I skolan var Erkki Päivärinta inte särskilt intresserad av historia.
– Men när Ingå kyrka renoverades och golvet under brudrummet togs bort hittade vi gamla kistor och andra saker. Då väcktes min nyfikenhet och intresse. Vad har hänt här egentligen?
Ingå församlings början sträcker sig så långt tillbaka som till 1100-talet, och delar av dagens gråstenskyrka är från den tiden. Sin nuvarande form med målningar fick kyrkan i slutet av 1400-talet.
Vad är det som är speciellt med Ingå kyrka?
– Hela interiören. Den berättar om hur kyrkan en gång var en del av maktspelet mellan Sverige, Tallinn och Danmark, kampen om makten över Östersjön. Alltså lite som i dag, säger han med glimten i ögat.
Vilket är det mest speciella föremålet i kyrkan?
– Det finns många värdefulla föremål, men två är alldeles speciella. En av dem är dödsdansen på norra väggen. Den målades på 1500-talet, men motivet har sina rötter i 1300-talets Europa, då pesten härjade. Under medeltiden var döden en naturlig del av livet, lika självklar som födelsen. Dödsdansen var en slags uppvisning under gudstjänsterna, där man blev påmind om livets förgänglighet.
– Det som gör Ingås målning unik är att den är den enda dödsdans som har gjorts norr om Östersjön. Ingen annan kyrka i Finland, Sverige eller Norge har något liknande.
Den andra stora skatten i Ingå kyrka är Kristusfiguren på altarkrucifixet.
Kyrkan har blivit plundrad flera gånger men ingen har vågat ta Kristusfiguren.
– Den tillverkades på 1300-talet i Lübeck. Det är kyrkans äldsta bevarade föremål. I de flesta medeltida kyrkor finns många helgonstatyer, men här finns inga kvar. Jag tror att det beror på att danskarna använde kyrkan som fästning på 1500-talet. De behövde virke till uppvärmningen, och då gick mycket förlorat.
– I början av 1700-talet, under Stora ofreden, tog ryssarna tog kyrksilvret och andra värdefulla föremål. Det som fanns kvar brändes antagligen upp.
Barnens skyddshelgon
Ingå kyrka är tillägnad sjöfararnas och barnens skyddshelgon, Sankt Nikolaus.
– Det finns en stående gravsten på vänstra väggen över greve Joachim Löwenhaupt. Joachim dog som barn, endast två och ett halvt år gammal. Hans gravsten fanns på golvet vid koret men flyttades till sin nuvarande plats vid renoveringen 1840.
Erkki Päivärinta har skrivit en skrift om Ingå kyrka och dess spännade historia. I slutordet berättar han varför han ville skriva om kyrkan och dess historia.
– Jag vill att barnen i Ingå ska bli nyfikna på sin egen historia och att vuxna ska kunna stöda dem i det.
Du är aktiv i församlingen. Vad är det värdefullaste du har gjort?
– Jag har suttit i kyrkorådet många år, men det som betydde mest för mig var nog att leda söndagsskolan. Det kändes viktigare än alla möten i kyrkorådet.
– En kvinna, nu över femtio, kom fram till mig och berättade att hon gått i min söndagsskola när hon var liten. Då märker man att det man gjort faktiskt haft betydelse.
Vad betyder kyrkan och församlingen för dig?
– Jag går i kyrkan ganska regelbundet. Gemenskapen är det viktigaste, att man får vara tillsammans. Församlingen är Kristi kropp som samlas och delar livet. Vi ordnar också en ”kara”-brunch en gång i månaden i Diakonihuset. Människor kommer bara för att träffas. Jag tycker det är viktigt att tröskeln är låg, så att alla vågar komma.
