– Det var inget lätt beslut att lämna församlingen. Jag hade gett den både hjärta och själ. Jag hade känt en kallelse till församlingen och undrade om jag sviker den. Men det var en tid för förändring på många olika plan.

"Musiken är fortfarande stark inom mig och jag utgår hela tiden från den – jag är en sjungande florist"

KARRIÄRSBYTE.

Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon.

21.10.2024 kl. 16:48

Idag verkar och bor Susanne Westerlund i Jakobstad där hon jobbar som företagare och som florist på Sunds trädgård.

– Jag har talat om att bli florist i 20 år och blommorna var mitt intresse. Musiken var ändå så stark inom mig att jag först utbildade mig till musiker. Överlag drivs jag av det kreativa skapandet, säger hon.

Tanken på att utbilda sig till florist växte fram, och när hjulen började rulla i församlingen efter pandemin tog hon steget.

– Jag är väldigt nyfiken av mig. Jag kom till en punkt när jag ville göra något mera men jag upplevde att jag inte hade redskapen att uttrycka mig.

I församlingen var det en tid av förändring efter pandemin. Hon upplevde också att den ökade administrationen kvävde kreativiteten.

– Det var inget lätt beslut att lämna församlingen. Jag hade gett den både hjärta och själ. Jag hade känt en kallelse till församlingen och undrade om jag sviker den. Men det var en tid för förändring på många olika plan.

När hon började studera floristik visste hon inte var det skulle landa. Det vet hon egentligen inte ännu eftersom lärandet är en pågående process.

– Jag gav studierna ett år och under den tiden gjorde jag praktik på Sunds. När jag kom till Sunds kände jag genast att jag kommit hem.

Innan hon började i Korsholm hade hon ett eget företag för konserter och sångpedagogik. Hon startade upp företaget igen med tillägget ”florist” i verksamheten. Musiken har hon inte lämnat.

– Musiken är fortfarande stark inom mig och jag utgår hela tiden från den. Jag är en sjungande florist.


Allt är harmonier och dissonanser

När hon gör buketter och blomsterarrangemang länkar hon det till musiken.

– Jag skapar musik med blommorna. Det är många fäbodpsalmer som blivit kondoleansbuketter. Liksom inom musiken ska det också i buketten finnas både harmonier och dissonanser. Jag sjunger i färger, och det drar jag nytta av också inom floristiken.

Det har också hennes kolleger fått uppleva. Hur man sorterar blommor enligt färg i crescendo ingår inte i floristutbildningen.

– Genom mig upptäckte också mina floristlärare hur nära kopplad musiken är till blommorna.

Hon ser sig som en länk mellan kunderna och blombuketten.

– Beställaren ger mig förtroendet att läsa in vad de vill ha och jag hjälper dem att förmedla det de vill ha sagt med blommorna.

Förutom att jobba som florist är hon sångerska, dirigent, körledare och sångpedagog. Hon vikarierar också i skolor, bland annat som speciallärare.

– Jag har saknat att jobba med barn och ungdomar. I mitt arbete med musiken har jag studerat och praktiserat musik i undervisningen. Om barn med specialbehov saknar språk att uttrycka sig med kan musiken vara ett kommunikativt hjälpmedel.

Hon hade en nästan tvåårig paus från musiken när hon på våren började ta emot uppdrag. Hon har åtagit sig att leda kammarkören Bel Canto i Jakobstad.

– Min trettonåring som hörde kören öva kommenterade att det märks att du tycker det är roligt och att du kan din sak. Den kommentaren gjorde mig hel.

När Korsholms kammarorkester och Psallite uppför Mozarts Requiem på allhelgona har Susanne Westerlund dekorerat Korsholms kyrka med blommor. Blommorna kommer att finnas i kyrkan under hela allhelgonahelgen.

– Det är ett verk som jag kan utan och innan. Jag har medverkat i det som musiker, som solist, körsångare och dirigent. Nu får jag också visualisera det med blommor.

Blomsterdekorationerna går under temat Från mörker till ljus.

– Längst bak i kyrkan tänker jag mig gråa färger i en karg miljö. Jag vill samtidigt visa på att det finns hopp i mörkret och på väg upp mot ljuset bygger jag upp ett crescendo mot koret. På vägen blir det grenar, mossa och färger i mörkrött, vitt och gult som får flöda vidare genom gulddekorationerna i kyrkan.

Text och foto: Johan Sandberg


Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

Världen. Antalet skilsmässor i Danmark har på fyra år sjunkit med cirka tio procent, från närmare 15 800 skilda par år 2004 till drygt 14 000 skilda par 2007. Det intressanta i statistiken är att motsvarande siffra bland par som varit gifta i mindre än sex år sjunkit med hela 30 procent. 10.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Jag var inte särskilt ungdomlig ens när jag var ung, hälsar Marco Bonacci,  kommen per cykel till Esbo domkyrka från en sommarsamling i Köklax kapell. Just nu är han alterneringsinhoppare i Esbo svenska. 10.7.2008 kl. 00:00

tro. Det är inte lätt att bygga en församling från grunden. Robin Nyman har försökt. För hans del slutade det i ett känslomässigt stort, mörkt hål. 11.4.2017 kl. 11:37

kyrkodagar . Än hinner man anmäla sig till kyrkodagarna i Åbo. 10.4.2017 kl. 11:59

Påsk. Avsaknaden av kristna påsktraditioner gjorde att Melana och Jonas Löfqvist började fira påskmåltid med hela familjen. 7.4.2017 kl. 13:58

sibbo. PÅSKVANDRING. Kom i tid. Klä dig varmt. Ta på dig stövlarna. Kärlekens väg drar genom Sibbo igen. 6.4.2017 kl. 12:21

tro. Som barn var hon van vid att pappa ordnar allt. Men den tryggheten rubbades då Gerd Snellman inom tio år förlorat både sin man och ett barn. Men när en av sönerna fastnade i drogmissbruk några år senare såg hon att Gud bar henne genom svårigheten. 5.4.2017 kl. 08:42