Erik Vikström är pensionerad präst, missionär och biskop som numera mest fungerar som bibellärare när tillfälle ges.

Viktigt att göra de nödvändiga uppbrotten under vår livsväg – och att om möjligt förbereda oss för dem

betraktat.

– Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström.

19.11.2024 kl. 19:00

Så fort jag möter orden Uppbrottets söndag dyker ett oförglömligt minne upp ur minnenas album. Det var på Uppbrottets söndag i november 2006 som jag efter 24 biskopsår höll min avskedspredikan i Pedersöre kyrka. Därmed slöts en ring i mitt liv. För det var efter tre rika år som kyrkoherde i Pedersöre församling som jag i december 1982 med familjen hade dragit i väg till Borgå med allt vad som väntade där. Orsaken till att jag 24 år senare var tillbaka just i Pedersöre var att Borgå domkyrka då var under restaurering efter branden i maj samma år.

Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån. Ganska brutalt kändes det. Det var ett svårt men samtidigt också befriande uppbrott den gången. För nya, rika och ibland oväntade uppgifter väntade, fast på annat sätt och i betydligt mindre skala.

Det var ett svårt men samtidigt också befriande uppbrott den gången.

Det är nog viktigt att göra de nödvändiga uppbrotten under vår livsväg – och att om möjligt förbereda oss för dem. Det viktigaste är dödens uppbrott som för varenda en av oss kan komma när som helst. Avklädandet börjar egentligen ganska tidigt i våra liv. Och till sist kraschar vi in i döden, som Paulus kallar den sista fienden. Helst borde vi väl möta döden med en ganska lätt packning.


Det har jag tänkt på sedan jag nyligen predikade i Missionskyrkan här i Borgå. Där hade de kursoriskt gått igenom Apostlagärningarna och på min lott föll att ta kapitel 27 med den katastrofala sjöresan mot Rom, den som till all lycka slutade med kraschen mot ön Malta. Det står att man före skeppets undergång gjorde sig av med en del av lasten och dessutom vräkte ”allt löst överbord”. Kanske är det något liknande vi också borde göra för att komma lyckligt i land. Malta blev i alla fall en räddningens ö. Och mitt i döden ska också vi, kanske ganska dyblöta, av Guds nåd få ta oss upp på räddningens strand. Bara vi i tid har kastat allt löst överbord.

Text: Erik Vikström


biskopens påskhälsning. Så här tänkte vi nog inte att vi skulle fira påsk. Vi blev alla begränsade på något sätt. 6.4.2020 kl. 16:55

Mansroller. Novellformatet lockade fram berättelser om att växa upp och om de spår uppväxten lämnar i oss. Axel Åhman har skrivit om människor i Österbotten som försöker leva upp till förväntningar som de tror att omgivningen ställer på dem. 7.4.2020 kl. 14:12

Påsktraditioner. Skådespelaren Tobias Zilliacus säger att det fanns en tyngd i att spela Jesus även om han inte själv är troende. Den här våren har coronaläget pausat hans arbete och påsken blir inte samma avbrott som vanligt. 7.4.2020 kl. 10:00

långfredagen. "Den här våren har vi fått avstå från mycket som vi brukar se som självklart." 7.4.2020 kl. 00:01

PÅSK. Hur förbereder du dig för påsken i epidemitider? Vi bad några personer berätta hur livet ser ut när vardagen är satt på undantag. 5.4.2020 kl. 10:59

Coronapandemin. Finska Missionssällskapet inleder samarbetsförhandlingar som berör hela personalen. 1.4.2020 kl. 15:44

Coronapandemin. Det finns gratis hjälp för familjen också under undantagstillståndet via kyrkans familjerådgivning. 1.4.2020 kl. 14:43

kyrkans samtalstjänst. Ensamhet, relationsproblem och självkänsla, är sådant som människor grubblar över. Frågor om coronaviruset har också dykt upp nu. 1.4.2020 kl. 13:35

samarbetsförhandlingar. Vasa kyrkliga samfällighet inleder samarbetsförhandlingar med hela personalen. Förhandlingarna kan leda till omorganisering av arbetsuppgifterna eller permitteringar. 27.3.2020 kl. 13:02

arv. Vad som formar oss är något Ann-Luise Bertell grubblat mycket på, inte minst i sin senaste roman Heiman. En berättelse som fångar in österbottnisk mentalitet, krigets antihjältar, elände och livsmod. Förlagan till huvudpersonen Elof är hennes egen farfar. – Hans själ log mot min, säger hon. 27.3.2020 kl. 12:38

tv-gudstjänst. På söndag sänds en tv-gudstjänst med temat “Hoppet bär oss” och predikan av biskop Bo-Göran Åstrand. 27.3.2020 kl. 13:47

stödtelefon. HelsingforsMission startar en ny telefontjänst, Lyssnande örat, för svenskspråkiga seniorer runt om i landet. 26.3.2020 kl. 14:10

utmattning. Två gånger har Sanna Karlsson blivit utmattad, två gånger har hon återvänt till arbetslivet. – Jag har lärt mig att allt inte behöver vara perfekt. Det räcker om det är tillräckligt bra. 26.3.2020 kl. 11:55

samarbetsförhandlingar. Närpes församling har också meddelat om samarbetsförhandlingar. Det är första steget i en process som kan leda till permitteringar av församlingens anställa. 24.3.2020 kl. 08:55

permitteringar. Kyrkans officiella linje är att församlingarna och kyrkan inte ska permittera sina anställda utgående från den erfarenhet vi har av coronaviruset idag. 23.3.2020 kl. 17:56

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Karis-Pojo svenska församling ledigförklarar kyrkoherdetjänsten, skriver domkapitlet i sin notis från torsdagens möte. Kyrkoherden väljs genom direkt val och ska tillträda tidigast den 1 juni 2024. I Saltvik torde Carolina Lindström bli vald till kyrkoherde, i Väståboland måste församlingen söka kaplan på nytt. 25.8.2023 kl. 14:14

rasism. Biskopar, imamer och många religiösa organisationer bland 120 utlåtanden som har getts till statsminister Orpos bord. 18.8.2023 kl. 12:15

TERJÄRV. Fysiskt arbete och höga höjder är inget kyrkvaktmästaren i Terjärv, Sixten Ahlsved, räds för. 17.8.2023 kl. 18:00

SÖKARE. Journalisten Eric Schüldt har intervjuat vår tids stora kulturpersonligheter, han har hyllats och vunnit priser. Och så har han kämpat med synden. 16.8.2023 kl. 19:00

SPELMANSKULTUR. – Om vi ser på bygdespelemännen så har de ju spelat vid bröllop, begravningar och dop. Det är ett sätt att uttrycka stora tankar och känslor. Då man märker det passar folkmusiken väldigt bra in i det kyrkliga sammanhanget. Kyrkan har inte ensamrätt på att uttrycka människors tankar om liv, död och mening i livet. 15.8.2023 kl. 19:00