Trots att Mira är borta och Gustaf lever ensam upplever han att hans tro blivit starkare. – Jag börjar varje dag med en bön som jag lärde mig av en präst i församlingen när jag blev ensam: Jesus Kristus, du har friköpt mig i dopet och du har kallat mig att vara din lärjunge.

Jesus bär Gustaf Sandström efter att dottern försvann

Personligt.

Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller.

11.8.2025 kl. 14:44

En vårvinternatt för två år sedan samtalar Gustaf Sandström med sin dotter Mira på terrassen utanför hemmet i Nykarleby.

– Hon hade kommit hem på besök. Hon talade om yin och yang och om det mörkaste. Den natten så sa jag att åt henne att nu har jag slutat vingla. Nu väljer jag en väg och det är Jesus, berättar Gustaf.

Innan den natten hade Gustaf haft en upplevelse i en dröm där Jesus uppenbarade sig i form av lilla Jesus.

– Kort därefter läste jag en bok av Kyung-sok Shin i finsk översättning, Jään luoksesi. Den är inte kristen, och jag hade ingen aning om att jag skulle träffa lilla Jesus i boken. Det hjälpte att övertyga mig.

Lilla Jesus existerar inte egentligen som begrepp i kristendomen men ändå dyker han upp i både i drömmen och boken.

En annan stark upplevelse hade Gustaf på Kreta i september 2018.

– Då läste jag om Paulus när han seglade förbi Kreta. Som seglare förstod jag att Paulus åtminstone inte ljugit. Hade han inte varit där hade han inte skrivit på det viset om seglandet och problemen. Tidigare funderade jag ofta på hur jag ska kunna tro det som någon har skrivit i Bibeln. Fanns det här på riktigt eller är det bara någon som hittat på en historia?

Gustaf Sandström är född i Larsmo som tredje barnet i en syskonskara på sju.

– Vi fick ofta förtydliga att vi inte är laestadianer. Men det är sanning med modifikation. Vår farmor lär ha gått på laestadianernas möten.


Franciskuskorset som Gustaf Sandström bär runt halsen fick han nyligen av en svensk präst som hörde hans vittnesbörd. Prästen hade burit det i 25 år.



Mostrarna gav barnatron

Som barn gick han i söndagsskola i Inremissionshemmet.

– Jag har haft en barnatro hela livet. Den har jag fått av mina mostrar, i synnerhet Ethel, Göta och Else.

Ethel Witting-Chow var missionär och jobbade med heroinmissbrukare i Hongkong. När hon första gången kom hem från Hongkong fick Gustaf en kamera av henne, en Minolta A5. Den har han fortfarande kvar.

– Någon sådan kamera fanns inte här. Tydligen var jag intresserad av fotografering redan då. Det intresset tog fart när Ethel kom med kameran.

Gustaf hade samlat på Coca-Cola korkar i hopp om att en dag få tillräckligt många för att skaffa en Agfa Rapid-kamera, även kallad Coca-Colakameran. Minoltan var betydligt vassare.

– Hos oss drack vi inte Coca-Cola så jag uppnådde aldrig målet. Jag sökte korkar vid kiosken nära skolan men det gjorde också andra.

Fotografering blev Gustafs födkrok. Både som fotograf och som försäljare. Han var en av grundarna till fotoaffären Bildström i Nykarleby våren 1981.

När Svenska Yrkeshögskolan sökte en fotolärare 1998 fick han det jobbet.

– Där jobbade jag ganska precis tio år men då började jag höra att skolorna skulle slås ihop. En sommar då jag tänkte hur jag ska orka hörde jag att det behövdes en inhoppare på flyktingförläggningen i Oravais. Där var jag nästan tio och hade hand om ensamkommande barn. Där fick jag se mycket av islam, både gott och mindre gott.

I samband med att han skulle gifta sig blev de dåligt bemötta av en församlingsanställd. Mötet verkade avskräckande på dem båda.

– Men jag ville ändå tro på högre makter. Jag sökte för jag ville förstå på något vis.

Redan som tonåring var han intresserad av ufon, klärvoajans, zenbuddism, schamanism, new age och drömtydning.

– Det var så fascinerande. Jag har haft drömmar om allt möjligt som jag kopplade mina upplevelser till. Det har varit svårt för familjen och barnen att veta var Gustaf står.


Dottern nära i tankarna

Under samtalet nämner Gustaf ofta sin dotter Mira. Ibland stiger han upp från köksbordet och återkommer med en tavla, en hatt eller något annat föremål som påminner honom om henne.

– Men nu talar jag om Mira igen. Hon ligger så nära i mina tankar. På något vis var hon avgörande för att jag gick till Jesus för att få hjälp.

Mira genomgick könsbyte och blev man men började sedan tvivla på att hon gjort rätt beslut.

När Mira försvann i Tammerfors den 21 november 2024 var hon officiellt kvinna igen.

– Den kvällen hittades hennes ryggsäck på bryggan i Näsijärvi. I ryggsäcken finns hennes pengar och pass. På ledstången hängde handduken.

Dagarna efter skriver Gustaf i sin dagbok att han tydligt såg Miras ansikte lugnt vilande i vattnet: ”Jag förstod att du är befriad från all ångest, du är med Jesus, han ger dig Mira och mig frid.”

– Men då dykare, robotar och drönare sökte efter henne i sjön utan framgång började jag hoppas att hon lever och har arrangerat sin drunkning.

Mira var van att simma i kallt vatten.

– Hon brukade simma i älven här i Nykarleby. Hösten 2022 simmade hon över till folkhögskolan och blev sittande på en sten. Någon sågpå henne att hon inte klarar sig själv. Då kom ambulansen och tog henne med sig till mentalsjukhuset i Vasa. Det var det inte första gången. Antagligen kände Mira sig våldsförflyttad.

När hon blev utskriven ville hon börja om någon annanstans. Gustaf följde med henne till Tammerfors för att söka lägenhet.

– Hon hade en fix idé att gå en kurs i new age där som kostade 4 000 euro. Hon samlade pengar till den i flera år.

Mira gick ut en caféskötarkurs med goda rekommendationer och räknade med att få ett caféjobb.

– Då var hennes liv under kontroll. Men hon slocknade då hon av olika orsaker inte fick jobbet.


Tron på Jesus det viktigaste

På Gustafs köksbord står en liten kopia av Thorvaldsens Kristusstaty som han ärvt av moster Göta. Statyn bär nu Gustafs vigselring på sina axlar. Trots att Mira är borta och Gustaf lever ensam upplever han att hans tro blivit starkare.

– Jag börjar varje dag med en bön som jag lärde mig av en präst i församlingen när jag blev ensam: Jesus Kristus, du har friköpt mig i dopet och du har kallat mig att vara din lärjunge. Jag ber varje morgon för Mira och många andra. Så läser jag dagens verser ur Dagens Lösen.

Under ett år gick han varje nästan varje söndag i kyrkan. Nu har det varit glesare med det.

– Om jag tidigare flackade på mellan olika religioner så har jag nu varit med i olika kristna sammanhang. Sen har jag stöd av min syster Eva och Boris, hennes man. Jag tror inte man måste hålla sig i någon viss kristen fålla – det viktiga är att verkligen tro på Jesus.

Han har hittat en artikel där psykiatern som jobbade med Mira inför hennes operation ställer sig skeptisk till könskorrigeringar på unga.

– Nu anser hon att forskningen som ligger till grund är helt fel. När jag nämnde det för Mira var det ingen nyhet för henne. Mira var aldrig bitter på läkarna. Inte heller på att vi inte stoppade henne. För hon sa att det skulle vi ändå inte ha kunnat göra.

Nyligen hörde Gustaf Staffan Hellstrand live. Han berördes starkt låten Lilla fågel blå:

”Och jag kan bara säga: Kom tillbaks. Den här världen är så underbar. Kom tillbaks.”

– Hon ville att hela världen skulle vara underbar. Vi tror att Mira har det bra där hon är. Men kom tillbaka. Världen kanske blir underbar. Men just nu känns den inte riktigt så.


Fotnot: Miras kropp hittades vid Ristiniemi i Näsijärvi den 12 juli av en person som rastade sin hund. Den här intervjun gjordes innan Mira hittats.

Text och foto: Johan Sandberg


pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28