Strategin blev ett sjudelat arbetshäfte.

Strategin för Borgå stift blev en arbetsbok för församlingarna

BORGÅ STIFT.

Borgå stift gör en ny strategi 18 år efter den föregående. Fast till mångas överraskning är den inget färdigt visionsdokument, utan ett arbetshäfte med frågor. Kyrkpressen frågade biskop Bo-Göran Åstrand varför.

3.2.2025 kl. 13:41

– Det här har varit roligt. Ren arbetsglädje, säger biskop Bo-Göran Åstrand.

När han träffar Kyrkpressen är han på väg på den sista delen av en stiftsturné med åtta stopp runt om i stiftet. I allt från Pedersöre till Mariehamn och Sibbo har han presenterat den nya stiftsstrategin Gå med mig.

Nu ska han hoppa i bilen och köra till Åbo. Den sista träffen hålls i Grankulla första veckan i februari.

Stiftsstrategin har i praktiken inte blivit en fastslagen riktlinje för arbetet i stiftet. Den är mera ett vägledande underlag för vidare diskussion i församlingarna. Den kommer också ett knappt år senare än man ursprungligen planerat.

I häftet om drygt 50 sidor ska man runt om i stiftet få arbeta i sju kapitel på temat gemensam vandring. Varje kapitel har diskussionsfrågor. Några exempel:

Hur möter din församling singlar, ensamstående föräldrar, arbetslösa, dem som är ivriga att hjälpa till, hbtq-personer? Hur ser ni på dem som lämnar kyrkan och er gemenskap? Vad händer om någon skulle ta illa vid sig av något som gjorts eller sagts i församlingens verksamhet?

Istället för en strategi – som redan finns både på riksplanet och i många församlingar lokalt – började arbetsgruppen i samtal komma fram till en annan väg.

– Vi kom till en samsyn om att söka ett förhållningssätt: vad är det egentligen som i grunden förenar oss i gemenskapen i stiftet? Och vad är viktigt? Vad ska färga oss? Hur ska atmosfären vara? säger Bo-Göran Åstrand.

Biskop Bo-Göran Åstrand oroar sig över att en del av kyrkan vill "utkyrka" de andra.

Det ser ut som polariseringen i alla fall skulle vara den tyngsta biten här?

– Ja. Det som vår gemenskap inte kommer att klara av är det man i den anglikanska kyrkan brukar kallar unchurching och man underkänner varandra som kristna. Det har vi i gruppen markerat som en gräns.

Att ”utkyrka” varandra, alltså och att förklara att det finns vissa som inte hör hemma i kyrkan.

– Man kan vara hårt konservativ, eller hårt liberal. Men till sist möts ytterligheterna som i en cirkel där de till slut kan ta varandra i hand för att de båda är lika hårda. Här blir det fråga om hur man bemöter varandra. Man kan tänka sig att ”ut med den andra gruppen så har vi frid och ro i den här gemenskapen”. Men det funkar inte så. Vi sökte istället den gemensamma nämnaren. Det är dopet, Guds kärlek och enheten i Kristus. Vår kyrka är inte en åsiktsförening utan en gemenskap med mångfald.

"Vår gemenskap kommer inte att klara av det anglikanerna kallar 'unchurching' – att man underkänner varandra som kristna."

Men i arbetsgruppen bakom strategin hade du ingen från dem som i stiftet uppfattas som konservativa med i arbetet. Inte när du gav ut ditt herdabrev 2022 – och inte nu heller?

– Nu sökte jag folk som skulle vara katalysatorer för mitt eget tänkande, och som också är inkluderande på riktigt. Det var också viktigt att de var personer som kunde se vidden och bredden hos medlemmar och synsätt i våra församlingar. De var människor jag känner och som jag kan tänka högt tillsammans med direkt, utan att börja tänka i fållor.

En annan sak som går att läsa in är att du anser att församlingar är för ”ineffektiva” i att få med nya människor.

– Ja, och att förändras. Vi behöver beredskap att se medlemmarna i gemenskapen, att de behöver det här rummet och den här bekräftelsen. Jag tänker att tåget går nu! Om vi inte nu lyckas bekräfta våra medlemmar, kalla in dem och ge dem rum, så kommer följande fas. Då har så många redan gått och då är den frågan inte längre relevant.

– För mig är det jätteviktigt att vi inte fastnar vid våra budgetar, fastigheter och annat utan att vi måste se de verkliga resurserna – människor­na. Börjar vi prata vi för mycket om pengar, olikheter och stridsfrågor så har vi vänt ryggen åt den verkliga resursen.

Vid lanseringsturnén kallade ni ändå inte in lekmän och medlemmar, utan valde det hierarkiska i alla fall, de anställda och förtroendevalda?

– Vi ville få en fokusering i diskussionen och ett samtal med alla i salen samtidigt, med de anställda och ansvarsbärarna. De är nyckel­personerna som kan påverka riktningen.

"Om vi inte nu lyckas bekräfta våra medlemmar, kalla in dem och ge dem rum, så kommer fas där många redan har gått."

Risken är väl att just förtroendevalda och anställda också kan vara en broms när det gäller förändring?

– Det var du som sa det där ... Men så är det ju. Man kan välja att öppna och släppa handbromsen, eller dra åt den.

Hur följer du upp det här arbetet?

– I maj har vi områdesvis Teamsmöten med kyrkoherdarna om hur de har kommit i gång. Vilket stöd behöver de då? Och så har vi en strategisk överläggning vid kyrkoherdekonferensen i september.

Den evangelisk-lutherska kyrkan fungerar på ett visst sätt, med vissa strukturer. Hur ska det här leda till nya arbetsformer om strategihäftet får en församling att inse att man inte får in singlar, ensamförsörjare och hockeyföräldrar …?

– Där människor kommer med och får utrymme att tänka och ge sina synpunkter, börjar det alltid hända saker. Det var min erfarenhet som kyrkoherde. I Jakobstad gladde jag mig åt systemet med församlingsfaddrar där vi som mest hade 80 medlemmar som var befullmäktigade att gå in i människors hem. De delade vad dopet betyder, uppmuntrade och stödde föräldrar. Och vi sade: Du får göra det och du har vårt förtroende att representera församlingen; du är ett ansikte för gemenskapen när du kommer.

Du jobbar som biskop ganska mycket med crowdsourcing, tar andra till hjälp med att skriva ett herdabrev eller en strategi. Hur ser du på det i förhållande till ledarskap?

– Jag är uppvuxen i en familj med sju syskon på en stor gård. Jag är storebror och vet att man kom ingen vart om vi inte klarade av att samarbeta. Det går inte. Den ena går dit och den andra går hit och så tror man att man får jobbet gjort. Vi fixade livet på gården, och också livet efteråt, för att vi höll ihop.

– Det här finns i mig. Jag kan inte jobba på något annat sätt. Om du som ledare inte har gjort allt det där underliggande arbetet, så kommer du, den dag när du ska peka med hela handen, att stå där ensam och flaxa med den.

Strategier ska ha mål så att man kan mäta eller tydligt se hur man har lyckats. Vad ska hända i kyrkan för att du ska känna att det här hade en effekt? Mer av vad, mindre av vad efter den här processen?

– Betydligt flera av våra medlemmar än i dag ska med både glädje och en viss stolthet säga att det betyder någonting för dem att de är medlemmar i den här kyrkan. Då har vi nått dit jag vill vi ska nå med det här samfundet.

Jan-Erik Andelin


Franciskus. Kombinationen av tyst meditation och förundran inför Skapelsen passar även den som inte annars går i gudstjänsten. 7.7.2015 kl. 12:53

Han var på villovägar, men Håkan Streng fann vägen igen. I dag vill han vandra vägen så att både han och omgivningen mår bra. Och helst vill han också ha sällskap under vandringen. 2.7.2015 kl. 09:17

Försöket med stiftsskreterarna för mission har utfallit väl. Men missionsorganisationerna vill inte stå för sekreterarnas löner. I synnerhet inte för de arbetsuppgifter som inte har med mission att göra. 1.7.2015 kl. 08:41

utlandshjälpen. Utrikesministeriet meddelade i dag att 43 % av medlen för utvecklingsarbete fråntas Kyrkans utlandshjälp. Enligt utlandshjälpens uträkningar betyder det här att över 300 000 människor inte får den hjälp de annars hade fått. 30.6.2015 kl. 14:52

pride. Evangelisk-lutherska kyrkan deltog på förra veckans Pridefestival i Helsingfors med flera egna evenemang. 29.6.2015 kl. 13:56

mariehamns församling. Mariehamns församling sätter ner foten och kräver att Kyrkostyrelsen åtgärdar de problemen med folkbokföringssystemet Kirjuri. 25.6.2015 kl. 11:27

påven. Medier världen över har reagerat på det officiella offentliggörandet av påven Franciskus encyklika om miljön. 25.6.2015 kl. 11:17

pride. Dickursby och Vandaforsens församling uppmärksammas av Helsingfors pridefestival. 25.6.2015 kl. 11:05

maria immonen. Lutherska världsförbundet har valt FM Maria Immonen, 46, till chef för avdelningen för Världstjänst för de följande fem åren. Immonen är den första kvinnan i den ledande positionen. 22.6.2015 kl. 10:11

midsommar. Varför använder han så hårda ord? Är det kläderna som gör mannen? Och har han faktiskt en god relation till sin släkting Jesus? Johannes Döparen berättar allt i en tuff midsommarintevju med KP:s redaktör Ulrika Hansson från år 2010. 19.6.2015 kl. 08:00

Årets största andliga möte i Norden hålls nästa vecka på Söderfjärden i Vasa. 75 000 människor väntas delta i gammellaestadianernas sommarmöte Suviseurat. 17.6.2015 kl. 14:25

Domkapitlet i Borgå stift har fått en ny stiftssekreterare för personalvård. 17.6.2015 kl. 13:53

slef. Det blir ingen ändring i Helsingfors kyrkliga samfällighet fördelning av bidragen till missionsorganisationerna. Endast en del organisationer får stöd. 12.6.2015 kl. 15:22

juliette day. Docent Juliette Day är passionerat intresserad av de kvinnor som levde och verkade i den tidiga kyrkan. – De var vanliga människor. En del av dem var rika kvinnor med makt och autonomi, jag kallar dem för ”Rich Bitches in the Holy Land”. 11.6.2015 kl. 16:16

Enligt den pakistanska pastorn Joel Samuel var 2014 det värsta året hittills för Pakistans kristna. Han får medhåll av biskop Humphrey Sarfaraz Peters som besökte Finland förra veckan. – Den religiösa intoleransen har vuxit. 4.6.2015 kl. 14:01

ALZHEIMER. När Hanna Jensens mamma fick en minnessjukdom blev mamman aktiv, företagsam, pratsam – och väldigt ilsken. – Det fanns en tid då jag var så frustrerad att jag inte ville se henne i ögonen, men idag ser jag på mamma med varm blick. 22.9.2022 kl. 16:15

JÄMSTÄLLDHET. Kyrkostyrelsen har beviljat kyrkans pris för jämställdhet och likabehandling till biskop emerita Irja Askola. 22.9.2022 kl. 15:09

kina. Professorn i Kinastudier Julie Yu-Wen Chen vid Helsingfors universitet har rötter i Taiwan. Hon oroar sig för Kinas växande hot mot hennes hemland. Hon är kristen och försöker avsluta varje dag med att lyssna på en predikan online. 15.9.2022 kl. 10:37

SYNODALMÖTE. Efter sina pastoralkurser under den första tiden som präst saknar många vardagsteologer de regel­bundna samtalen om kyrkans lära, eller samtalen kring biskopens linje. För det finns sedan år 1686 det sällsynta synodalmötet – som snart hålls i Åbo. 14.9.2022 kl. 15:16

FÅNGA DAGEN. Lena Kumlin lever med en hjärntumör som inte går att operera och som kommer att leda till döden inom ett år. – Carpe diem! säger hon, och kämpar för att leva i nuet och njuta av sitt liv med fulla andetag. 13.9.2022 kl. 16:22