Mikael Tellbe är docent i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet. Under årens lopp har han vid sidan av sin forskargärning också skrivit ett gäng böcker. En av dem heter Lammet och odjuret – en guide till Uppenbarelseboken.
Själv växte Mikael Tellbe upp med ett spekulativt förhållningssätt till Uppenbarelseboken. Så har Uppenbarelseboken lästs i många kristna sammanhang, som en tidtabell inför de yttersta tiderna som grundat sig i spekulation, och som saknat historisk kontext.
Om vi i dag läser Uppenbarelseboken och sen läser nyheterna är det kanske inte heller långt till tanken om att apokalypsen är nära förestående. Men Mikael Tellbe påminner om att det i den kristna kyrkans historia funnits teorier om att det är de yttersta tiderna i snart 2 000 år.
– Det har gjort att bokens betydelse skjutits på framtiden och kommit att betyda ganska lite här och nu. Någon gång kommer det självklart att vara den sista tiden, men med en sådan läsning finns det en risk för att vi missar bokens grundläggande budskap.
För egentligen är Uppenbarelseboken en protestbok, tror han. Den är tillkommen under slutet av det första århundradet efter Kristus, i en situation där den kristna kyrkan blivit allt mer marginaliserad. Det pågår ännu inte någon stor förföljelse av kristna, men kyrkan ifrågasätts och hotas.
Var finns Gud i lidandet?
Uppenbarelsebokens författare, Johannes, står i en litterär tradition av judisk apokalyptik. Det är en typ av underjordisk kristidslitteratur tillkommen under en av de svåraste perioderna i judisk historia.
Då vi pratar om judisk apokalyptik rör vi oss i mitten av andra århundradet före Kristus. Judarna förföljs av syriska lydkungar, och det föds en underjordisk rörelse som ställer de stora frågorna om var Gud finns då hans folk förlöjligas, förnedras och dödas.
Apokalyptikerna skriver pseudonymt och kommunicerar med hjälp av språkliga bilder. Istället för att uttryckligen säga ”Kungen är en idiot” förmedlas det i form av himmelska visioner av hur Gud sitter på sin tron medan kungar och politiska härskare, tillika apokalyptikernas plågoandar, ofta gestaltas i form av djur.
Genom de här texterna försöker de ingjuta mod i det judiska folket och förklara att Gud inte har tappat greppet.
– Den stora frågan som de försöker besvara är ”Var finns Gud i lidandet och svårigheterna?”. Det är apokalyptikens grundfråga, säger Mikael Tellbe.
Då han började studera judisk apokalyptik insåg han att likheterna till Uppenbarelseboken är slående. Apokalyptikernas bildspråk återkommer i Uppenbarelseboken. Kopplingen är tydlig, både i språk och i tematik.
– För mig blev det här ögonöppnande. Att fokusera på en annan fråga än ”När går jorden under?” och istället fokusera på frågan om var Gud finns i en lidande värld.
Vad är Uppenbarelsebokens svar på den frågan? Var finns Gud i en lidande värld?
– Kort och gott, Gud är inte så stor som du tror, han är större. Det är det som Uppenbarelseboken vill skildra med hjälp av tronvisionerna.
I tronvisionerna ser Johannes hur Gud sitter på tronen, med eldfacklor, ädelstenar och ett glashav framför sig. Ungefär så såg det också ut i tronsalen i Rom. Budskapet – det är inte kejsaren i Rom som ytterst styr historiens utgång.
– Ondska och elände skildras väldigt suggestivt. Men däremellan skildras hur Gud ytterst är den som härskar. Det betyder inte att Gud vill ondskan, men att Gud inte har tappat kontroll över historien.
I Uppenbarelsebokens drama blir också ett till synes maktlöst lamm huvudpersonen. Gud härskar inte ovanifrån, utan genom svaghet, lidande och död.
Men Uppenbarelseboken är mer än det här. Mikael Tellbe hävdar att det också finns en stark betoning på skapelseteologi som vi lätt missar. Gud presenteras både som skaparen och som befriaren genom lammet.
– I Uppenbarelseboken hör det här väldigt tydligt samman. Risken för kyrkan i dag är att vi betonar frälsningen mer än skapelsen. Gud är inte intresserad bara av själar utan också av sälar, säger Mikael Tellbe.
Hela Uppenbarelseboken knyts samman med skapelseteologin i kapitel 21, då Johannes får se en ny himmel och en ny jord.
Det finns de som motsätter sig att miljöfrågan prioriteras av kyrkan eftersom ”jorden ändå ska förgå”. Vad tänker du om ett sådant förhållningssätt?
– Jag förstår tanken, men jag tolkar inte kapitel 21 i Uppenbarelseboken som att det kommer att komma en helt ny jord, utan snarare som attGud kommer att restaurera jorden. Tanken i judisk teologi är också att Gud ska återupprätta sin sargade skapelse.
– Att vi ska vårda jorden är väldigt tydligt.
Det finns en lång historia av gnosticism i kyrkan. Man har valt att skilja på det andliga och det fysiska, det andliga och det skapade. Och det här hänger kvar.
– Min personliga uppfattning är att kyrkan borde gå i bräschen för miljörörelsen, utan att tumma på missionsuppdraget. Gud är inte ute efter att bara rädda människor, utan till slut räddar han hela sin skapelse.
En röst för integration – och mot konsumtion
Då det var 20 år sedan Mikael Tellbes bok Lammet och odjuret kom ut reviderade han den inför en nyutgåva. Under de 20 år som gått hade han inte ändrat sin tolkning, men han skrev till ett kapitel med insikter som blivit tydligare för honom. Miljöfrågan var ett av de områden han ville adressera. Ett annat var integrationsfrågan.
Uttrycket ”alla folk, stammar, länder och språk” återkommer sju gånger i Uppenbarelseboken. Som exempel Uppenbarelseboken 7:9: ”Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna.”
– Hur Johannes får se den här skaran av alla folk … Det är för mig ett jätteviktigt tema. Därför behöver kyrkan också gå i bräschen för integration.
Dessutom ser han Uppenbarelseboken som en svidande kritik mot konsumism och materialism. Staden Babylon beskrivs i termer av en sköka som vältrar sig i lyx och prål. Då hon går under är det jordens köpmän och kungar som sörjer.
I Uppenbarelseboken 18 riktas kritiken mot Rom som ett materialistiskt och konsumistiskt system. Ett stort antal lyxprodukter som Rom handlade med finns uppräknade.
– Kyrkan i Uppenbarelseboken uppmanas vara en motrörelse, en profetisk röst i ett konsumistiskt och materialistiskt samhället. Det är också kyrkans uppdrag i dag.
Tröst och protest
Om Mikael Tellbe skulle sammanfatta hela Uppenbarelsebokens budskap i två ord så är det i ”tröst” och ”protest”. Alla människor som lider uppmanas att hålla modet uppe, för allt kommer att ordna sig till slut. Samtidigt tolkar han också boken som en protest mot falsk tillbedjan. Vid tiden för bokens tillkomst hade kejsarkulten växt sig stark och det statliga systemet krävde tillbedjan.
– Om jag ska tala om vilka de falska gudarna är i Sverige och Finland i dag så ligger det nära till hands att vi tror att vi kan köpa oss glada och säkra vår framtid genom att pensionsspara. Då sådana saker blir vår yttersta trygghet kallar Uppenbarelseboken oss att se en annan värld.
Mikael Tellbe har läst Uppenbarelseboken med underjordiska pingstförsamlingar i Moskva på 80-talet, innan glasnost och perestrojka. Bara för några år sedan läste han den också med kristna ledare i den underjordiska kyrkan i Kina.
Då han läst Uppenbarelseboken med människor som lever i förtryck och förföljelse behöver han inte förklara att boken är en protestskrift.
– De identifierar sig i kampen mot ondskan och lidandet. Den förföljda kyrkan har genom historien inte bara läst Uppenbarelseboken mest, de har också läst den bäst.
– Där blir Uppenbarelseboken verkligen en tröst till de som lider, men också en protest. Den blir en källa till ett heligt ”jädrar anamma”.
Mikael Tellbe
– Är docent i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet och undervisar vid ALT (Akademi för Ledarskap och Teologi) i Örebro.
– Har i två omgångar också jobbat som pastor inom Evangeliska frikyrkan (EFK) i Örebro.
– Vill vid sidan av forskningen också göra Bibeln mer tillgänglig för allmänheten, något han ägnat sig åt genom sitt författarskap.
– Har på ett personligt plan kämpat med lungcancer de senaste
åren. – Att brottas med sjukdom innebär inte en motsättning för mig i att be för andra. För mig hjälper det att tänka på andra människor.
