övertygad om att vi alla kan påverka världen som de vi är, att varje liten god handling spelar en roll.

Många saker är subtila, små tecken på hennes förvandling.

– Jag har numera svårt för starka lukter för det känns att lukten försöker täcka över något annat. Om det är smutsigt har jag svårt att jobba. Jag klarar inte längre av polyester. Jag har alltid varit jättekänslig, men för att överleva har jag tvingats bygga en massa skal. När jag blev sjuk försvann alla skal. Håret försvann ju också: min skörhet och sårbarhet blev så tydlig.

Kärlek, känner hon allt tydligare, är grunden för allt.

– Kärleken ska vi nosa efter som en hund som nosar efter lukter. Och om vi får en sinnesförnimmelse som lockar oss, något vi vet att långsiktigt får oss att må bra, då ska vi följa det spåret. Vi måste nosa efter det och orka göra det. Att vinterbada – det är jättejobbigt i början. Men efteråt är det sådan eufori, ett sådant lyckorus. Allt som får dig att må bra är inte lätt.


Vems liv lever du?

Också Cecilia Pauls pappa vet numera att hon lämnat katolska kyrkan. Det har varit svårt för honom, men som hennes terapeut sa till henne: vems liv lever du, hans eller ditt eget?

Hon har också lärt sig att alla svåra saker inte måste redas ut genast.

– Det här får ta sin tid. Man behöver inte reda ut allt och prata ut om allt direkt: om vattnet är väldigt grumligt så ser man ju ingenting. Låt det lägga sig och tala om det sedan.

När hon var sjuk skulle hennes bröst rekonstrueras, vilket krävde flera stora operationer. Efter två av operationerna vilade hon hemma hos sina föräldrar, som tog hand om henne.

– Jag har varit mittenbarnet som aldrig fått föräldrarnas hundraprocentiga uppmärksamhet. Det var galet att få uppleva det vid 40+ – och det var underbart helande. Om jag gick på promenad ringde pappa mig efter en halv timme och erbjöd sig att komma efter mig med bil.

Och det grumliga har så småningom blivit mindre grumligt.

– Jag har vågat säga till min pappa att för mig som kvinna är det svårt att acceptera att kvinnor i katolska kyrkan inte har samma rättigheter som män, och att män bestämmer över kvinnors huvuden. Det handlar inte om att jag inte skulle tro att det finns något större än vi.


Cecilia Paul och ”ren_essens”

– En ordlös föreställning som gick på Siriusteatern vecka 3 och återkommer till repertoaren senare.

– Arbetsgruppen: Koncept, manus, regi & på scenen: Cecilia Paul. Koreografi och co-regissör: Meri Pajunpää. Ljus, rum och grafik: Tuomas Honkanen. Ljuddesign: Hanna Mikander. Kostym: Tina Kaukanen. Producent: Cecilia Paul & Paul Olin.

– Om kostymer: Designbutiken Vimma ställde upp med kassvis med kläder.


FÖRESTÄLLNINGAR:

To 15.1 Premiär - 19.00Lö 17.1 16:00

Text och foto: Sofia Torvalds


KYRKOMÖTET. Ombuden Ulla-Maj Wideroos, Patrik Hagman och Rolf Steffansson har meddelat att de inte ställer upp för omval när ett nytt kyrkomöte ska väljas i februari. Kyrkpressen bad dem sammanfatta de senaste fyra åren och slutsatsen blev – det går kanske framåt, men framför allt går det långsamt. 20.11.2023 kl. 13:11

HÖSTDAGARNA. I år reste hela 600 ungdomar från olika håll i Svenskfinland till Höstdagarna i Toijala. Elis Storsjö från Mariehamn var en av dem. 20.11.2023 kl. 12:54

KYRKLIGA VAL. Kandidatnomineringen inför kyrkomötesvalet och valet av stiftsfullmäktige avslutades i onsdags. Här följer en preliminär sammanställning av listorna och kandidaterna. 17.11.2023 kl. 16:10

ETT GOTT RÅD. Då artisten Jukka Leppilampi var 20 år hittade han de vägar i livet som han traskat på sedan dess. Han ångrar nästan ingenting. 16.11.2023 kl. 11:42

sibbo. Sibbo svenska församling har fyra manliga medarbetare, och alla är duktiga sångare. De bildar kvartetten Vaneo, och nu övar de inför julkonserter i Sibbo gamla kyrka. 15.11.2023 kl. 16:08

RELIGIÖST TRAUMA. Hon har vuxit upp i en religiös miljö, där hon utvecklade en posttraumatisk stress. Men trots att hon försökt har Jennifer Granqvist inte förlorat sin tro. Tvärtom – tron har blivit starkare. 15.11.2023 kl. 15:17

KYRKOMÖTET. Den 6 till 10 november har kyrkomötet sammanstrålat i Åbo. Rolf Steffansson är ett av de ombud som varit på plats under sittande kyrkomötets sista plenum. 10.11.2023 kl. 12:04

ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20

Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

NY PÅVE. När Emil Anton fick veta att amerikanen Robert Francis Prevost valts till ny påve blev han så förvånad att han blev stum. – Man jag tror att han kan bli en påve som förenar katoliker, säger Anton, som är finländsk katolik, teologie doktor och författare. 9.5.2025 kl. 13:31

SAMKÖNADE ÄKTENSKAP. Kyrkomötet nådde inte tre fjärdedelsmajoritet bakom biskoparnas kompromissförslag. 8.5.2025 kl. 16:54

MÄNNISKOMÖTEN. Robin Nyman är som bäst på väg att baxa en bastu genom Europa för att nå Basel den 17 maj där humorgruppen KAJ från Vörå ska delta i Eurovisionen. 8.5.2025 kl. 13:26

kyrkostyrelsen. 57-årig kyrkoherde från Uleåborg med ovanligt mångsidig erfarenhet inom kyrkan blir ny högsta chef för Kyrkostyrelsen och dess 300 anställda. 7.5.2025 kl. 09:58

ESTLAND. Estland hör till Europas mest konfessionslösa länder. Endast 29 procent av Estlands befolkning har en religiös övertygelse, uppger Estlands statistikcentral. Bland estlandssvenskarna har kyrkan en etablerad ställning. 6.5.2025 kl. 14:15