Återväxten är tryggad i den svenska församlingen i Tallinn.

”Det finns ett sug efter kyrkliga traditioner i Estland”

ESTLAND.

Estland hör till Europas mest konfessionslösa länder. Endast 29 procent av Estlands befolkning har en religiös övertygelse, uppger Estlands statistikcentral. Bland estlandssvenskarna har kyrkan en etablerad ställning.

6.5.2025 kl. 14:15

Det sprudlar av liv på Riddaregatan i gamla stan i Tallinn (Reval). S:t Mikaels svenska församling har lockat till sig ett tjugotal barn som går i söndagsskola i samband med Kyrkpressens besök.

Vid ett av borden invid sakristian pågår läxläsning. Vid ett annat bord förlustar sig barnen med mobilspel. En halv timme senare står de små liven andäktigt i samlad tropp vid entrén till kyrksalen.

– Det finns ett sug efter traditioner i det här landet. Estland blev berövat på sina kyrkliga traditioner under den sovjetiska ockupationen och nu pågår återuppbyggnaden, säger Patrik Göransson, kyrkoherde för S:t Mikaels församling.

Göransson är född och uppväxt i Sverige, men har varit kyrkoherde för den svenska församlingen i Tallinn i över två decennier. De första skriftliga källorna om den svenska församlingen i Reval är från 1531. I dag har församlingen cirka 400 medlemmar. De flesta av dem är estlandssvenskar.

– Vi har fler dop än begravningar i vår församling. Återväxten är stabil. Varje gång en äldre församlingsmedlem dör och det ordnas begravning träffar jag den avlidnas yngre släktingar. En del av dem vill engagera sig i vår församling, säger Göransson.


Revitalisering och minnesvård

Till skillnad från nuvarande sedvänjor i Finland och Sverige kan en estnisk begravning ta flera dagar i anspråk.

– Vi har förrättningar enligt det gamla konceptet med kistläggning och riter som hjälper de anhöriga att hantera sorgen. Det inbegriper välsignelser och andakter såväl i hemmen som i kyrkan. Då lär man känna folk.

Revitaliseringen av det kyrkliga livet på svenska i Estland kretsar bland annat kring återuppbyggnaden av kapell, kyrkor och prästgårdar som förstördes av den ryska ockupationsmakten 1940–1991.

– Vi har jobbat hårt med att renovera kapellen på Stora Rågö och Nargö. Vår församling är därtill aktiv på Ormsö och Runö, i synnerhet under sommarhalvåret.

Patrik Göransson har axlat rollen som en estlandssvensk kulturbärare. Han håller en lång rad kyrkliga förrättningar i den estniska arkipelagen, besöker församlingsmedlemmar i förskingringen och har en central funktion i samband med till exempel Olofsdagarna på Ormsö och den estlandssvenska sång- och dansfesten i Hapsal.

– Vi återställer kyrkogårdar som vandaliserades under det sovjetiska väldet. Arbetet går ut på att fastställa vem som äger gravarna, restaurera gravstenar och idka minnesvård.


–––––––––––––––

Estlands religiösa landskap i dag

– 58 procent av estländarna är konfessionslösa.

– 29 procent av landets befolkning uppger att de har en religiös övertygelse.

– Cirka 25 procent hör till ett religiöst samfund.

– År 2000 uppgav 14 procent att de var lutheraner. Nu är andelen 8 procent.

– År 2000 var 14 procent av befolkningen ortodoxa. Nu är andelen 16 procent.

– 9,2 procent är ateister.

–––––––––––––––


Estniska svenskbygder på tapeten

Just nu är Göransson aktuell som författare i en antologi om det svenska kyrklivet i Estland. Essän publiceras av det estniska nationalmuseet i samband med en stor utställning om estlandssvensk kultur. Utställningen ”Estlandssvenskar – strandade och rotade” öppnar den 24 maj och kan beskådas i Tartu (Dorpat) till och med juni 2026.

Som ett led i församlingens kulturhistoriska arbete har Göransson tagit initiativet till ett nytryck av den revalska psalmboken från 1695. Nytrycket har i sin tur inspirerat musikern Sofia Joons att arrangera och sjunga estlandssvenska koraler som kommer att klinga i finska och estniska kyrkor i höst.

Enligt kyrkohistoriker Riho Saard vid Tallinns universitet har kyrkans starka ställning bland estlandssvenskarna en given förklaring.

”Det handlar om kulturella traditioner och identitet. Den lutherska kyrkan i Estland grundade ett eget svenskt prosteri redan 1921”, skriver han i ett mejl till Kyrkpressen.

Han får medhåll av Lea Altnurme, professor i religionssociologi vid Tartu universitet.

– Jag antar att den lutherska kyrkan stöder estlandssvenskarnas identitet och att kyrkan av samma anledning har en så stor betydelse för estlandssvenskarnas kultur, säger Altnurme.

Patrik Göransson ser den svenska församlingens folkliga förankring som en delförklaring till kyrkans starka ställning bland estlandssvenskarna.

– På de estniska öarna uppfattades den svenska församlingen som en folkkyrka.


Myter och massavhopp

Varför har landets estniskspråkiga majoritet då till stora delar övergivit kyrkan? Vi låter frågan gå till Riho Saard.

”Tron på Gud sviktade redan i början av 1900-talet i takt med att folkbildningen stärktes. Diskussionen kring teodicéproblematiken bidrog också till utvecklingen. Under den sovjetiska ockupationen av Estland bröts de kyrkliga traditionerna”, skriver Saard.

Med teodicéproblemet avses det motsägelsefulla i tanken om Guds godhet och allsmäktighet samtidigt som det finns ondska och lidande i världen.

Lea Altnurme skriver inte under Riho Saards teori.

– Under början av 1900-talet fanns det flera aktörer som spred myter om kristendomen som en främmande och våldsam religion som saknade folklig förankring i Estland. Det bidrog till utvecklingen. Massavhoppen från kyrkan började under den sovjetiska ockupationen, säger Altnurme.

Endast en tiondel är ateister

Enligt Altnurme hörde omkring 80 procent av den estniska befolkningen till kyrkan ännu på 1920-talet. I dag uppger 58 procent av estländarna att de är konfessionslösa, enligt Eesti Statistika. Endast 29 procent meddelar att de har en religiös övertygelse och en fjärdedel av estländarna säger sig tillhöra ett religiöst samfund. Cirka 9,2 procent uppger att de är ateister. Andelen konfessionslösa estländare har vuxit från 40 till 58 procent de senaste 25 åren.

– Esterna är religiösa, men på sitt eget individuella sätt. Den individuella religiositeten bygger ofta på en kombination av andlig sinnlighet, naturreligion och inslag av kristendom, säger Altnurme.

Till naturreligionens väsen hör att vissa fysiska platser blir föremål för gudomlig dyrkan.

– Det finns många heliga platser i Estland som i folktron är besjälade och gudomliga. Det finns till och med appar som hjälper dig att hitta dessa platser. Naturreligionen lever sida vid sida med kristendomen. Tyvärr talas det inte så mycket om den här typen av andlighet, säger Altnurme.

Enligt Riho Saard kan statistiken leda oss vilse.

”Intresset för religiositet och existentiella frågor har inte försvunnit någonstans i Estland. Människan har psykologiska böjelser som uppmuntrar till religiöst tänkande”, skriver Saard.


Tror inte på religiös väckelse

Andelen estländare som uppger att de har en religiös övertygelse har varit på samma nivå de senaste tre åren.

– Jag tror inte på ett uppsving för den kristna kyrkan eller att vi får se en religiös nyväckelse i Estland. Där avviker Estland från sina grannländer Finland och Sverige, säger Altnurme.

S:t Mikaels församling avviker från trenden.

– Vi ordnar numera veckomässa på estniska varje onsdag från Mikaelidagen till påsk. I det sammanhanget ser vi ett växande antal unga som deltar i gudstjänsterna. Det kommer nya intresserade som vi inte har sett till tidigare. Det är en glädjande utveckling, säger Göransson.

Han ser inte sekulariseringen som ett hot mot kristendomen i Estland.

– Kyrkan har fortfarande ett stort inflytande i Estland. Ingen protesterar mot skolgudstjänster såsom man gör i till exempel Finland och Sverige.

Det politiska etablissemanget i Estland vill inte heller hålla kyrkan på armlängds avstånd.

– Estlands president Alar Karis samarbetar regelbundet med den estniska evangelisk-lutherska kyrkans ärkebiskop Urmas Viilma, säger Göransson.

I Finland slits den evangelisk-lutherska kyrkan itu på grund av tvister kring synen på samkönade vigslar. Så är det inte i Estland.

– De samkönade vigslarna är en icke-fråga här i Estland eftersom prästerskapet i regel inte har vigselrätt. Vi präster kan ansöka om rätten att viga par, men det kräver så mycket pappersarbete att de flesta låter bli, säger Göransson.


Hur ser du på kyrkans framtid i Estland?

– Gud har instiftat kyrkan. Det är inte i våra händer.

Text och foto: Mikael Sjövall


KÖR. I Terjärv finns en gammal, stark körtradition. Kyrkokören är en av de körer där traditionen lever. Kören är sannolikt en av de största i stiftet i förhållande till befolkningsunderlaget, cirka 1 800 församlingsmedlemmar i Terjärv. 28.2.2020 kl. 14:15

val. Ett mänskligt misstag hade lett till ett systematiskt fel i uträkningen av resultatet i valet av lekmän till stiftsfullmäktige. Det här uppdagades på måndagen när valnämnden i Borgå stift skulle faställa valresultatet. Tre av de invalda byttes ut. 17.2.2020 kl. 19:10

enkät. En källa till idéer, stöd och sakkunnig hjälp, tycker någon. Trögt och fjärmat från församlingarnas vardag, säger en annan. I Kyrkpressens enkät till kyrkoherdarna får en del av de funktioner Kyrkostyrelsen fyller gentemot församlingarna positiv respons medan andra möter skarp kritik. 17.2.2020 kl. 14:55

kyrkomötesval. Det blir landshövdingen Peter Lindbäck som blir Ålands representant i kyrkomötet under åren 2020–2024. Det stod klart sedan de åländska rösterna räknats på måndagen. 17.2.2020 kl. 17:22

samarbete. Skola, dagis och församlingshem i samma byggnad? Det kan bli verklighet i Houtskär. 14.2.2020 kl. 15:46

Valanalys. Väntat resultat i kyrkomötesvalet, anser Lucas Snellman. Den regionala spridningen är bra bland de invalda i Borgå stift, liksom bredden av kunnande. 14.2.2020 kl. 11:29

kyrkomötesval. De moderata konservativa och liberala – de som talar för att olika åsikter ska rymmas inom kyrkan och är redo att göra kompromisser – hade framgång i kyrkomötesvalet, konstaterar forskaren Veli-Matti Salminen. 13.2.2020 kl. 14:03

politiker. "Börja öva nu, för i himlen måste ni ändå komma överens." Det är Timo Soinis hälsning till sannfinländska politiker och finlandssvenska journalister. 13.2.2020 kl. 12:04

Thailand. Bob van Rijn hjälper fattiga i den thailändska djungeln – utan lön. Han missionerar inte, fast han är kristen. – Folk behöver först mat och kläder. 13.2.2020 kl. 12:00

val. Till stiftsfullmäktige väljs 14 lekmannamedlemmar och sju prästmedlemmar. Dessa valdes in. 12.2.2020 kl. 18:02

val. Borgå stift har fått två helt nya kyrkomötesombud: Ulla-Maj Wideroos och Mia Anderssén-Löf. 12.2.2020 kl. 17:25

val. Under de kommande fyra åren representeras Borgå stift av prästombuden Mia Anderssén-Löf och Rolf Steffansson och lekmannaombuden Ulla-Maj Wideroos, Göran Stenlund och Patrik Hagman i kyrkomötet, kyrkans riksdag. 12.2.2020 kl. 16:49

Läsning. Församlingen kan inte sitta i församlingshemmet och vänta på att folk ska komma dit. Församlingen måste ut i samhället. 11.2.2020 kl. 11:31

Volontärer. Gemenskapen i den svenska kyrkan i Fuengirola drar Karl- Erik och Ulla-Brita Wikström till den spanska solkusten. Nu senast som volontärer. 10.2.2020 kl. 13:28

körsång. Drömmer du om att få sjunga i kör även om det känns knepigt att hitta tid för övning varje vecka? Då kan projektkören Voice vara det du söker! 12.2.2020 kl. 00:01

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00