Inte ens inför ett allvarligt krigshot, eller ens när det är krig, får vi överge diskussionen och etik och värderingar, anser biskop Kaisamari Hintikka från Esbo stift. Hon är en av de biskopar som har drivit arbetet med ett biskopsbrev om fred.
Arbetet med biskopsbrevet inleddes för några år sedan på grund av det ryska anfallskriget på Ukraina som enligt henne låg verkade ligga högt på i människors, och även biskoparnas tankar.
"Vi behöver kunna diskutera till exempel ett berättigat, rättfärdigt försvarskrig mångsidigt, utan att man ögonblickligen tänka att det är ofosterländskt. Och det här redan i fredstid", säger hon i ett pressmeddelande från kyrkan.
"Fred är också inre frid"
I det nya biskopsbrevet Kallelse till fred vill biskoparna, i sitt tredje biskopsbrev i ordningen, sätta sitt avtryck i den allmänna debatten som i allt högre grad handlar om krigsförberedelser och upprustning.
I biskopsbrevet resonerar biskoparna om fred och frid som en "levande process", både ett inre och ett yttre tillstånd. Biskoparna betonar att också det berättigade kriget är problematiskt ur ett kristet perspektiv och att rustningskostnader kan urholka välfärdsstrukturer. De uppmanar alla att vara fredsbyggare i sin vardag.
Den andra av de två biskopar som har lett arbetet med att bereda biskoparnas offentliga brev, biskop Matti Salomäki från Lappo stift påminner om att fred är en harmonisk ordning som förutsätter mänskliga rättigheter och demokrati.
I brevet ser biskoparna fred som Guds vilja, och krig. Också ett rättfärdigt krig står i strid med det, anser de. De utmanar kyrkan och samhället att reflektera över vapenrustningens etik hur den i sin tur påverkar det ordnade välfärdssamhället.
