Marika Westerling är skådespelare med ett hjärta för sin församling. I vår är hon bland annat aktuell som clown.

Marika Westerling: ”Jag har en berättelse inom mig som vill både ifrågasätta och provocera”

Personligt.

– Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling.

25.3.2025 kl. 17:10

Sin första roll på en proffsteater gjorde Marika Westerling på Teater Viirus, samma år som hon skrev studenten 1996.

– Jag har alltid sjungit och spelat, börjandes i Matteus barnkör, Furahakören och His Master’s Noise. Sedan gled jag liksom bara in i teaterns värld och trivdes bra.

I vår har hon bland annat spelat Raka Rör! på Svenska teatern, och före sommaren blir det ännu en premiär i form av clownföreställningen Strömsö på Lilla Teatern.

– Det har varit jätteintressant med näsan, tekniken och rösten – clowngenren är en helt egen inriktning inom teatern och ny för mig. Det är också teatergruppen Red Nose Company’s första premiär på svenska.


Lyssna efter sin plats

Vid sidan av scenen och musiken är Marika Westerling också utbildad i socialt arbete, hon har bland annat arbetat som frivillig inom olika organisationer utomlands.

– Socialt arbete är inget jag gjort bara för skojs skull, jag utbildade mig för att jag verkligen vill hjälpa människor. En tid i livet sökte jag också hängivet efter ledning från Gud, jag ville verkligen satsa allt på att höra var Gud behövde mig just nu.

Resan ledde bland annat till ett kollektiv i Spanien och till att Westerling vandrade en del av pilgrimsleden till Santiago de Compostela.

– Med alldeles för tung packning. I efterhand tror jag inte att jag behövdes just där, men själv kan jag ha behövt det avbrott och äventyr som resan bjöd på.

I dag är hon aktiv i sin hemförsamling Matteus församling i östra Helsingfors, där hon bland annat är medlem i församlingsrådet.

– Jag engagerade mig som förtroendevald delvis för att aktivera mig själv som församlingsmedlem. Jag vill vara en aktiv del av kyrkan, men det blev liksom inte riktigt av.

Hon uppskattar gemenskapen i församlingsrådet och bredden av kunskap hos de förtroendevalda.

– Jag slutar inte heller att fascineras över hur barn och ungdomar tycks dras till Matteuskyrkan. Det arbetet vill jag fortsätta jobba för, det är för värdefullt för att sparas eller schabblas bort.


Ett nytt språk

Vårens uppsättning på Svenska teatern är en översättning av Susanna Haavistos original-
verk Kraanat auki!. Marika Westerling spelade rollen som Elina, men är själv också kvinnan bakom hela översättningsarbetet, även till de femton sångtexterna.

– Med tiden har översättning av manus och sångtexter blivit något jag gärna jobbar med, själva språket har börjat intressera mig på ett nytt sätt. Översättning är också en bra skola för det egna skrivandet, man måste dyka ner i sina egna erfarenheter och kreativitet för att lyckas förmedla samma känsla men på ett annat språk.

Nu är hon nyfiken på att skriva själv, både egna sånger och en hel föreställning är under planering.

– Många av oss bär på drömmen om att skriva något, en bok eller kanske en doktorsavhandling. Jag har en berättelse inom mig som vill både ifrågasätta och provocera. Jag hoppas få spela den i kyrkor.

Mer än så vill Marika Westerling inte avslöja om innehållet. Meningen är inte att chockera eller att få någon att må dåligt.

– Tron är fortfarande viktig för mig, jag vill tro. Samtidigt har jag problem med mycket i tron som jag inte får att gå ihop. Föreställningen jag vill börja skriva är en del av min kämpande tro och jag tror att där finns teman som många kan känna igen sig i. Ibland tvivlar jag både på Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra.

Text: Nina Österholm


kyrkoherde. Efter 27 år som präst på Kungsholmen i Stockholm har Jan Olov Fors landat i Olaus Petri församling i Helsingfors. För honom var teologistudierna
en resa på okänd mark och en port till ett jobb som han älskar.
 – Varje möte är oändligt värdefullt. 8.10.2021 kl. 15:16

Bokaktuell. John Vikström är aktuell i höst med boken Det handlar om frihet. Han fyller också 90 år i oktober: – Det känns lite overkligt, men jag får finna mig i det, säger han. 30.9.2021 kl. 20:13

KLIMATET. Tanken om miljön och ekonomin är gemensamma nämnare till varför Simon Ekstrand kör elbil och Niclas Sjöskog biogasbil. Ekstrand har ännu en tredje orsak: intresset för teknik. – Visst känns det bra att veta att inget kommer ut ur avgasröret när jag kör, säger han. 29.9.2021 kl. 18:21

parrelation. Maria och Tomas Höglund har varit tillsammans i över 25 år. De är väldigt olika, men de är vänner. De har haft kriser i sitt äktenskap, men tillsammans känner de sig starkare. När de tävlade i Voice of Finland var det skönaste att inte vara ensam. 29.9.2021 kl. 09:22

ansvar. Sarah Tiainen är ny koordinator för Ansvarsveckan. – Jag har en liten personlig dröm om att göra Ansvarsveckan och Ekumeniska Rådet lite mer kända på finlandssvenskt håll. 28.9.2021 kl. 18:48

Åbo svenska teater. Markus Riuttu spelar Vanja i pjäsen Morbror Vanja av Anton Tjechov på Åbo Svenska Teater i höst. – Vanja bär på en stor, stor känsla av meningslöshet. 28.9.2021 kl. 18:33

skrivande. "Är detta ordbruk i själva verket bara ett sätt att försöka fånga det ofattbara?" 29.9.2021 kl. 06:00

domkapitlet. – Att kämpa mot en från början missanpassad kyrklig utredning tog mycket arbetstid och energi av alla domkapitel, säger Lars-Eric Henricson. 27.9.2021 kl. 09:38

pris. Seta rf har gett enheten för Kyrkans fostran och familjeärenden sitt pris för saklig information. 24.9.2021 kl. 16:41

HOUTSKÄR. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Houtskärs kapellförsamling i Väståbolands svenska församling har inom utsatt tid sökts av pastor Peter Blumenthal, tf. kaplan i Houtskärs kapellförsamling och av pastor Janette Lagerroos, redaktör vid Kyrkans central för det svenska arbetet. 24.9.2021 kl. 15:58

ÖVERKONSUMTION. Vårt beroende av konsumtion och fossila bränslen kan liknas vid alkoholism, skriver ekoteologen Harry Månsus i sin senaste bok. 17.9.2021 kl. 18:39

VÄNDPUNKT. Lasse Wendelin har alltid varit en presterare med en överfull kalender. Efter en hjärtinfarkt är hans hjärta så dåligt att han inte kan jobba heltid. – Först nu, när min kalender är tom, börjar jag inse hur mycket jag gjort för att få bekräftelse på att jag duger. 16.9.2021 kl. 14:31

KÄMPAGLÖD. Anders Tanne Björkman har genomlevt fler motgångar än de flesta behöver erfara. Han har varit på absoluta botten, tappat hoppet, tron och humorn, men långsamt tagit sig upp till ytan igen. 16.9.2021 kl. 10:00

NYTT LIV. Ända sedan Mikaela Ahola var barn har hon fått höra att hon behöver ett nytt hjärta. Hennes hjärta var var missbildat, ett så kallat enkammarhjärta. 15.9.2021 kl. 17:41

MARTYRKYRKANS VÄNNER. Martyrkyrkans vänner har återupptagit sin verksamhet efter att myndigheterna återbördat pengarna som varit i kvarstad till föreningens konto. Föreningen har redan sänt ut pengar till projekt man understött tidigare. 14.9.2021 kl. 19:20

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36